Logga in
Logga ut

Per Bergsten & Rebecca Candevi

LHC-bloggen

Det avgör hur det slutar för LHC

linköping Hemmamöte med HV 71 väntar i kväll och det blir utsålt. Igen. Det har på något sätt blivit mer "exklusivt" att gå på hockey i Linköping igen och det är en viktig faktor när det gäller att öka publiksiffror. Att folk drar folk vet vi också sedan gammalt.

Fortsatt publiktillströmning känns som en nyckelfaktor som kommer att avgöra hur den här säsongen slutar för LHC. Här är fem viktiga punkter på det temat:

Roy, Little & Co

Det finns så klart fler spelare att nämna, men nordamerikanska duon är ett bra exempel på vad jag menar. Man kan snacka om att unga spelare behöver slå igenom, att gnuggarna behöver göra sitt (och lite till), men ska LHC ta sig långt i vår måste flera av de bästa vara – bäst. Annars går det inte.

Jonas Gustavsson

Laget med bästa målvakten (eller kanske bättre: bästa målvakterna) vinner. Så är det nästan alltid. Som kan rädda poäng när spelet i övrigt inte fungerar. I heta slutspelstider såväl som under svalare tider i det som kallas för serielunk. Gustavsson behöver vara lika vass till våren som han var i höstas.

Publiken

Negativa publiktrenden har vänts, det är på väg mot bästa snittet på flera år och mot HV kan det bli fullsatt för tredje gången i höst. Bra drag på läktarna betyder påfallande ofta bra drag på isen och tvärtom. Ett kokande Saab arena betyder mer än ni tror – och inte att förglömma även en massa ekonomiskt.

Tommy Jonsson

Det går alltid att diskutera hur mycket en tränare betyder för ett lag. Men en sak känns klar. Ju mer det gäller, desto större blir betydelsen. Att LHC gick till dubbla finaler med Janne Karlsson i båset och att Sam Hallam de senaste åren tagit Växjö är inga tillfälligheter. Med taktisk list kan du komma långt.

Några som lyfter

Minns ni hur det såg ut när HV 71 vann guld för några år sedan? Stjärnorna gjorde sitt, men i laget fanns också ett antal spelare som lyfte sig och gjorde mer än vad man kan förvänta sig. Så måste det bli i Linköping också. Truppen är förhållandevis bred, men det krävs också en bredd på toppen.

/ PB

Bengtsson rasade in i sargen

linköping Om LHC-fansen varit på plats på träningen i Stångebrohallen kan jag garantera att en och annan hade suttit med hjärtat i halsgropen när Lukas Bengtsson olyckligt tappade balansen efter en närkamp med Joe Whitney och rasade in i sargen med huvudet före.

Backstjärnan blev liggande en kort stund innan han reste sig och klart frustrerad tog sig till båset.

Men lyckligtvis verkade det ingen vara någon fara.

Bengtsson spelade igen ett byte senare, vilket förstås behövs inför det drama som väntar i SHL-hockeyn.

LHC måste ta tre poäng mot Brynäs i morgon kväll.

Annars är säsongen garanterat över redan på torsdag.

Inte sedan 2012 har klubben missat slutspel, men efter haveriet efter landslagsuppehållet med bara en seger finns nu en uppenbar risk att det ska hända igen. Det positiva i sammanhanget: Brynäs och HV kvar att möta och det är motstånd som åtminstone tidigare passat bra under säsongen.

Ingen kan säga annat än att det nu är vinna eller försvinna.

Läget i tabellen vet ni säkert:

10) Brynäs 68 poäng (kvar: LHC b, Frölunda b).

11) Örebro 66 poäng (kvar: Mora h, Malmö b).

12) LHC 65 poäng (kvar: Brynäs h, HV b).

x x x

Daniel Olsson Trkulja saknades på träningen och James Wright, som var sjuk senast, spelade med Dan Pettersson och Fredrik Karlström. I övrigt såg laget ut som senast. Almen Bibic har hamnat i frysboxen och varit petad på slutet. Har tidigare skrivit att jag tycker att det är märkligt och det tycker jag fortfarande. LHC behöver försvarare som faktiskt har som främsta förtjänst att försvara.

x x x

Mattias Bäckman, Nick Sörensen och Sebastian Karlsson fortsatt på frånvarolistan.

x x x

För egen del har jag måndagen som den här veckans lediga dag, men håll utkik på corren.se så kommer garanterat mer LHC-rapporter från kollega Candevi.

