Logga in

Per Bergsten & Rebecca Candevi

LHC-bloggen

Nu gäller att bita sig kvar där, LHC

linköping Efter en dryg veckas uppehåll drog SHL-hockeyn igång igen i går.

5--3 till LHC i Malmö är starkt jobbat.

Spelmässigt inget vidare, men lik förbannat tre poäng och alla nöjda och glada på tåget hem till Linköping under dagen.

Bra så.

Malmö var klart bättre, inget snack om det, men att det skulle vara ett rån?

Nja, det var väl ändå att ta i?

Jag skulle säga att det såg ut ungefär som när lagen möttes i Saab arena för ett drygt år sedan -- fast tvärtom och när Malmö vann med samma siffror om jag minns rätt.

Är det något som kan ge utslag i en tabell där bara några poäng kan vara skillnaden mellan ett par placeringar är det just den typen av vinster -- och som LHC tagit för få av tidigare under hösten. Nu är tippade topplaget -- låt vara med en eller två matcher mer spelade än de flesta av övriga lag -- uppe på direktplats till slutspel och nu gäller att bita sig kvar där.

HV väntar närmast och regerande mästarlaget har haft en relativt likartad säsongsöppning.

Svajiga insatser, för många insläppta mål och just nu en poäng före på övre halvan.

Med tre matcher på fyra dagar -- Malmö borta, HV hemma och HV borta -- har LHC en intensiv vecka och det känns också som om den kan säga rätt mycket om åt vilket håll som det här ska ta vägen. Matchrosten syntes tydligt i Malmö, men med arbetsoveraller på mot ett mer elegant klätt hemmalag blev det seger ändå.

Jag känner mig inte helt bekväm med snacket om att "prestationen är viktigast", utan att det mer handlar om att sitta sätt att vinna och att det är resultaten som styr. Samtidigt är jag inte dummare än att jag inser att tillräckligt bra prestationer över tid nio gånger av tio också ger bra resultat.

Men det är en balansgång och det får inte bli för mycket av det.

Men för att återgå till Malmömatchen: för mycket av sena beslut och slarviga utvisningar, för lite av eget spel och samlade anfall. Effektiviteten framåt var trots allt en bidragande orsak till vinsten och känslan är att det börjar skapas lite kemi på sina håll och kanter i LHC-kedjorna. Tony Mårtensson kommer mer till sin rätt med Nick Sörensen och Jakob Lilja. Nu behövs hitta rätt komplement till Derek Roy och Andrew Gordon. Sebastian Karlsson när Daniel Olsson Trkulja är tillbaka med Olimb-brothers?

Kan vara värt att testa.

/ PB   

Är det verkligen redan kris?

På tåget Sitter på tåget hem från Borlänge efter LFC:s häftiga guldfirande i går. Kul och välförtjänt framgång. Med tanke på alla tunga tapp efter guldet i fjol är det en ruggig prestation att få stå där med guldhattar på även i år. Det visar på rätt sätt att jobba, rätt sätt att spela och en skapad vinnarkultur.

I en annan del av det idrotts-Linköping som numera nästan svämmar över har systerklubben (eller kanske moderklubben) LHC det tuffare. Det är ingen fullständigt värdelös start på SHL-hockeyn, men med det laget och de spelarna är den utan tvekan underkänd med råge.

Det svänger och svajar alldeles för mycket och insatsen i två perioder mot Frölunda senast var inte okej. Nu är snart en tredjedel av serien och finns tankar på att slåss i toppen, och det gör det, är det dags att visa det.

Nu.

Dags att visa att det här laget inte är överskattat utan faktiskt kan leva upp till högt ställda förväntningar. Då krävs inte minst en tuffare attityd, bättre värderingar i spelet och att bemästra en högre fart. Bekymren och varningssignalerna ska tas på största allvar, men samtidigt måste jag säga att jag inte riktigt förstår att det på sina håll snackas om kris med stora bokstäver.

LHC har tagit 20 poäng på 15 matcher. Inte bra nog. Fine.

Men kris?

Det är – med en match mer spelad, jag vet – en poäng upp till Örebro som hyllas som höstens stora överraskning. Det är två poäng till Skellefteå på direktplats till slutspel. Det är fyra poäng till fyran HV.

För mig är det för dåligt, men med 37 matcher kvar att spela är det ingen kris.

Däremot är det synnerligen viktigt att krismedvetenheten finns där. Att ingen tror att ”äh, vi är bättre än så här, det löser sig”. De samlade prestationerna, hur det sett ut i många matcher och hur en del spelare famlat efter formen under hösten borde framkalla mer oro än poängskörden

Jo, jag tycker också att det är väl tidigt att prata om kris även i Gävle och hos torsdagsmotståndaren Brynäs.

Det kan bli det senare, både här och där.

Men ingen kris.

Än.

Är kris i någon SHL-klubb så är det i Karlskrona. Än så länge inte av sportsliga orsaker (där heller), men av ekonomiska.

/ PB

Vart ska ta det här ta vägen, LHC?

linköping Om jag varit Dan Tangnes hade jag varit orolig. Tabellplaceringen, tia efter lördagens matcher och med fler matcher spelade, är en sak. Men det kan också konstateras att LHC på tolv omgångar bara tagit två trepoängare och förlorat åtta. Känns löjligt att prata om kris när det är 40 matcher kvar, men lika dumt att inte ta varningssignalerna på allvar.

Så många år i det här yrket har lärt mig att inga medaljer delas ut i oktober -- i synnerhet som det sagts att det här LHC-laget mer än något annat är byggt för att vara som bäst i slutspelet -- och vi såg i fjol hur det faktiskt kan vända.

