Logga in
Logga ut

Per Bergsten & Rebecca Candevi

LHC-bloggen

Det är jag nyfiken på i kväll

linköping LHC-genrep inför seriestart om bara drygt två timmar i Mjölby.

Vad resultatet i kväll har för betydelse?

Tja, man ska inte underskatta betydelsen, även om resultaten i serieupptakten helt avgör fortsatta känslan. Några vinster eller förluster direkt i början och det spelar ingen som helst roll hur sommaren sett ut. Men det skulle vara viktigt för LHC att ta ledningen -- och hålla undan.

Som vanligt kommer det att bli viktigt att stänga matcher och det har inte varit LHC:s bästa gren under de senaste säsongerna.

Andra saker som jag är nyfiken på i kväll:

Går det åt rätt håll för Joe Whitney? Den lille amerikanen har inte spelat i Europa eller på stor rink tidigare och har tydligt haft bekymmer med anpassningen så här långt. Nu är det bara en match kvar innan allvaret börjar -- och det är viktigt att Whitney hittar in i spelet.

Dan Pettersson har inte spelat sedan mötet med Vita Hästen. Hur mycket rost behöver han få bort innan premiären?

En power play-formation med Lukas Bengtsson, Broc Little, Derek Roy, James Wright och Joe Whitney känns onekligen spännande. Nu gäller bara att få utdelning på isen också.

Många tippar Färjestad högt upp i tabellen. Jag också. Finns det fog för det?

Om nu Lukas Bengtsson spelar (det var osäkert i går) är det här det lag som LHC kommer att spela med i premiären -- med Chad Billins som sen förstärkning. Då blir det ännu viktigare att det hittas kemi i de tänkta kedjorna.

800 åskådare var ingen vidare publiksiffra senast. Blir det mer i Mjölby i kväll?

x x x

Läser att Färjestad saknar Tomi Sallinen (långtidsskadad), Joakim Nygård, Robin Press  och Fabian Zetterlund. Gustav Rydahl är tillbaka i spel.

/ PB

Nu tuffar det till sig, LHC

linköping Efter vad som känns som en mindre evighet är det matchdags igen för LHC på söndag. En och en en halv veckas uppehåll i oktober är inget man är van vid direkt, men så kan det bli med svårigheterna att få ihop schemat i stort och när arenan är upptagen av både Björn Skifs och Tomas Ledin.

Men på söndag väntar hemmamöte med Skellefteå.

Tack för det.

Har varit inne på det tidigare och det är ingen hemlighet att serieledande LHC haft en på papperet gynnsam inledning med många hemmamatcher mot lag som ska besegras. . . om man nu kan säga så om SHL. Med tanke på hur det sett ut under senaste säsongerna och med ny tränare i båset tror jag att det varit extra viktigt att få till en stark start och därmed varken behöva tvivla eller jaga.

Perfekt.

Men nu är det ingen tvekan om att det tuffar till sig.

Rejält.

Dels vad gäller intensivare matchande, dels vad gäller förmodat skarpare motstånd.

Eller vad sägs om följande schema fram till landslagsuppehållet under första halvan av november?

Skellefteå (h), Frölunda (h), Malmö (b), Rögle (b), Djurgården (h), Djurgården (b) och Frölunda (b).

När de matcherna är avklarade lovar jag att vi har en mer tydlig bild av var denna LHC-upplaga är på väg. Är det fortsatt topplacering även då. . .då kan man tala om att serien börjar sätta sig och att det känns mer stadigvarande. Men låt klara oss av de här omgångarna innan vi drar några alltför långtgående slutsatser.

Okej?

x x x

Om inget händer under de närmaste dagarna kan LHC stå med femton friska forwards till söndagsmatchen. Snacka om konkurrens och angenäma problem för Tommy Jonsson & Co. Det blir viktigt att hålla igång alla och fortsatt få så många som möjligt att känna sig delaktiga.

Det är en framgångsfaktor och där gäller att rotera på ett bra sätt. Antar att det inte kommer att röras så mycket i de två toppkedjorna, medan det i kedja tre och fyra kommer att förändras lite mer från match till match. Däremot är det inte aktuellt att i vissa matcher använda sig av fjorton forwards och bara sex backar.

