Logga in
Logga ut

Per Bergsten & Rebecca Candevi

LHC-bloggen

Finns inga ursäkter längre

Linköping  Det är smärtsamt att bevaka LHC-herrarna den här vårsäsongen. LHC har vunnit sex av 18 matcher varav tre på övertid under år 2019. 54 möjliga poäng har endast blivit 14. Laget har varit skadedrabbat och det har också varit "fel" spelare som varit på skadelistan. En efter en har de mest tongivande spelarna och ledartyperna i laget varit borta i omgångar och det har inte funnits någon harmoni. Nu när Broc Little och Eddie Larsson kommit tillbaka är truppen istället så mentalt sargat att uppförsbacken inte är någon uppförsbacke längre utan snarare ett berg som måste bestigas.

Det har dock skett en del beslut från ledarstabens håll som jag inte riktigt har förstått. Först blev både Almen Bibic och Johan Södergran petade till Växjömatchen. Visst, Almen Bibic har kanske inte varit i toppform sedan han kom tillbaka från sin skada - men i flera lägen tycker jag också han har gjort saker bättre nu än vad han gjort tidigare. Tidigare har han kunnat smälla på en forward helt i onödan när den andra backen legat på efterkälken vilket har resulterat i ett öppet läge för motståndarna. Nu har jag istället sett en back som har övervägt om det är rätt läge att gå in och ta en tackling och ibland täckt ut försvararen vid en omställning vilket gjort att laget hunnit med hem för att ställa om till försvar. Sedan gör han såklart misstag precis som alla andra i laget. Men jag hade valt Bibic före Kristoffer Gunnarsson på grund av att Bibic är en säkrare ishockeyspelare på många punkter. Gunnarsson är en bra spelare när det gäller det fysiska spelet men Bibic har kommit längre i passningsspelet, speluppfattningen och just avvägandet av när det är läge att smälla på eller inte.

Att Johan Södergran har varit petad i två matcher är också en gåta för mig. Han är en av de spelarna som bryter mönster och kommer in med energi. Det har inte lossnat helt för honom heller efter nyår - men han är nyttig med sitt spelsätt oavsett vad. Även när LHC har haft tyngre perioder är det han som stuckit ut och skapat mycket framåt. Då finns det andra spelar i laget som jag hade ställt åt sidan före honom. (Obs. Södergran spelade med J20-laget i fredags men inte i lördag - så vet inte om det kan vara något skadebekymmer. Vet dock att han var petad från Växjömatchen). 

Ännu en sak jag ställer mig frågandes till är agerandet vid lördagsmatchen när Malmö kvitterat. Det låg verkligen i luften att det skulle ske en Malmövändning, men ändå kändes det inte som att någonting riktigt hände för att bryta mönstret. Det har sett likadant ut i flera matcher. Spelarna åker runt som yra höns och två spelare pressade ut samma spelare istället för att ha kommunikation och ta understöd av varandra. Som alla vet är varenda sekund viktig i hockey eftersom det går så otroligt fort. Då förstår inte jag varför man inte agerar och tar en timeout ganska tätt efter 2-2-målet eftersom spelet fortsatte att bölja så pass mycket som det gjorde. Istället tittades det mot klockan och det kändes som ledarstaben väntade in ett powerbreak och försökte "spara" timeouten ifall den skulle behöva användas för att kunna ta ut målvakten i slutminuterna. Nej, agera på direkten istället - innan det är för sent. Skapa förändring i spelet och markera när det fortfarande finns tid kvar för att kunna vinna matchen på ordinarie speltid. 

Nu finns det ingenting att skylla på längre. Jag har sett att den truppen som stod på isen, även utan både Little och Larsson, har vad som krävs. Det gäller att mjölka ur det i de sista matcherna. Det räcker med att titta tillbaka mot Djurgårdsmatchen så visade laget att de har vad som krävs för att spela en bra och underhållande ishockey. Nu är det tränarstabens uppgift att hitta tillbaka till den prestationen och använda den verktygslåda de har under matcherna för att kunna förändra en matchbild som håller på att tappas även när spelet är igång. 

