För:

Rot- och rutavdrag är skattereduktion på tjänster privatpersoner utnyttjar i sitt hem. Rot står för ”reparation, ombyggnad, tillbyggnad” och rut för ”rengöring, underhåll, tvätt”. För att få göra avdragen krävs att den som utför tjänsten har F-skattsedel. Avdragen är på maximalt 50 000 kronor per år och person. Ett hushåll med två vuxna kan alltså göra skatteavdrag på hushållsnära tjänster och renoveringsarbeten på 100 000 kronor per år, vilket betyder tjänster värda 200 000 kronor eftersom rot och rut ligger på 50 procent.

Rot och rut har fört mycket gott med sig, mer än den uppenbara fördelen med sänkt skatt – att vanligt folk får behålla mer av sina egentjänade pengar.

1. Minskade klasskillnader. Från något dyrt och lyxigt som bara välbemedlade människor hade råd med, har renoveringsarbeten och städhjälp blivit mer lättillgängliga för Svenssons. Och användningen ökar. Förra året utförde enligt Skatteverket 2 736 företag rotarbeten åt 40 800 köpare. För rut är siffrorna 660 företag som utfört hushållsnära tjänster till 21 000 personer. I Östergötland!

2. Nya arbetstillfällen. Bara i vårt län beräknade Företagarna att rut-avdraget i början på 2012 hade skapat 331 nya arbetstillfällen. I hel landet hade 8 550 jobb uppkommit.

3. Svarta jobb har blivit vita. Många av de affärer som i dag kan göras med rot- eller rutavdrag gjordes tidigare ”under bordet”. Höga skatter på arbete har den baksidan. Förutom noll i skatteintäkter innebär svartjobb också osäkerheter för både köpare och säljare. Blir arbetet inte ordentligt utfört är det svårt att få ersättning utan att ha en faktura att visa upp. För utföraren kan frågetecken om betalning och antal arbetade timmar uppkomma om inte ordentlig redovisning genomförs. Rut och rot har förbättrat situationen.

4. Yrkesstatusen har förbättrats. Framför allt inom den hushållsnära branschen har synen på arbete inom den förändrats. Nya företag har bildats, städerskor titulerar sig nu till exempel företagare och tjänar mer. Även löner och arbetsvillkor har gynnats.

Rut och rot har normaliserat hushållens köp av tjänster. Det har gett arbetstillfällen, skatteintäkter, mer tid för familjer att umgås istället för att snickra eller städa, samt ökat säkerheten och kvaliteten när lekmän i stället för att fixa taket själva ringer en takläggare.

MARIA BJÖRK HUMMELGREN

 

Emot:

Det är precis som Socialdemokraterna brukar sjunga när de demonstrerar mot samhällets orättvisor på första maj: ”Vi under skatter digna ner”. Därför är det inte som hårt skattedrabbad svensk svårt att hålla med den liberala nationalekonomen Milton Friedman: ”Jag är för skattesänkningar under vilka omständigheter och ursäkter som helst, av vilken anledning som helst, varenda gång det är möjligt”.

Höga skatter är ett gissel som befäster statens dominans, begränsar människors frihet, handikappar näringslivet och gör att marknader fungerar sämre. Vilket rot- och rutavdragen i grunden är symptomatiska uttryck för. Politikermaktens företrädare har drivit upp skatten på arbete till sådana nivåer att den legala sektorn för hushållsnära tjänster i princip knäcktes. Resultatet blev att det utvecklades en lika omfattande som osund svarthandel med tjänster inom hantverks- och städbranschen. Eller så föredrog enskilda att utföra jobben själva, vilket ledde till ekonomiska effektivitetsförluster. Rot och rut har betytt mycket för att motverka detta och helt klart underlättat många svenskars vardag.

Men det har samtidigt skapats kniviga (ibland direkt komiska) gränsdragningsproblem för vad som ska vara avdragsgillt och inte. Exempelvis medges skattereduktion för rengöring av inomhuspool, men inte utomhuspool. Logik, någon? Vidare har det underblåst politiska grälsjuka debatter om detaljfrågor som det berättigade i skatterabatter för läxhjälp eller vad det nu kan handla om. Det värsta med rot och rut är dock att ett redan klåfingrigt tilltrasslat skattesystem gjorts än trassligare. Milton Friedmans ord kan låta bra, men betrakta då den övergripande konsekvensen av Alliansens skattepolitik: en härva av godtyckligt dribblande med undantag, begräsningar, kryphål och varierande stimulanser för allt möjligt. Det är varken rationellt, rättvist eller långsiktigt hållbart.

Vad som behövs är ett idémässigt sammanhållet skattesystem, som dels sänker det totala skattetrycket, dels garanterar enhetlighet i beskattandet. Den elegantaste lösningen vore införande av platt skatt, alltså en likformig skattesats på låt säga 20-25 procent över hela linjen. Det hade minimerat att krånglet, ökat dynamiken i vår ekonomi och gett medborgarna större frihet.

CHRISTIAN DAHLGREN