Ordet fritt Jag tycker att det är mycket missförstånd i skolan. Eleverna mår dåligt bara för att en lärare säger till dem: ”Du kan, om du vill.”

Lärarna har fel uppfattning om eleverna. De tror sig veta allt om eleverna, att de är lata när de inte jobbar på lektionen och då blir det okunskap, eftersom det inte stämmer med verkligheten som är att eleverna inte kan jobba. Att de inte kan jobba, kan ju bero på:

1. Att läraren kräver saker, som eleven inte kan göra.

2. Att läraren påverkar eleven känslomässigt negativt.

3. Att läraren har gett fel uppgift.

4. Att läraren inte har något intresse för eleven.

5. Att läraren stressar upp eleverna, för att komma ifatt det eleven hänger efter med.

Det finns små lösningar på det här, som kan göra stor skillnad. Det kan vara att läraren stannar upp och lyssnar på eleven eller frågar vad eleven önskar att lära sig. Om man frågar sådana frågor är det väldigt bra, för då känner eleven sig sedd och tänker ”Nämen, hon vill verkligen hjälpa mig och vill förstå vad jag kan och inte kan.” Då kan det göra att de känner att de vill jobba mer, och då går det snabbare.

Om man ser att en elev inte kan jobba, till exempel sitter ihopsjunken eller med händerna för ansiktet, fråga då: ”Är det något som är svårt?”

Om eleven klarar det, så belönar man dem genom att säga: ”Yes, vad duktig du är, du kan det här, vi ska se om jag kan tänka ut fler sådana liknande uppgifter som du kan klura ut.”

Jag vet att det verkligen är svårt att vara lärare, men om ni vill ha tips från en elev som har en diagnos, så har ni fått det här.