I helgen som gick höll Moderaterna i Östergötland förbundsstämma i Motala. En flitig motionär var riksdagsledamoten Betty Malmberg från Ödeshög. Malmberg sitter i utbildningsutskottet men är i yrket agronom och engagerad i jordbruksfrågor. När Correns ledarredaktion i december höll ett seminarium om svensk livsmedelsproduktion var Malmberg med i panelen. Hon skickades då med uppgiften att verka för ett stopp av den politiska vurmen för ekologisk odling, som genom bidrag, upphandlingsfördelar och nationella mål för ekoodlingen felaktigt utpekas som räddaren av svenskt jordbruk.

Malmberg har gjort läxan. I motionen ”Sluta särbehandla ekologisk produktion” sammanfattar hon och två andra Ödeshögsmoderater problemen med ett ensidigt fokus på eko i en situation där Sverige och världen kräver mer livsmedel och mer åkermark. Ekoodlingen förmår bara att producera knappt 70 procent av den konventionella odlingen. Riksdagens mål om 20 procents ekologiskt jordbruk riskerar att vilseleda konsumenterna att tro att eko är bättre för klimatet, närmiljön och hälsan. ”Olyckligt”, skriver Malmberg, särskilt som den svenska, konventionella jordbruket är världsledande på såväl djur- och miljöområdet. Eko är mycket populärt och försäljningen går som tåget. ”Ekomaten är således redan en mångmiljonaffär. Trots det så uppgår stödet för ekologisk odling till 4 miljarder kronor i Landsbygdsprogrammet för åren 2014-2020”, avslutar Malmberg.

Motionen bifölls och kommer att skickas vidare till partistämman i höst. Förhoppningsvis gör Moderaterna östgötarnas politik till sin egen – för subventioner för en ekonomiskt blomstrande men miljömässigt tveksam affär är helt enkelt inte borgerlig politik.

En annan riksdagsledamot med framgång är Finn Bengtsson från Linköping. Bengtsson har idogt varit emot decemberöverenskommelsen mellan regeringen och Alliansen. Inför helgen hade han författat en motion om att M ska överge DÖ i riksdagen. Bengtsson menar att överenskommelsen är ett ”cyniskt sätt att medvetet låta ekonomisk socialisering råda för svenska folket under drygt tre år”.

Förbundsstyrelsen gick emot Bengtsson med motiveringen att inga bra alternativ till DÖ finns. Kaos, Alliansregering stödd av SD, regeringen stödd av Alliansen alternativt att Alliansen spricker - ingetdera ses som acceptabelt. Allianssamarbetet värderas högt. Kanske för högt. För formuleringen ”Förbundsstyrelsen kan inte se varför borgerligheten skulle kasta tio års framgångsrikt samarbete överbord för att förhandla fram fadda budgetkompromisser med Stefan Löfven”, är problematisk.

Hur låter det med Sverige som skäl? Folket? Ekonomin? Med Löfven fångad i armarna på Jonas Sjöstedt (V) riskerar Alliansframgångarna att backa flertalet steg i fel riktning.

Trots förbundsstyrelsens råd att avslå Bengtssons motion bifölls den av stämman. Även om den kanske inte går samma lyckosamma öde till mötes på partistämman, är Bengtssons markering intressant. Den sätter press på Moderaternas oppositionspolitik men också på regeringen, som inte kan komma dragandes med vad som helst och förvänta sig borgerlig underkastelse.

Hur det går för Bengtsson respektive Malmbergs initiativ återstår att se. Så länge gläds vi åt östgötarnas föredöme i oppositionspolitik.