Hur blev egentligen Linköpings viktigaste plats Stora tråktorget? Jo, jag vet att stadens hjärta Stora torget ska vara en eventplats, och då krävs det mycket utrymme. Mello drog tusentals människor alldeles nyligen, för att inte tala om nycirkusen i somras eller Musikhjälpen 2015.
Men för det kan det väl få finnas en gran med belysning under advent och jul. I år var torget mörkt och stendött under hela den tiden. Krubban fick ruva ensam i halvdunklet där människor snabbt drog förbi. Sorgligt.
Det finns förresten ett Linköpingsförslag om just julgran på Stora torget på kommunens hemsida. Gå in och rösta vettja, det går bra ända till 9 mars.
Och vet ni om att all torghandel ska flytta till Trädgårdstorget i vår. Varför? Det svar jag fått är att torghandeln ska samlas på ett torg. Jaha.
Men nu är det så att just Stora torget har varit marknadsplats i cirka tusen år. Kanske sen 1100-talet enligt www.linkopingshistoria.se som skriver om tidig medeltid: ”Mellan de två kyrkorna S:t Lars och domkyrkan S:t Per strålade flera vägar samman på en naturlig terrass. En marknadsgata uppstod där som senare kom att bli Stora torget.”
Torget fick sin kvadratiska form på 1300-talet och är fortfarande stadens självklara centrum. Dessutom en vacker plats med Rådhuset, Stora hotellet och andra stiliga bevarade byggnader på tre sidor. Carl Milles väldiga staty Folkungabrunnen ger karaktär och tyngd.
En vanlig lördag vill man se blomsterstånd, grönsaker, fiskbil, Lions lotteri, fårskinn, studenternas tokerier… man vill stanna till och prata, sitta på en bänk och se på folklivet. Nog borde det gå att klara både torghandel och stora event.
Snart kommer vårsolen och uteserveringarna, kanske du tänker. Då blir det livat! Jo, jag älskar uteserveringar och det mänskliga sorl som stiger mellan husväggarna. Men handen på hjärtat – är verkligen uteserveringarna på Stora torget så snygga med sina enorma byggen, räcken och tak?
Dessutom, så fort de stänger på hösten lägger sig dunklet över Stora Tråktorget igen. God natt torg.
PS. Tomas Tranströmers plats – eller Tomas Okänds plats. En gång föreslog jag att torget framför Stifts- och landsbiblioteket (då namnlös) skulle ges detta namn, efter Nobelpristagaren som ju bodde i Linköping på 1960-talet. Kommunens namngrupp nappade på två röda sekunder. Men suck. En minimal skylt som ingen ser gömmer sig bland cyklarna och på husväggen står det tydligt ”Östgötagatan”. Inte mycket till hyllning av stadens största författare.