Ledare Sverige har bland de högsta skatterna i världen. Ändå syns en bekymmersam utveckling för grundläggande infrastruktur.

Att det finns problem märks när begrepp som inte har hörts förr blir relevanta – som manuell förbrukningsbortkoppling. I Dagens Industri (16/7) förklarades att det är den sista åtgärden som statliga Svenska kraftnät kan ta till om elproduktionen inte kan täcka efterfrågan i landet. I ett sådant läge beordras nedsläckning av vissa regioner. Hittills har den här åtgärden aldrig behövt genomföras. Men risken för att den behöver tas till ökar, om än till fortsatt långa nivåer. För i takt med att flera kärnkraftsreaktorer avvecklas – som ett resultat av de rödgrönas politik – minskar marginalerna.

Samtidigt finns det problem kring mer än elförsörjningen. Den kommunala vattenförsörjningen prövas inte bara av torkan utan också av eftersatt underhåll och en växande befolkning. Enligt en rapport initierad av branschorganisationen Svenskt vatten (2017) behövs det stora investeringar i vatten- och avloppsnätet. Men med den takt som kommunerna har haft kring underhåll lär inte alla gamla rör vara utbytta förrän om 250 år, och en del rör har redan nu 100 år på nacken.

Går färden ut på landsbygdens mindre trafikerade vägar upptäcks nya problem. I regeringens infrastrukturproposition för 2018–2029 fattades miljarder i vägunderhåll. Trots att Socialdemokraterna vill ge sken av att satsa på landsbygderna prioriteras den inte när ord ska bli handling.

Ytterligare ett ansträngt område som är de kommunala räddningstjänsterna. Helikoptrar har återigen fått flyga in från Norge för att bekämpa skogsbränder i Sverige. I Västernorrland börjar det bli ont om brandslang (SVT 15/7). Att räddningstjänsterna klarar av sitt uppdrag är viktigt för att upprätthålla bilden av kontroll i krissituationer.

När den skattefinansierade varsamhetens kärna saknar resurser och dras med eftersatt underhåll blir frågan var alla skattepengar tar vägen? Det verkar inte bättre än att betydande delar av skattepengarna slösas på sådant som är mindre viktigt.

Martin Borgs moderna bokklassiker ”365 sätt att slösa med dina skattepengar” visar att det inte heller råder brist på kreativitet när det kommer till vad som anses vara offentlig verksamhet. Och är det rimligt att regeringen satsar på att subventionera elcyklar och eldrivna båtmotorer? Är det resurseffektivt att nybilda myndigheter? Eller bygga snabbtåg för hundratals miljarder kronor?

Ska kommuner runt om i landet verkligen driva ishallar och fotbollsarenor? Ska det läggas dyra pengar på marknadsföring?

Givet problemen med väg- och vattennäten samt räddningstjänsterna blir det alltmer akut med en renodling av den offentliga verksamheten. Pengar finns i dag men inte fullt ut förmågan att prioritera. När acceptansen för hela den offentliga apparaten bygger på att medborgarna upplever att de får något tillbaka bör de flesta partier vara motiverade att börja städa.