Jag är en 18-årig kille som läser mitt andra år på gymnasiet och tycker jämlikhet mellan könen borde vara en självklarhet. I dag tycker jag vi befinner oss i ett läge där situationen gått överstyr. Det är ju, inte helt obekant, framför allt kvinnornas position man vill lyfta i frågan och jag tycker att vi nu, år 2011, skymtar avtryck av en omkörning. Kvinnorna har passerat männen gällande fördelar i samhället på många punkter.

Viktigt att poängtera är att jag skriver ur skolvärldens synvinkel. Jag kan inte ta ställning till hur det ligger till i till exempel arbetslivet, helt enkelt på grund av att den världen ännu är ganska okänd för mig. I skolan tycker jag mig dock se kvinnor få fördelar gentemot männen. Ta det enkla exemplet när någonting ska delas ut till klassen. Jag har aldrig varit med om att läraren sagt: Killarna kan komma fram först. Däremot har det hänt att tjejerna fått förtur.

Inför valet till högskolan kom en inbjudan som gick ut på att endast tjejer fick komma på studiebesök ett specifikt datum. Hittills har jag inte hört om någon helmaskulin inbjudan. Den som verkar inom skolan skall främja jämställdhet mellan könen, står det i paragraf 2 i skollagen. Gör den här högskolan verkligen det när man tydligt ger kvinnorna förmåner?

Trots att arbetslivet för mig ännu är ett relativt outforskat avsnitt, så vet jag att samma resonemang råder hos företag när de ska rekrytera folk. Då är det jämställt och tidsenligt att skriva att man gärna anställer kvinnor. Det är så ojämställt som det bara går att då favorisera vissa människogrupper i en platsannons.

Hur svårt kan det vara att behandla alla människor på den här jorden lika? Kön, hudfärg, härkomst, tillgångar, position och alla sådana ytliga egenskaper saknar helt betydelse. Varför kan vi inte bara leva i en värld i jämvikt?

Oscar Rundqvist