 

Med de här spelarna ska inte LHC ligga så långt ned i tabellen och inte minst Fredrik Emvall och Dan Tangnes står förstås med stort ansvar. Som ansvarig för värvningar och för hur laget byggts respektive för taktiskt upplägg och för hur spelet ser ut. Men för mig är det inget snack om att det är spelarna på isen som bär det allra största ansvaret.

Jag tror inte så mycket på det där med svart eller vitt eller snabba, enkla lösningar.

Lovar att återkomma till mer detaljer under kommande vecka och nöjer tills vidare mig med att konstatera att jag vill se mer av ett eget spel, men också mer av jävlar anamma och kaxighet. Alla är överens om att LHC har bredden, men då gäller att också utnyttja det och vara jävligare att möta. Framförallt är det lagmässigt som det inte fungerat. För mig är Daniel Olsson Trkulja den största positiva överraskningen och på samma sätt som att det är glädjande är det också ett underbetyg för de övriga att oprövade, allsvenska nyförvärvet genomgående tillhört de bästa.

 

Nu väntar Rögle i två matcher och resultaten blir viktiga för vart den här säsongen ska ta vägen. Det är en fjärdedel av serien avverkad och ungefär så här dags som det så smått börjar att sätta sig.

Då gäller att vara med.

Jag hade givit petade Mark Zengerle en ny chans och satt honom i förstakedjan med Derek Roy och Andrew Gordon (visst frågetecken för om defensiven håller, men det är i alla fall värt ett försök) för att om möjligt få in en potentiell målskytt där. Jakob Lilja har mycket, men inte just det. Däremot har han tidigare gjort det bra med Nick Sörensen och med Tony Mårtensson (ännu inte inne på ett enda mål framåt i fem mot fem!) som tredje länk finns förutsättningar för kemi.

Tror jag.

Vad tror ni?

/ PB

Det här vill jag se av LHC

linköping I två perioder mot Frölunda senast såg Frölunda ut precis som LHC vill göra.

Farten. Intensiteten. Kampen. Långa anfallen. Stabiliteten.

Men var det något jag förundrades över så var det att LHC-spelarna såg så flata ut. Här var det vinst i matchen dessförinnan, det var lördag, det var mer folk än på ett tag -- och så tilläts hemmalaget att bli mer eller mindre överkört från start. Det var inte okej.

--Jag vill se mer jävlar anamma och en tävlingsinstinkt i allt vi gör, sa Dan Tangnes, tränaren, när vi pratade efter måndagsträningen och det är bara att hålla med.

Nu görs diverse rockader i formationerna och jag gillar både att Mathis och Ken Andre Olimb nu får spela tillsammans och att Nick Sörensen i sin comeback paras ihop med Tony Mårtensson. Risken finns att det kommer att bli väl mycket ineffektivt snurr med bröderna tillsammans och att Mårtensson inte är tillräckligt form- och tempostark för att få fart på comebackamde Sörensen.

Men det känns som två riktiga försök att göra.

Så här långt har LHC-ledningen famlat något i sina försök att hitta nödvändig kemi i sina formationer. Spelare för spelare är det rätt många som gjort det okej och rätt många har sett bättre ut än i fjol. Men som lag har det inte hängt ihop så här långt. Varken framåt eller bakåt.

Några matcher här och där, några perioder här och där -- men alldeles för sällan över 60 minuter.

Djurgården har gått överraskande bra tack vare konsekvent spel, sammanhållet lag och enormt hårt jobb.

Är det något jag vill se av LHC den här veckan så är det just det.

/ PB

LHC-back klev av träningen

linköping Vad sägs om lite ishockey så här i väntan på fotbollen?

Har haft en ledig dag, men åkte förbi LHC-träningen i förmiddags och fick se samtliga spelare vara på is. Nick Sörensen, som varit borta länge nu, körde till synes för fullt och var med under hela passet. Däremot var Dan Tangnes, tränaren, tydlig med att det inte blir spel den här veckan för forwarden.

Däremot är det ingen särskild vågad gissning att det blir comeback för Mark Zengerle.

Av tisdagsträningen att döma såg dock formationerna ut som senast, men jag gissar att det skulle kunna bli så att amerikanen, i så fall på Fredrik Karlströms bekostnad, får plats med Tony Mårtensson och Ken Andre Olimb. Innan ovannämnde Sörensen är klar hade jag själv låtit Emil Sylvegård spela där igen.

På backsidan avbröt Patrick Mullen träningen i förtid. Såg inte exakt vad som hände och tränar-Tangnes hade inget besked efteråt heller. 

-- Jag märkte inte ens att han försvann och skulle skälla på backarna för att de inte var beredda och att det fattades en på isen, sa Tangnes.

i övrigt:

Läge för Adam Ginning att få första matchen från start mot Malmö på torsdag?

I denna stund spelar Malmö CHL-hockey. Betyder att Hardt & Co den här veckan alltså spelar måndag, tisdag och torsdag. Det behöver LHC utnyttja.

Med reservation för att det bara var något som jag fick för mig, men nog kändes det som om Jonas Gustavsson släppte rätt mycket puckar förbi sig.

Tre raka hemmamatcher för LHC väntar: Malmö, Frölunda och Djurgården. Ytterst viktiga matcher. Nu måste det börja bli vinster i Saab arena.

Ingen Jonathan Dahlén i LHC, som i stället hamnar i allsvenska Timrå. Synd för LHC och SHL, men jag antar att det har att göra med sjukdomsperioden (körtelfeber) under hösten.

/ PB

Correns reportrar Per Bergsten och Rebecca Candevi skriver om LHC i synnerhet, om ishockey i allmänhet. . . och en del annat.
  • Twitter
  • @Bergstinho

Bloggar