Logga in

Per Bergsten & Rebecca Candevi

LHC-bloggen

En poäng i Luleå är inte så illa

linköping Tittar du i tabellen ser du att det skiljer rätt många placeringar mellan ettan Luleå och sjuan LHC. På isen skiljer det inte lika mycket. Det blev om jag minns rätt 2--1 till LHC i Linköping, det blev 2--1 till Luleå i Luleå igår. Två matcher mellan två jämna lag som säger rätt mycket om hur SHL ser ut.

Nu har LHC bara tagit två segrar på de elva senaste matcherna och det är naturligtvis underkänt med råge även om det faktiskt blivit poäng i ytterligare några. Jag hörde hur det i C more-studion diskuterades hur mycket som avsaknaden Broc Little betydde och experterna Sanny Lindström och Johan Tornberg var eniga om att LHC med amerikanen på isen haft fyra--fem poäng till.

Det tror jag också.

SHL är en så jämn serie att det betyder så mycket att ha spelare som oftare än andra gör skillnad.

Luleå är förstås självförtroendedopat efter den sällsynt starka senhösten och jag måste säga att jag imponerades över den vassa bredden. Petter Emanuelsson, som kvitterade i tredje perioden, var lysande och fjärdekedjan med Karl Fabricius, Jonas Berglund och Johan Forsberg tryckte ned LHC i väldigt många byten.

Du vet vad du får av Tomas Berglunds lag med hårt jobb, en massa skridskoåkning och inte så flashigt spel. Med en sådan konsekvens kommer du långt. Å andra sidan känns det som om Luleå mer eller mindre redan nu är uppe på sitt max och att det blir skillnad när övriga lag är fulladdade och mer desperata när slutspelet närmar sig framåt våren.

Därför tror jag att Luleå kommer att sjunka något i tabellen, därför tror jag inte på något norrbottniskt guldjubel.

LHC-insatsen?

Tja, i två perioder tyckte jag att den var helt okej.

Man kan tycka att LHC virvlade runt och dominerade under matchstarten, men ärligt talat: hur många heta chanser var det som skapades framför Jonas Gustavsson? Det blev några fler i andra perioden och framförallt i den tredje. Kvitteringen låg i luften och kom till slut.

Det var inte oförtjänt.

Samtidigt ska sägas att flera av de hemmalägen som skapades var en följd av att LHC-försvaret, pressat och stressat av intensiv uppvaktning, bjöd på dem. Petter Emanuelssons sällsynt vackra och hårda backhandskott i krysset hade inte kommit om Joe Whitney gjort sitt jobb och fått ut pucken när chansen fanns. Och strax senare spelade Adam Ginning fram en annan Emanuelsson, Einar, till helt fritt läge.

Det är två exempel och det fanns fler när LHC förlorade skärpan och slarvade för mycket.

Nu var ovannämnde Gustavsson strålande i målet och såg till att hålla vinstchansen vid liv. Jag gillade också flera backinsatser och framåt var Adam Brodecki piggast. Lite märkligt att inte han efter den insatsen inte fick slå en av straffarna, kan jag tycka.

Men för att sammanfatta:

En poäng på bortaplan mot formstarka serieledaren är inte kattskit.

/ PB 

Alla nyförvärv utom tre kan mer

linköping Tiden går fort när man har roligt.

Snart har Linköpings HC avverkat halva grundserien i SHL-hockeyn, har tagit 38 poäng på 23 matcher och det är. . . nästan exakt som i fjol.

37 pinnar då, 38 pinnar nu.

Det betyder ett poängsnitt på 1,65 per match och fortsätter det på samma sätt landar det på 86 efter 52 omgångar. Det hade inte förra säsongen räckt för en direktplats till slutspel och vittnar om att LHC behöver få till en förbättring, både resultat- och spelmässigt. Med undantag för Frölundamatchen senast har ändå poängen trillat in bra på slutet och två av tre vinster under förra veckan när spelet egentligen inte stämde alls var bra utdelning.

Det känns som att det korta uppehållet med inte match igen förrän på torsdag kom lägligt.