Det sa tränar-Jonsson bestämt nej till när jag frågade häromdagen.

x x x

Skellefteåstjärnan Joakim Lindström spelade inte mot Djurgården (0-5) senast, men var med på fredagsträningen om jag fattat rätt av rapporterna från norr. Förre LHC-aren Mathis Olimbs poängfacit i Skellefteå så här långt: fyra poäng på nio matcher.

/ PB

Det har varit bäst med LHC i höst

linköping Hockeyfri och ledig lördag för undertecknad.

Just klarat av en löprunda (nåja, lufsrunda kanske man ska säga) och tänkte ta en sväng förbi LFC-matchen på arenan. Lite sport kan behövas även en sådan här dag innan gästerna kommer framåt kvällen. Nio matcher avklarade för LHC i SHL-hockeyn och man får ha osedvanligt höga krav om man inte ska kalla det för en strålande start.

Det finns några om och men, men låt oss bortse från det här och nu.

Här är, utan inbördes ordning, det som varit bäst så här långt:

1) Poängen och tabellplaceringen. 21 poäng av 27 möjliga. Bästa öppningen sedan 2005. Vem hade trott det?

2) Hemmafacit. Sex matcher spelade och sex vinster under ordinarie tid. Inte alltid efter strålande insatser, men alltid tillräckligt för att vinna. Kanon.

3) Jonas Gustavsson. Skraltig insats mot Mora och halvdan start mot Timrå senast -- i övrigt klockren. Det skulle förvåna om inte målvakten står med tre kronor på bröstet i vinter. Har vaktat målet i LHC:s samtliga sju segermatcher så här långt.

4) Lukas Bengtsson. Så nära någon med Magnus Johansson har inte LHC varit sedan. . . Magnus Johansson. Många poäng, bäst plus/minus i hela ligan och stark både framåt och bakåt. Nyförvärvet har med råge infriat alla förväntningar.

5) Nick Sörensen. "Han har potential för att vara bäst i hela SHL", sa Dan Tangnes, förre tränaren, när vi pratade i somras och forwarden har fått en pangstart. Sju mål på åtta matcher är starka papper.

6) Ungdomarna. Det är lätt att nämna Johan Södergran som den största överraskningen, för det är han, men hela ungdomslinan med Södergran, Olle Lycksell och Adam Brodecki har varit vassare än vad åtminstone jag hade trott.

7) Spelet i, och inte minst ur, egen zon. På sistone har funnits en och annan tendens att då och då hamna i gamla synder, men som helhet gillar jag hur spelet i sista tredjedelen förbättrats. Vassare passningsspel och fler uppspelsalternativ har gjort att det mer sällan fastnats i egen zon. Snabba omställningar är ofta bästa sättet för att skapa chanser -- och att göra mål. 

8) Effektivitet. En skottprocent på nästan 14. Bäst i serien. Blir synnerligen tufft att behålla.

9) Doldisarna. Spelare som Anton Karlsson, Fredrik Karlström och Jimmy Andersson har tagit kliv framåt och breddat sina register. Och Dan Pettersson har gjort mycket nytta direkt. För att nu nämna några.

10) Harmonin. Rör du dig i omklädningsrummet och i  övrig närhet av laget märker du snabbt att det är ett lag som mår bra. Lag som vinner gör ofta det. Där ska förstås också Tommy Jonsson, nye tränaren, ha beröm. Men även högre upp i klubbledningen känns det gladare och mer avspänt.

Sämst?

Tja, det är klart att inte allt varit bra. 

Man kan diskutera spelschemat med sex av nio matcher på hemmaplan, en på papperet mycket gynnsam start, lite för lite av längre anfall, bara två poäng vardera för personliga favoriterna James Wright och Andrew Gordon i förstakedjan, sämst (!) tekningsprocent  i hela ligan, några matcher med halvdana publiksiffror, den otäcka smällen på Almen Bibic och säkert ett och annat till.

Men det struntar vi i nu.

/ PB

Förändringens vind blåser starkt

Linköping Jag var på LFC:s affärsträff där företag som sponsrar och är aktiva omkring fotbollsklubben möts. På plats fanns Anders Mäki. En av de besökande klev fram och berömde honom för den förbättrade kommunikationen i LHC och när jag hörde samtalsämnet slog jag mig ner bredvid.

