Logga in

Per Bergsten & Rebecca Candevi

LHC-bloggen

En poäng i Luleå är inte så illa

linköping Tittar du i tabellen ser du att det skiljer rätt många placeringar mellan ettan Luleå och sjuan LHC. På isen skiljer det inte lika mycket. Det blev om jag minns rätt 2--1 till LHC i Linköping, det blev 2--1 till Luleå i Luleå igår. Två matcher mellan två jämna lag som säger rätt mycket om hur SHL ser ut.

Nu har LHC bara tagit två segrar på de elva senaste matcherna och det är naturligtvis underkänt med råge även om det faktiskt blivit poäng i ytterligare några. Jag hörde hur det i C more-studion diskuterades hur mycket som avsaknaden Broc Little betydde och experterna Sanny Lindström och Johan Tornberg var eniga om att LHC med amerikanen på isen haft fyra--fem poäng till.

Det tror jag också.

SHL är en så jämn serie att det betyder så mycket att ha spelare som oftare än andra gör skillnad.

Luleå är förstås självförtroendedopat efter den sällsynt starka senhösten och jag måste säga att jag imponerades över den vassa bredden. Petter Emanuelsson, som kvitterade i tredje perioden, var lysande och fjärdekedjan med Karl Fabricius, Jonas Berglund och Johan Forsberg tryckte ned LHC i väldigt många byten.

Du vet vad du får av Tomas Berglunds lag med hårt jobb, en massa skridskoåkning och inte så flashigt spel. Med en sådan konsekvens kommer du långt. Å andra sidan känns det som om Luleå mer eller mindre redan nu är uppe på sitt max och att det blir skillnad när övriga lag är fulladdade och mer desperata när slutspelet närmar sig framåt våren.

Därför tror jag att Luleå kommer att sjunka något i tabellen, därför tror jag inte på något norrbottniskt guldjubel.

LHC-insatsen?

Tja, i två perioder tyckte jag att den var helt okej.

Man kan tycka att LHC virvlade runt och dominerade under matchstarten, men ärligt talat: hur många heta chanser var det som skapades framför Jonas Gustavsson? Det blev några fler i andra perioden och framförallt i den tredje. Kvitteringen låg i luften och kom till slut.

Det var inte oförtjänt.

Samtidigt ska sägas att flera av de hemmalägen som skapades var en följd av att LHC-försvaret, pressat och stressat av intensiv uppvaktning, bjöd på dem. Petter Emanuelssons sällsynt vackra och hårda backhandskott i krysset hade inte kommit om Joe Whitney gjort sitt jobb och fått ut pucken när chansen fanns. Och strax senare spelade Adam Ginning fram en annan Emanuelsson, Einar, till helt fritt läge.

Det är två exempel och det fanns fler när LHC förlorade skärpan och slarvade för mycket.

Nu var ovannämnde Gustavsson strålande i målet och såg till att hålla vinstchansen vid liv. Jag gillade också flera backinsatser och framåt var Adam Brodecki piggast. Lite märkligt att inte han efter den insatsen inte fick slå en av straffarna, kan jag tycka.

Men för att sammanfatta:

En poäng på bortaplan mot formstarka serieledaren är inte kattskit.

/ PB 

Här har ni lite (o)härlig statistik

Linköping Satte mig på morgonkvisten och kollade över lite LHC-statistik, med reservation för att det kan vara något fel. Har dubbelkollat - men man vet aldrig när man sitter och kollar igenom 50 omgångar. Anledningen till att jag kollade över detta är att det i intervjuer ofta uttrycks att det är många förluster och vinster med uddamålet. Samtidigt har jag en känsla av att LHC tappat väldigt många ledningar. Här har ni i alla fall resultatet av min lilla undersökning.

(Vore intressant att dra detta ett steg längre och jämföra med till exempel förra säsongen) 

 

Tappad ledning till förlust under ordinarie speltid: 
1) Rögle 3–4. LHC tar ledning med 2–0 i början av andra perioden. Tappar till 2–4 och slutar med en 3–4-förlust. 
2) Örebro. LHC har ledningen i matchen två gånger om. 1–0 och 2–1, men tappar till 2–4-förlust. 
3) Malmö. LHC leder med 2–0 men tappar till 2–3. Segermålet görs 47:47 
4) Luleå. Tappad 3–1-ledning till förlust med 3–4.

5) Djurgården 3–6. LHC hade en 1-0-ledning. 