Var inne på det efter matchen mot Frölunda och den trupp som framförallt på forwardssidan kändes så bred i somras och tidigt i höstas gör det inte alls på samma sätt nu. Skador (och avstängningar, för den delen) kommer alltid och det går inte att täcka upp för allt. Men när Mark Zengerle helt riktigt fick lämna uppstod ändå en lucka i truppen och finns pengar i Fredrik Emvalls pengapåse bör LHC ge sig ut på marknaden för att hitta en ersättare. 

Men fortfarande tror jag att det viktigaste blir att förstärka på försvarssidan med någon som kan axla rollen som försvarsgeneral. Risken finns att det annars blir för "blött" när det blåser till och den tuffa trafiken tätnar i slutspelet.

På tal om slutspelet så får LHC hoppas att nästan samtliga nyförvärv har mer att visa under andra halvan av säsongen.

Daniel Olsson Trkulja har (även om det borde ha blivit några mer poäng) gjort det bättre än väntat, Jimmy Andersson vad man kan förvänta sig och Nick Sörensen har sett vass ut när han inte varit skadad (vilket han tyvärr varit större delen av hösten).

Men i övrigt?

Tja, det känns som alla övriga av de nya kan mer.

Jonas Gustafsson behöver bli stabilare och öka räddningsprocenten. Chad Billins har inte varit dålig, men inte lika bra som senast han var här. Patrick Mullen har spelat upp sig efter usla starten och skadan, men har mer att bevisa. Derek Roy har poängmässigt gjort det okej, men spel- och ansvarsmässigt går att kräva mer. Jag hade inte förväntat mig att Tony Mårtensson skulle dominera som senast det begav sig, men veteranen behöver bli mer delaktig i offensiva situationer. Fredrik Karlström hade nog mått allra bäst av ytterligare en allsvensk säsong och en mer bärande roll där.

/ PB

Sex förklaringar till varför det lyft

linköping LHC har vunnit fem av de sju senaste matcherna och tog sju av nio poäng under tuffa förra veckan.

Man kan fråga sig varför.

Här är sex förklaringar till varför det lyft -- och saker som alltså måste fortsättas att göras:

1 Försvaret. Mer fokus på det defensiva. Alla har sett att LHC varit alldeles för lätt att skapa öppna målchanser mot. På slutet har strukturen varit bättre, glesare mellan de egna misstagen och därmed färre heta lägen bakåt.

2 Formationerna. Bröderna Olimb placerades återigen i samma kedja och har verkligen lyft sitt spel och lett laget efter det. Dessutom har långtidsskadade Nick Sörensen kommit tillbaka på ett bra sätt. Mer av kemi i fler linor.

3 Egen zon. Snabbare ur försvarszon, oftast på enklare sätt, i stället för att vända om och riskera att fastna. Det ger snabbare spelvändningar och inte minst mer tid för egna anfall. Mindre jobbigt för LHC, mer jobbigt för motståndarna.

4 Självförtroende. Vinster ger en ökad tro på sättet att spela, men också påtagliga bevis för vad som krävs för att vinna. Det handlar inte bara om att jobba hårt, utan om att jobba hårt på rätt sätt. Tidigare såg det också mer naivt ut.

5 Numerärt underläge. Av tradition har LHC varit vasst med en man mindre på isen, men i början av säsongen var det på tok för många insläppta mål i spelformen. Mer aggressivt, sammanhållet och effektivt på slutet.

6 Aggressivitet. Hela spelsystemet bygger på press och aggressivitet och då blir det så mycket bättre när den kommer automatiskt och utan att behöva tänka så mycket. Då blir laget också mer samlat åt båda håll.

/ PB

Den såg jag inte komma

linköping  

Man ska väl inte erkänna sånt, men på vägen till Jönköping i går sa jag till kollega Candevi: "Vet inte riktigt varför, men har en känsla av HV kommer att vinna det här ganska lätt. Tung förlust i går, en av de absolut viktigaste spelarna avstängd. Det skulle inte förvåna om det blir 6--1, eller nåt sånt."

Tjenare.

Nog blev det 6--1, alltid.

Men till LHC.

Den såg jag inte komma.