Jag flikade in och sa till Mäki att jag också tyckte att det är positiva vibbar som kommer från LHC nu. Att kommunikationen har blivit snabbare, tydligare och har gjort att spekulationer som kunnat trissas upp i sociala medier försvunnit när saker har hanterats så snyggt. Där och då tryckte jag speciellt på att det var kul att de la ut talet som Roger Ekström höll för LHC-herrarna utåt.

Men Mäki sa inte tack.

Istället fick jag känslan av att han försvarade sig och sa något i stil med: ”Så här har alltid kommunikationen varit och det är inte första gången vi gjort något liknande. Kanske har små detaljer förändrats men inte något större”.

Mitt svar blev: ”Ja, men ibland är det de små detaljerna som gör den stora skillnaden”.

”Det har du kanske rätt i”, svarade han, smått bitter som jag uppfattade det.

Det kanske på något sätt var att trampa honom på tårna eftersom han varit en del av den tidigare kommunikationen. Jag vet inte. Men i förändringens vindar som blåser fick jag en dålig magkänsla av hans reaktion. Enligt mig hade det bästa svaret varit ”Tack, det känns som vi är på rätt väg” eller något liknande.

Därmed känns det inte helt fel att Anders Mäki lämnar sitt uppdrag nu. Missförstå mig rätt – han har gjort ett jättebra jobb och är en trevlig person som varit lätt att handskas med. Samtidigt har han inte varit den profilstarkaste personen runt LHC. I mina ögon hade jag gärna sett honom köra fullt ut på att vara ”gruvarbetarsonen från Kiruna” . Han skulle såklart inte försökt vara någon han inte är – utan vara den han är lite extra bara.

Dessa vindar som blåser nu verkar dra i en positiv riktning. Fredrik Emvall känns mer avslappnad i sin roll där jag tror att han och Niklas Persson är och kommer bli ett riktigt bra team. Roger Ekström har kommit in och satt tonen på direkten som ordförande. Bäst av allt är att det känns som han lyssnar innan han pratar. Vilka är det egentligen hockey spelas för? – Jo, för publik och fans. Otroligt viktigt att ha med dem på tåget då - som Ekström verkligen fått. 

Nu väntar jag med spänning på att se vem det är som tar över efter Mäki i årsskiftet. Jag hoppas att det är någon som vågar sticka ut lite ur mängden. Helst av allt ser jag att det är någon som inte är aktiv i föreningen nu som kommer in och ser saker och ting med helt nya ögon. Det är oftast lättare för personer utifrån att se det bristerna som finns.

Ja, låt spekulationerna börja. Finns det några heta namn på marknaden? 

/ RC 

Nej, LHC var inte värdelösa

Linköping Precis efter att Bergsten hade lagt ut sitt inlägg här nedan loggade jag in för att skriva något liknande. Vi (jag) har fått lite kritik över att vara negativa - men i det stora hela handlar det också om att vi försöker se nyktert på inledningen. Ja, LHC har börjat riktigt bra och över förväntan. Även om vi någonstans "räknar med" att LHC ska vinna mot lag som Mora så är det inte en självklarhet. SHL är en jämn serie och en vinst är aldrig något man kan ta förgivet.

Efter förlusten mot Färjestad fick jag istället ett mail om att jag var för snäll i min betygsättning av spelarna. Jag underkände inte någon trots att LHC var mållösa framåt. Ja, LHC hade stundtals ett dåligt passningsspel och hade svårt för att få pucken ur egen zon - något som de lyckats bra med i tidigare matcher. Men ärligt talat tycker jag inte LHC var katastrofalt dåliga - det var snarare Färjestad som var bra. Visst, skotten 34-12 talar sitt tydliga språk. Men Linköping hade lägen för att komma in i matchen där Johan Södergran var den som vågade bryta mönster mest av alla. Den här gången var det tillfälligheter som gjorde att pucken inte gick in snarare än att LHC var helt värdelösa. 