/ PB

En träning fylld av frustration

Linköping Det var ett frustrerat Linköping HC som gick på is under fredagsmorgonen. Tidigare har det varit en ganska lättsam stämning på träningarna trots att läget varit tufft - men nu var det knäpptyst. Fokuserat men samtidigt frustrerat. Det gjorde att LHC-tränaren Tommy Jonsson samlade laget och höll ett tal. Under en sekund kändes det som jag satt och såg på en film om amerikansk fotboll där tränaren taggar igång ett lag inför en superbowl-final. Han sa något i stil med: 

"It´s a lot of frustration in here. I feel it. Spit it out. What do you have to say? - just spit it out"...

Några spelare talade ut lite försiktigt. Men jag hörde inte riktigt vad som sades. Därefter fortsatte Tommy med: 

"We are a team that is going through a tuff time. We need to be worriors now and fight for eatchother.  You need to turn to yourself. Together we are strong".

 

Om laget tog det bra återstår att se. Tycker ändå det var ett bra initiativ och det är viktigt att bryta tystnaden när spänningen ligger i luften. Samtidigt känns det nästan som att det skulle behövas ett riktigt utbrott från någon för att adrenalitet ska börja pumpa ordentligt. Men vad som sägs bakom stängda dörrar vet jag för sig inte. 

/ RC 

 

 

Fem förklaringar till svaga säsongen

göteborg Det finns förstås många förklaringar till att det gått så illa för LHC under säsongen.

Här har ni, utan inbördes rangordning, fem orsaker:

TAPPADE LEDNINGAR

Hur många gånger har inte LHC haft en ledning, men hittat sätt att förlora? Har inga exakta siffror, men vet att det är alldeles för ofta. C more presenterade statistik som visade att LHC är sämst i serien i sista perioden. Tror inte på tesen om dåligt tränade spelare utan mer på mentala aspekter och avsaknad av tryggt spel för att behålla en ledning.

FÖR MYCKET SKADOR

Tittar du på lagbilden på årets LHC-upplaga sitter Anton Karlsson, Broc Little, Eddie Larsson, Sebastian Karlsson och Mattias Bäckman på nedre raden. Alla är eller har varit borta under lång tid. För att nu nämna några. Man ska inte skylla på skador, men när det varit så många och på så bärande spelare vore det löjligt att säga att det inte påverkat.

MENTALA HJÄRNSPÖKEN

Det krävs inga högskolepoäng i prestationspsykologi för att se hur mentalt sargat som LHC blivit av alla motgångar. Att känna sig otillräcklig och vara livrädd för att förlora gör du att blir liten och svag. Självförtroende är en framgångsfaktor som du bara får genom att vinna. LHC har inte heller haft någon som tydligt lett laget när det blåst emot.

FÖR DÅLIGT FÖRSVARSSPEL

Det räcker att titta i kolumnen över insläppta mål för att förstå det. Jag vet inte hur många träningar jag sett där det övats försvarsspel (många är det), men uppenbarligen har inte direktiven nått fram. För ofta passivt, för ofta alldeles för många lägen för motståndarna och för ofta insläppta mål som hamnar under ”billighetskontot”.

OJÄMNA PRESTATIONER

Oj, vad det svänger. Under matcher. Mellan matcher. Inget lag kan alltid vara bra, men då gäller att hitta en nivå som funkar ändå. Luleå är ett bra exempel med inte mer än två mål insläppta – i över 20 matcher i rad. Det är sånt som ger resultat. Toppspelare som Derek Roy leder laget ibland, men är för osynlig när han inte gör det. Och det finns fler.

/ PB

Finns inga ursäkter längre

Linköping  Det är smärtsamt att bevaka LHC-herrarna den här vårsäsongen. LHC har vunnit sex av 18 matcher varav tre på övertid under år 2019. 54 möjliga poäng har endast blivit 14. Laget har varit skadedrabbat och det har också varit "fel" spelare som varit på skadelistan. En efter en har de mest tongivande spelarna och ledartyperna i laget varit borta i omgångar och det har inte funnits någon harmoni. Nu när Broc Little och Eddie Larsson kommit tillbaka är truppen istället så mentalt sargat att uppförsbacken inte är någon uppförsbacke längre utan snarare ett berg som måste bestigas.

Det har dock skett en del beslut från ledarstabens håll som jag inte riktigt har förstått. Först blev både Almen Bibic och Johan Södergran petade till Växjömatchen. Visst, Almen Bibic har kanske inte varit i toppform sedan han kom tillbaka från sin skada - men i flera lägen tycker jag också han har gjort saker bättre nu än vad han gjort tidigare. Tidigare har han kunnat smälla på en forward helt i onödan när den andra backen legat på efterkälken vilket har resulterat i ett öppet läge för motståndarna. Nu har jag istället sett en back som har övervägt om det är rätt läge att gå in och ta en tackling och ibland täckt ut försvararen vid en omställning vilket gjort att laget hunnit med hem för att ställa om till försvar. Sedan gör han såklart misstag precis som alla andra i laget. Men jag hade valt Bibic före Kristoffer Gunnarsson på grund av att Bibic är en säkrare ishockeyspelare på många punkter. Gunnarsson är en bra spelare när det gäller det fysiska spelet men Bibic har kommit längre i passningsspelet, speluppfattningen och just avvägandet av när det är läge att smälla på eller inte.