Men det var en imponerande bortainsats och ännu en gång visade LHC att man trivs alldeles utmärkt i Jönköping. Framförallt gillade jag förstås effektiviteten i slutet av andra perioden med tre mål på en och en halv minut, men också det väldigt hårda jobbet och offerviljan och spelet i numerära underlägen.

Det är sånt som ger poäng, sånt som ger segrar och när jag nu kollar på tabellen är det svårt att inte reagera.

LHC har haft en minst sagt svajig höst, fått en hel del befogad kritik -- men är nu bara några poäng efter Djurgården och Färjestad som hyllats av allt och alla. Med ett par matcher mer spelade, men ändå. Så fort kan det gå när du kommer in i en bra trend och plockar trepoängare.

x x x

Allra bäst i Jönköping: backparet med Niclas Lundgren och Kristian Näkyvä (+3 på båda!) och kedjan med bröderna Olimb och Sebastian Karlsson. Snacka om att det snurrades i offensiv zon och att den var jobbig att möta. Den här gången var det också inbrott mot mål och inte för mycket att snurr runt sargerna.

x x x

Verkligen bra stöd för LHC från läktarplats. Dels från White lions-folket på plats, dels från alla i 1217-satsningen som jublade på sina platser nere vid sargen.

x x x

Patrick Mullen gjorde ingen glad i höstas. Nu, tillbaka efter skada, ser backen betydligt bättre ut. Riktigt bra insats mot HV. Både framåt och bakåt.

x x x

Fem matchers avstängning för Andrew Gordon var ungefär vad jag hade förväntat mig. Med tanke på pinsamma trematchersstraffet efter överfallet på Brynäs Paille i CHL kan förstås antalet matcher diskuteras, men det går inte att komma ifrån att tacklingen var både ful och feltajmad.

Sedan är det omöjligt att inte gilla Gordon när han säger: "Jag håller till hundra procent med om att jag ska stängas av för det jag gjorde. Jag hade tagit det dubbla straffet bara han är okej."

x x x

Mål av Olle Lycksell. Något säger mig att han kommer att göra fler.

x x x

Jag har gillat domarinsatserna i höst. Allt som oftast har det varit en bra nivå och domare som inte synts så mycket. Men i de här två HV-matcherna var det inkonsekvent och verkligen inte bra. Värsta missen: crosscheckingen i ansiktet på Mathis Olimb borde så klart ha givit utvisning.

Svagt att missa den.

Och nog såg det väl ut som otillåten sparkrörelse när Anton Bengtsson styrde in 1--1, men det beslutet togs av situationsrummet i Stockholm och med tanke på alla tekniska hjälpmedel får man utgå från att det trots allt blev rätt

x x x

Inte lätt för Jacob Johansson att spela så sporadiskt. Men målvakten svarade för en stabil insats. Inte samma högstanivå som Jonas Gustavsson, men känns trygg och säker.

x x x

Två matcher i Jönköping i höst -- och Jimmy Andersson har gjort mål i båda.

x x x

15 poäng på 16 matcher är facit för Derek Roy så här långt. Bra där. Men där finns ännu mer. När han blixtrar till syns tydligt vilken klass som kanadensaren besitter.

/ PB

Nu gäller att bita sig kvar där, LHC

linköping Efter en dryg veckas uppehåll drog SHL-hockeyn igång igen i går.

5--3 till LHC i Malmö är starkt jobbat.

Spelmässigt inget vidare, men lik förbannat tre poäng och alla nöjda och glada på tåget hem till Linköping under dagen.

Bra så.

Malmö var klart bättre, inget snack om det, men att det skulle vara ett rån?

Nja, det var väl ändå att ta i?

Jag skulle säga att det såg ut ungefär som när lagen möttes i Saab arena för ett drygt år sedan -- fast tvärtom och när Malmö vann med samma siffror om jag minns rätt.

Är det något som kan ge utslag i en tabell där bara några poäng kan vara skillnaden mellan ett par placeringar är det just den typen av vinster -- och som LHC tagit för få av tidigare under hösten. Nu är tippade topplaget -- låt vara med en eller två matcher mer spelade än de flesta av övriga lag -- uppe på direktplats till slutspel och nu gäller att bita sig kvar där.