6) Rögle 2–3. LHC tog ledningen med 1-0. 

Tappad ledning till förlust på övertid eller straffar: 

1) Örebro. Gick upp i 2–0-ledning med tiden 50:59. Vid 59:46 kvitterade Örebro till 2–2. Förlust med 2–3 efter övertid. 
2) Malmö. LHC gick upp i ledning med 2–1 med tiden 42:58, Malmö kvitterade med tiden 57:29. Förlust efter straffar. 
3.) Djurgården. Ledde med 2–1. Gick upp i en 3–1 ledning i tredje periden men tappade till 3–3 och förlorade efter straffar. 
4) Örebro, Linköping hade ledningen med 3–2 till tredje perioden. Blir 3–3 då kvitteringen kom med tiden 47:36. Örebro vann på övertid. 
5) Rögle. Linköping hade ledningen med 1–0. Tappade ledningen till 1–2 men kvitterade. Förlorade sedan med 2–3, sista målet kom när klockan stod på 56:23. 
6) Luleå. LHC hade en 1–0-ledning. Luleå kvitterade till 1–1 med tiden 47:56. Förlorade sedan på straffar. 
7) Mora. 2–3. LHC hade en 2–0-ledning i den andra perioden. Tappade till 2–2 med klockan på 55:01. Förlust efter straffar.

Tappad ledning under ordinerie speltid till vinst på övertid:
1) Malmö. Hade ledning med 1–0 i första perioden. Malmö kvitterade, men LHC gick upp i ledning på nytt. I tredje satte Malmö kvitteringen med klockan på 39:14. LHC vann på Övertid. 
2) Örebro. LHC låg under med 0–3 efter drygt tio spelade minuter. I början av andra var det kvitterat till 3–3 och sedan gick de upp en 4–3-ledning. Med klockan på 59:20 kvitterade Örebro. LHC vann på övertid.

Förlust: 
1) Färjestad 0–3
2) Frölunda 1–4 
3) Växjö 1–3 
4) Skellefteå 2–6 
5) Mora 2–4

6) Brynäs 1–4. 

7) Skellefteå 1–3
8) Färjestad 0–3. 
9) Växjö 2–4 - LHC kvitterar till 2–2 i andra men tappar på nytt. 
10) Frölunda 1–3. 
11) Luleå 0–3.

Uddamålsförlust (finns i tappade ledning också): 
1) Djurgården 1–2. 
2) Färjestad 0–1. 
3) Frölunda 2–3. 
4) Djurgården 2–3, segermålet görs 54:55.

"Klar" vinst:
1.) Timrå 4–1
2.) HV71 5–1
3). Brynäs 4–0
4) Mora 7–4
5) Timrå 4–2 - LHC låg under med 1–2 men vände.
6) HV71 3–1.
7) Brynäs 5–2.
8) Rögle 3–1.
9) Skellefteå 4–2.
10) Timrå 3–1.

Uddamålsvinst:
1) Luleå 2–1
2) Mora 2–1
3) Malmö 4–3
4) Färjestad 5–4.
5) Timrå 4–3

Vinst efter övertid utan tappad ledning:
1) Växjö 1–0
2) Skellefteå 2–1
3) Frölunda 4–3
4) HV71 4–3, LHC vände underläge till kvittering och vinst.
5) Växjö 3–2. LHC vände underläge till kvittering och vinst på övertid.

 

/RC 

Bengtsson rasade in i sargen

linköping Om LHC-fansen varit på plats på träningen i Stångebrohallen kan jag garantera att en och annan hade suttit med hjärtat i halsgropen när Lukas Bengtsson olyckligt tappade balansen efter en närkamp med Joe Whitney och rasade in i sargen med huvudet före.

Backstjärnan blev liggande en kort stund innan han reste sig och klart frustrerad tog sig till båset.

Men lyckligtvis verkade det ingen vara någon fara.

Bengtsson spelade igen ett byte senare, vilket förstås behövs inför det drama som väntar i SHL-hockeyn.

LHC måste ta tre poäng mot Brynäs i morgon kväll.

Annars är säsongen garanterat över redan på torsdag.

Inte sedan 2012 har klubben missat slutspel, men efter haveriet efter landslagsuppehållet med bara en seger finns nu en uppenbar risk att det ska hända igen. Det positiva i sammanhanget: Brynäs och HV kvar att möta och det är motstånd som åtminstone tidigare passat bra under säsongen.

