I Svenska Dagbladet från den 27 december 1890 står att läsa: ”Nu är helgdagsoset åter på ett par dagar öfver, men i familjerna samlas man allt jemt att glädjas åt midvinterns stora högtid, och sin vanliga pregel återtar lifvet knappt under mellandagarne.”
Jag älskar ordet mellan, i synnerhet när det används i bemärkelsen mellanrum. Ett mellanrum när inget pockar på. När den strida strömmen av uppgifter, viktiga saker att göra och notiser på telefonen, tillfälligt upphör. Då allt saktar in, faller ifrån och det som finns kvar står ut i all sin prakt.
Om man har tur, lämnar tankarna i en majestätisk bugning plats för att uppleva livet runtom i en starkare färgskala. Se glädjen i ett barns ögon. Finna den djupa tystnaden i ett badkar. Höra vinden vaja genom kala grenar. Kanske vandrar tankarna till det som är riktigt viktigt. Frågor om livet, om meningen med livet och hur man kan förhålla sig till sin korta stund på jorden. Livets ändlighet är skrämmande men också en port till att leva ett liv sant mot sig själv.
När mellanrummet tagit slut och livets vanliga prägel återkommer, kan man kanske återgå härbärgerandes en större närvaro, ett inneboende lugn. Kontrasten till det vanliga tycks skarp! Vännen går med så snabba steg! Lätt framåtlutad, en sammanbiten min och ögonbrynen sänkta. Snabb andning. Hur är det? Bara bra! Bara fint! Fullt upp! Det är mycket nu! Du vet, det snurrar på!
Är det vår tids rättesnöre att snurra så fort det går i livets centrifug? Att få flest poäng i en mailkorg som svämmar över, sms som tickar in, möteskalendrar utan plats för den som äger kalendern, tid som sällan räcker till. En hand som självmant och på rutin sträcker sig efter telefonen för att kolla sociala medier?
Vi är många som lever i överflöd. Materiellt har många aldrig haft det bättre. Samtidigt, vilket är det paradoxala, så är många stressade och nedstämde. Psykisk ohälsa och utmattning ökar lavinartat. Oro, stress, skuld och ångest tynger sinnet och sätter sig i kroppen. Axlarna strävar mot himlen, mungiporna mot marken.
Mellandagarna kan vara ett ljuvligt mellanrum. Ett snabbspår till en frånkopplad sinnesstämning. Andas djupt så att hela bröstkorgen expanderar. Släpp det krampaktiga greppet om tankemässiga strukturer. Sluta lyssna på mentalt tjatter.
Där i mellanrummen finns julefriden. Där i mellanrummen finns klokskapen och kompassen. Där i mellanrummen finns livsglädje och kärlek. För de runtomkring dig, för dig själv och för planeten vi bor på.