HV väntar närmast och regerande mästarlaget har haft en relativt likartad säsongsöppning.

Svajiga insatser, för många insläppta mål och just nu en poäng före på övre halvan.

Med tre matcher på fyra dagar -- Malmö borta, HV hemma och HV borta -- har LHC en intensiv vecka och det känns också som om den kan säga rätt mycket om åt vilket håll som det här ska ta vägen. Matchrosten syntes tydligt i Malmö, men med arbetsoveraller på mot ett mer elegant klätt hemmalag blev det seger ändå.

Jag känner mig inte helt bekväm med snacket om att "prestationen är viktigast", utan att det mer handlar om att sitta sätt att vinna och att det är resultaten som styr. Samtidigt är jag inte dummare än att jag inser att tillräckligt bra prestationer över tid nio gånger av tio också ger bra resultat.

Men det är en balansgång och det får inte bli för mycket av det.

Men för att återgå till Malmömatchen: för mycket av sena beslut och slarviga utvisningar, för lite av eget spel och samlade anfall. Effektiviteten framåt var trots allt en bidragande orsak till vinsten och känslan är att det börjar skapas lite kemi på sina håll och kanter i LHC-kedjorna. Tony Mårtensson kommer mer till sin rätt med Nick Sörensen och Jakob Lilja. Nu behövs hitta rätt komplement till Derek Roy och Andrew Gordon. Sebastian Karlsson när Daniel Olsson Trkulja är tillbaka med Olimb-brothers?

Kan vara värt att testa.

/ PB   

Är det verkligen redan kris?

På tåget Sitter på tåget hem från Borlänge efter LFC:s häftiga guldfirande i går. Kul och välförtjänt framgång. Med tanke på alla tunga tapp efter guldet i fjol är det en ruggig prestation att få stå där med guldhattar på även i år. Det visar på rätt sätt att jobba, rätt sätt att spela och en skapad vinnarkultur.

I en annan del av det idrotts-Linköping som numera nästan svämmar över har systerklubben (eller kanske moderklubben) LHC det tuffare. Det är ingen fullständigt värdelös start på SHL-hockeyn, men med det laget och de spelarna är den utan tvekan underkänd med råge.

Det svänger och svajar alldeles för mycket och insatsen i två perioder mot Frölunda senast var inte okej. Nu är snart en tredjedel av serien och finns tankar på att slåss i toppen, och det gör det, är det dags att visa det.

Nu.

Dags att visa att det här laget inte är överskattat utan faktiskt kan leva upp till högt ställda förväntningar. Då krävs inte minst en tuffare attityd, bättre värderingar i spelet och att bemästra en högre fart. Bekymren och varningssignalerna ska tas på största allvar, men samtidigt måste jag säga att jag inte riktigt förstår att det på sina håll snackas om kris med stora bokstäver.

LHC har tagit 20 poäng på 15 matcher. Inte bra nog. Fine.

Men kris?

Det är – med en match mer spelad, jag vet – en poäng upp till Örebro som hyllas som höstens stora överraskning. Det är två poäng till Skellefteå på direktplats till slutspel. Det är fyra poäng till fyran HV.

För mig är det för dåligt, men med 37 matcher kvar att spela är det ingen kris.

Däremot är det synnerligen viktigt att krismedvetenheten finns där. Att ingen tror att ”äh, vi är bättre än så här, det löser sig”. De samlade prestationerna, hur det sett ut i många matcher och hur en del spelare famlat efter formen under hösten borde framkalla mer oro än poängskörden

Jo, jag tycker också att det är väl tidigt att prata om kris även i Gävle och hos torsdagsmotståndaren Brynäs.

Det kan bli det senare, både här och där.

Men ingen kris.

Än.

Är kris i någon SHL-klubb så är det i Karlskrona. Än så länge inte av sportsliga orsaker (där heller), men av ekonomiska.

/ PB

Correns reportrar Per Bergsten och Rebecca Candevi skriver om LHC i synnerhet, om ishockey i allmänhet. . . och en del annat.
  • Twitter
  • @Bergstinho
  • Mest lästa bloggarna

Bloggar