“Our new Constitution is now established, and has an appearance that promises permanency; but in this world nothing can be said to be certain, except death and taxes”, skrev Benjamin Franklin, en av USA:s grundlagsfäder, i ett brev till en vän 1789. Det kan i grova drag översättas till: ”Det enda som är säkert i livet är döden och skatten.”

Frågan är om det verkligen stämmer. Medellivslängden ökar och varje år presenteras nya tekniska och medicinska framsteg som kan förlänga människans livslängd. Döden blir mindre och mindre säker. Något som dock fortsatt är säkert är skatten, och det mer och mer för varje år.

Tyvärr har skattens fortsatta och ökande varande inte berott på någon form av frivillighet eller ökad vilja att betala skatt hos enskilda medborgare, utan på klåfingriga politiker och byråkratiska tjänstemän som använder sig av vad som kan liknas vid utpressningsmetoder när de kräver medborgarna på skatt. Politikerna och tjänstemännen verkar inte inse att det människors liv som påverkas av de beslut som tas.

Ett omskrivet exempel är de medlemmar i en bostadsrättsförening i Stockholm som hade valt att köpa till parkeringsplatser till sina lägenheter. Detta ledde till att värdet på deras lägenheter ökade, vilket inte är förvånansvärt. Det som är förvånansvärt i det här fallet är den förnyade tolkning av regelverken som Skatteverket under slutet av februari gjorde, som bland annat resulterar i att de som köpt till parkering, kan komma att behöva betala reavinstskatt trots att de inte gjort någon försäljning.

Finansminister Magdalena Andersson blundar totalt för det faktum att stora delar av svenska befolkningen inte har möjlighet att betala en sådan skattesmäll utan att behöva ta ett lån för det. Hennes besked är att de som drabbas får driva sina fall i rättsprocesser mot Skatteverket.

Ett annat exempel är den process där företagaren Johan Ottosson behöver betala 850 000 kronor till Skatteverket för ett brott han inte begått. Ottosson satt i styrelsen för ett transportbolag där hans vän och styrelsekollega begick skattebrott, vilket varken Johan eller bolagets revisor märkte. Då människan som begick brottet inte hade några tillgångar, tvingades Ottosson att betala.

Detta är endast två exempel där det är tydligt att politiker och tjänstemän inte inser att besluten påverkar människors liv och att skattelagstiftningen inte är skriven med syfte att skydda enskilda medborgare.

Det svenska skattesystemet behöver förenklas och förtydligas. Lagstiftningen behöver skrivas på ett sätt som skyddar de enskilda medborgarna. Om man ska ha förtroende för skattesystemet måste det vara anpassat efter medborgarna. Det är trots allt staten som ska finnas för medborgarna och inte tvärtom.