Att Johan Södergran har varit petad i två matcher är också en gåta för mig. Han är en av de spelarna som bryter mönster och kommer in med energi. Det har inte lossnat helt för honom heller efter nyår - men han är nyttig med sitt spelsätt oavsett vad. Även när LHC har haft tyngre perioder är det han som stuckit ut och skapat mycket framåt. Då finns det andra spelar i laget som jag hade ställt åt sidan före honom. (Obs. Södergran spelade med J20-laget i fredags men inte i lördag - så vet inte om det kan vara något skadebekymmer. Vet dock att han var petad från Växjömatchen). 

Ännu en sak jag ställer mig frågandes till är agerandet vid lördagsmatchen när Malmö kvitterat. Det låg verkligen i luften att det skulle ske en Malmövändning, men ändå kändes det inte som att någonting riktigt hände för att bryta mönstret. Det har sett likadant ut i flera matcher. Spelarna åker runt som yra höns och två spelare pressade ut samma spelare istället för att ha kommunikation och ta understöd av varandra. Som alla vet är varenda sekund viktig i hockey eftersom det går så otroligt fort. Då förstår inte jag varför man inte agerar och tar en timeout ganska tätt efter 2-2-målet eftersom spelet fortsatte att bölja så pass mycket som det gjorde. Istället tittades det mot klockan och det kändes som ledarstaben väntade in ett powerbreak och försökte "spara" timeouten ifall den skulle behöva användas för att kunna ta ut målvakten i slutminuterna. Nej, agera på direkten istället - innan det är för sent. Skapa förändring i spelet och markera när det fortfarande finns tid kvar för att kunna vinna matchen på ordinarie speltid. 

Nu finns det ingenting att skylla på längre. Jag har sett att den truppen som stod på isen, även utan både Little och Larsson, har vad som krävs. Det gäller att mjölka ur det i de sista matcherna. Det räcker med att titta tillbaka mot Djurgårdsmatchen så visade laget att de har vad som krävs för att spela en bra och underhållande ishockey. Nu är det tränarstabens uppgift att hitta tillbaka till den prestationen och använda den verktygslåda de har under matcherna för att kunna förändra en matchbild som håller på att tappas även när spelet är igång. 

/ RC 

Här är fem nyckelord för LHC

linköping TIo omgångar kvar och utsatt läge för LHC i SHL-tabellen.

Här är fem nyckelord inför avslutningen:

Attityden

Några iaktagelser från träningen häromdagen sa rätt mycket. Bland det första jag såg var att Almen Bibic kastade sig och täckte skott. Senare skrek Tommy Jonsson, tränaren, så att det ekade: ”Var inte så jävla snälla mot varandra”. LHC måste tuffa till sig och bli mer desperat.

Försvaret

En del påstår att anfall är bästa försvar. Nja, säger jag. Det är i defensiven det måste börja. Det är för många insläppta mål, för många öppna chanser. Försvarsspelet måste skärpas. Det går inte att vara överallt och ingenstans. Färre misstag och bättre struktur är ett måste.

Jämnheten

Som Adam Brodecki uttryckte det efter någpn match: ”När det är dåligt är det alldeles för dåligt”. Det svajar för mycket under matcherna. Svackor kommer under 60 minuter, det är från ofrånkomligt, men då krävs att man inte tappar bort sitt grundspel, blir så vilset och ger bort så mycket.

Läkköttet

Har skrivit det tidigare: alla skador går inte att använda som bortförklaring. Däremot är det en del av förklaringen till den tunga vintern. Just nu saknas Eddie Larsson och Mattias Bäckman enormt bakåt och Broc Little framåt. Några av dem behöver komma tillbaka. Snart.

Perspektivet

Efter måndagsträningen hade spelarna uppskattat besök av barn och många anhöriga från barnsjukhuset i Linköping. Det finns saker i livet som är oändligt mycket värre än att ligga på elfte plats i SHL. I det här läget är det viktigt att inte oroa sig och tänka för mycket.

/ PB

Correns reportrar Per Bergsten och Rebecca Candevi skriver om LHC i synnerhet, om ishockey i allmänhet. . . och en del annat.
  • Twitter
  • @Bergstinho
  • Mest lästa bloggarna

Bloggar