Ingen kan säga annat än att det nu är vinna eller försvinna.

Läget i tabellen vet ni säkert:

10) Brynäs 68 poäng (kvar: LHC b, Frölunda b).

11) Örebro 66 poäng (kvar: Mora h, Malmö b).

12) LHC 65 poäng (kvar: Brynäs h, HV b).

x x x

Daniel Olsson Trkulja saknades på träningen och James Wright, som var sjuk senast, spelade med Dan Pettersson och Fredrik Karlström. I övrigt såg laget ut som senast. Almen Bibic har hamnat i frysboxen och varit petad på slutet. Har tidigare skrivit att jag tycker att det är märkligt och det tycker jag fortfarande. LHC behöver försvarare som faktiskt har som främsta förtjänst att försvara.

x x x

Mattias Bäckman, Nick Sörensen och Sebastian Karlsson fortsatt på frånvarolistan.

x x x

För egen del har jag måndagen som den här veckans lediga dag, men håll utkik på corren.se så kommer garanterat mer LHC-rapporter från kollega Candevi.

/ PB

En träning fylld av frustration

Linköping Det var ett frustrerat Linköping HC som gick på is under fredagsmorgonen. Tidigare har det varit en ganska lättsam stämning på träningarna trots att läget varit tufft - men nu var det knäpptyst. Fokuserat men samtidigt frustrerat. Det gjorde att LHC-tränaren Tommy Jonsson samlade laget och höll ett tal. Under en sekund kändes det som jag satt och såg på en film om amerikansk fotboll där tränaren taggar igång ett lag inför en superbowl-final. Han sa något i stil med: 

"It´s a lot of frustration in here. I feel it. Spit it out. What do you have to say? - just spit it out"...

Några spelare talade ut lite försiktigt. Men jag hörde inte riktigt vad som sades. Därefter fortsatte Tommy med: 

"We are a team that is going through a tuff time. We need to be worriors now and fight for eatchother.  You need to turn to yourself. Together we are strong".

 

Om laget tog det bra återstår att se. Tycker ändå det var ett bra initiativ och det är viktigt att bryta tystnaden när spänningen ligger i luften. Samtidigt känns det nästan som att det skulle behövas ett riktigt utbrott från någon för att adrenalitet ska börja pumpa ordentligt. Men vad som sägs bakom stängda dörrar vet jag för sig inte. 

/ RC 

 

 

Fem förklaringar till svaga säsongen

göteborg Det finns förstås många förklaringar till att det gått så illa för LHC under säsongen.

Här har ni, utan inbördes rangordning, fem orsaker:

TAPPADE LEDNINGAR

Hur många gånger har inte LHC haft en ledning, men hittat sätt att förlora? Har inga exakta siffror, men vet att det är alldeles för ofta. C more presenterade statistik som visade att LHC är sämst i serien i sista perioden. Tror inte på tesen om dåligt tränade spelare utan mer på mentala aspekter och avsaknad av tryggt spel för att behålla en ledning.

FÖR MYCKET SKADOR

Tittar du på lagbilden på årets LHC-upplaga sitter Anton Karlsson, Broc Little, Eddie Larsson, Sebastian Karlsson och Mattias Bäckman på nedre raden. Alla är eller har varit borta under lång tid. För att nu nämna några. Man ska inte skylla på skador, men när det varit så många och på så bärande spelare vore det löjligt att säga att det inte påverkat.

MENTALA HJÄRNSPÖKEN

Det krävs inga högskolepoäng i prestationspsykologi för att se hur mentalt sargat som LHC blivit av alla motgångar. Att känna sig otillräcklig och vara livrädd för att förlora gör du att blir liten och svag. Självförtroende är en framgångsfaktor som du bara får genom att vinna. LHC har inte heller haft någon som tydligt lett laget när det blåst emot.

FÖR DÅLIGT FÖRSVARSSPEL

Det räcker att titta i kolumnen över insläppta mål för att förstå det. Jag vet inte hur många träningar jag sett där det övats försvarsspel (många är det), men uppenbarligen har inte direktiven nått fram. För ofta passivt, för ofta alldeles för många lägen för motståndarna och för ofta insläppta mål som hamnar under ”billighetskontot”.

OJÄMNA PRESTATIONER

Oj, vad det svänger. Under matcher. Mellan matcher. Inget lag kan alltid vara bra, men då gäller att hitta en nivå som funkar ändå. Luleå är ett bra exempel med inte mer än två mål insläppta – i över 20 matcher i rad. Det är sånt som ger resultat. Toppspelare som Derek Roy leder laget ibland, men är för osynlig när han inte gör det. Och det finns fler.