FBK kom snabbt hem i försvarsspelet, spelade som en enhet och hade samtidigt hemmapubliken i ryggen. Det som dock var negativt från Linköpings sida var att de lät FBK ta över det mentala spelet från start. De lät dem komma innanför skinnet - vilket gjorde att fokus lades på tjafs och bråk istället för på ishockeyn. 

Samtidigt förespråkar jag känslor i ishockey. Tycker att matchen stundtals hade lite slutspelskaraktär - kul. Men det gäller samtidigt att välja sina kamper på isen för att inte låta det gå ut över just resultatet och kvalitéten. 

Men för att sätta punkt. LHC var inte totalt urkassa - det var Färjestad som var bra. 

Innan jag kommer skriva någon slags hyllningskrönika om hur fantastiska LHC är vill jag se dem ge lag riktigt tuffa matcher på bortais. Det är där man ser om laget har vad som krävs för att hålla sig kvar i toppskiktet. Det vill jag se mot lag som Saik och Dif. Om LHC tystar klockan mot Djurgården i Hovet så kommer det garanterat en väldigt positiv krönika. Det kan jag lova redan nu. 

/ RC 

Bästa LHC-starten sedan 2010

Linköping Det snackas om att det varit en unikt bra start för LHC i SHL-hockeyn.

Det har det inte.

Men den är definitivt bra.

Sällsynt bra.

Låt oss återkomma till det.

Sex segrar på sju matcher, 18 poäng av 21 möjliga -- det är klart att det är rungande applåder för det. Det är klart att det är en ruskig skillnad att inleda på det sättet i stället för att hamna efter, börja tvivla och tvingas jaga. De poäng som tagits, och den marginal som skaffats till många andra, kommer att finnas kvar och vara väldigt bra att ha när tyngre perioder kommer.

För de kommer.

Sedan premiären för några veckor sedan har jag fått en del mejl där vi får beröm för vår LHC-bevakning. Det är kul. Sådant värmer. Men det har också kommit ett och annat påstående om att vi (jag) är för negativa.

Just det har jag svårt att förstå.

LHC har hyllats och ska hyllas för den start som inte många av oss såg komma.

Men det gäller samtidigt att ha perspektiv och att inse att inte allt är svart eller vitt. Inte ens hockeyvärlden. Fortfarande finns saker att förbättra, fortfarande finns saker som varit sämre i vissa matcher -- och då ska det självklart påtalas. Jag var kritisk till när 2--0 på några minuter blev 2--3 mot Örebro för det kändes rätt svårt att vara något annat. Jag tyckte att Broc Little behövde bli lite mer egoistisk och jag tyckte att matchen mot Mora innehöll för mycket av High Chaparal-hockey för min smak.

Men det är väl kanon att ha 18 poäng -- och att det faktiskt finns saker som kan bli bättre?

Mest imponerad så här långt är jag av Jonas Gustavsson i målet, en bättre defensiv struktur, ett vassare passningsspel och bättre vägar ur egen zon, vilket i sin tur bidragit till en svårslagen effektivitet framåt. Och inte minst: ett jäkla hårt och uppoffrande jobb framåt och bakåt.

Mitt i allt jubel över starten finns också några saker som bör nämnas.

Fem av sju matcher har spelats på hemmaplan.

I sex av sju matcher har LHC varit mer eller mindre favorit. Undantaget: bortamötet med Växjö -- och för mig var 1--0-vinsten där den hittills mest imponerande enskilda insatsen. Nu väntar en liknande tuff uppgift i morgon, mot ett Färjestad i stort behov av poäng och trendbrott.

Det blir ett riktigt bra test.

18 poäng på de sju första matcherna är LHC:s bästa facit sedan hösten 2010 då det var samma poängskörd. Den allra bästa noteringen kom 2005 med 20 av 21 möjliga poäng i upptakten och så klart serieledning. 2010/11 slutade LHC för övrigt femma i det som då hette elitserien på 85 poäng.

De senaste säsongernas poängfacit efter sju matcher: 8, 7, 16, 10 och 13.

/ PB

Correns reportrar Per Bergsten och Rebecca Candevi skriver om LHC i synnerhet, om ishockey i allmänhet. . . och en del annat.
  • Twitter
  • @Bergstinho

Bloggar