/ PB

Finns inga ursäkter längre

Linköping  Det är smärtsamt att bevaka LHC-herrarna den här vårsäsongen. LHC har vunnit sex av 18 matcher varav tre på övertid under år 2019. 54 möjliga poäng har endast blivit 14. Laget har varit skadedrabbat och det har också varit "fel" spelare som varit på skadelistan. En efter en har de mest tongivande spelarna och ledartyperna i laget varit borta i omgångar och det har inte funnits någon harmoni. Nu när Broc Little och Eddie Larsson kommit tillbaka är truppen istället så mentalt sargat att uppförsbacken inte är någon uppförsbacke längre utan snarare ett berg som måste bestigas.

Det har dock skett en del beslut från ledarstabens håll som jag inte riktigt har förstått. Först blev både Almen Bibic och Johan Södergran petade till Växjömatchen. Visst, Almen Bibic har kanske inte varit i toppform sedan han kom tillbaka från sin skada - men i flera lägen tycker jag också han har gjort saker bättre nu än vad han gjort tidigare. Tidigare har han kunnat smälla på en forward helt i onödan när den andra backen legat på efterkälken vilket har resulterat i ett öppet läge för motståndarna. Nu har jag istället sett en back som har övervägt om det är rätt läge att gå in och ta en tackling och ibland täckt ut försvararen vid en omställning vilket gjort att laget hunnit med hem för att ställa om till försvar. Sedan gör han såklart misstag precis som alla andra i laget. Men jag hade valt Bibic före Kristoffer Gunnarsson på grund av att Bibic är en säkrare ishockeyspelare på många punkter. Gunnarsson är en bra spelare när det gäller det fysiska spelet men Bibic har kommit längre i passningsspelet, speluppfattningen och just avvägandet av när det är läge att smälla på eller inte.

Att Johan Södergran har varit petad i två matcher är också en gåta för mig. Han är en av de spelarna som bryter mönster och kommer in med energi. Det har inte lossnat helt för honom heller efter nyår - men han är nyttig med sitt spelsätt oavsett vad. Även när LHC har haft tyngre perioder är det han som stuckit ut och skapat mycket framåt. Då finns det andra spelar i laget som jag hade ställt åt sidan före honom. (Obs. Södergran spelade med J20-laget i fredags men inte i lördag - så vet inte om det kan vara något skadebekymmer. Vet dock att han var petad från Växjömatchen). 

Ännu en sak jag ställer mig frågandes till är agerandet vid lördagsmatchen när Malmö kvitterat. Det låg verkligen i luften att det skulle ske en Malmövändning, men ändå kändes det inte som att någonting riktigt hände för att bryta mönstret. Det har sett likadant ut i flera matcher. Spelarna åker runt som yra höns och två spelare pressade ut samma spelare istället för att ha kommunikation och ta understöd av varandra. Som alla vet är varenda sekund viktig i hockey eftersom det går så otroligt fort. Då förstår inte jag varför man inte agerar och tar en timeout ganska tätt efter 2-2-målet eftersom spelet fortsatte att bölja så pass mycket som det gjorde. Istället tittades det mot klockan och det kändes som ledarstaben väntade in ett powerbreak och försökte "spara" timeouten ifall den skulle behöva användas för att kunna ta ut målvakten i slutminuterna. Nej, agera på direkten istället - innan det är för sent. Skapa förändring i spelet och markera när det fortfarande finns tid kvar för att kunna vinna matchen på ordinarie speltid. 

Nu finns det ingenting att skylla på längre. Jag har sett att den truppen som stod på isen, även utan både Little och Larsson, har vad som krävs. Det gäller att mjölka ur det i de sista matcherna. Det räcker med att titta tillbaka mot Djurgårdsmatchen så visade laget att de har vad som krävs för att spela en bra och underhållande ishockey. Nu är det tränarstabens uppgift att hitta tillbaka till den prestationen och använda den verktygslåda de har under matcherna för att kunna förändra en matchbild som håller på att tappas även när spelet är igång. 

/ RC 

Correns reportrar Per Bergsten och Rebecca Candevi skriver om LHC i synnerhet, om ishockey i allmänhet. . . och en del annat.
  • Twitter
  • @Bergstinho
  • Mest lästa bloggarna

Bloggar