/ RC 

Ungdomarna sticker för tidigt

Linköping Johan Södergran skriver ett treårskontrakt med LA Kings och visst borde man jubla för hans skulle. Jag förstår att man som ung spelare lockas av att få leva och bo i Los Angeles samtidigt som man jobbar med sporten man älskar. Det hade varit svårt att tacka nej till ett sådant erbjudande. Jag kan dock inte få bort problematiken av att dessa spelare åker över för tidigt. Johan har inte en helt klockren säsong bakom sig och den här säsongen skulle kunnat bli det stora genombrottet i SHL. Visst, han har varit ledande i J20 – men att vara ledande i ett seniorlag är en stor skillnad.

Det finns en otroligt stor potential i honom och han har absolut kvalitéerna för att bli riktigt bra och slå igenom i NHL. Jag tror också att hans spelstil passar bra på en liten rink. Stark mot puck, sliter som ett djur och vågar bryta mönster.

Det finns dock skräckscenarion i det hela. Det är inte ens säkert att han får spela i AHL utan får ta ytterligare ett steg ner till ECHL. När jag ringde upp honom efter att det var klart att han lämnade menade han på att han vet att det kommer finnas tunga stunder – men att han ska vara kvar och kämpa i Nordamerika nästan oavsett vad.

”Visst, om jag mår dåligt i flera år finns alltid Sverige kvar”, sa han över telefon. 

Det är såklart rätt inställning.

Men har Södergran egentligen haft en enda riktigt tung motgång än? Hur bra kommer han ta den när den väl kommer?

Det är lätt att säga att man ska kämpa – men när man väl är där är det inte så lätt.

Nästa aspekt i det hela som oroar mig är att NHL-klubbarna börjar knyta åt sig fler och fler "nästan där"-spelare från SHL. Det gör att den svenska högstaligan försämras. Visst, juniorer får chansen tidigare vilket kanske är kul. Men även jag som gillar när de unga får chansen ser att det finns en gräns även där. 

Oavsett vad önskar jag Johan lycka till och hoppas att han motbevisar min oro. Tycker den här videon när jag är och lagar mat med Johan och Olle (Lycksell) är värd en favorit i repris nu

/ RC 

En LHC-tränare för framtiden

Linköping Jag är ofta den som gnäller på att tränare inte agerar vid kritiska lägen i matcher. Jag tycker allt som oftast att timeouter tas för sent vilket gör att laget inte har tillräckligt mycket tid på sig för att lyckas med någon större förändring. Precis tvärt om var det när LHC:s J20-lag mötte Modo i SM-finalen. När Linköpingsspelarna började komma ner i energi och Modo började tugga på ordentligt tog tränaren Daniel Eriksson en timeout - med drygt 13 minuter kvar. Rent coachmässigt såg jag inte några missar i matchen. Däremot såg jag ett lag som inte orkade hela vägen in i mål. Det är tyvärr inte något som man kan göra något åt genom en hårdare coachning. När jag intervjuade lagkaptenen Filip Fornåå Svensson inför finalspelet frågade jag honom hur Eriksson är som tränare, då jag hört från flera håll att han är ganska hård i sitt ledarskap. Han svarade: 

"Han är hård i ledarskapet och det var en ny grej för oss det första året vi hade honom. I början tänkte man "Ohhh, shit... Han är stenhård. Honom ska man inte säga emot". Men ju längre tiden gick ju lugnare blev det... Han är rak, ärlig och rättvis. Han säger vad han tycker och bryr sig inte så mycket om vad andra tycker om det. Samtidigt får han oss att köra hårt varje dag på träningarna och alla har en stor respekt för honom. Vi vill, för lagets bästa, bli bättre hela tiden. Det är en stor del tack vare honom". 

Summa summarum tror jag att Daniel Eriksson kan vara en framtida tränare för LHC:s A-lag. Om Klas Östman eller Johan Åkerman inte skulle vilja fortsätta i LHC, nu eller i framtiden, tycker jag Eriksson borde bli uppflyttad från J20-ledet och få chansen i A-laget. Jag tror mycket väl att han kan inbringa den respekten han har fått från juniorerna även hos seniorerna. Jag frågade Eriksson själv efter finalen om han hade varit med något i tränarsnacket för A-laget. Han svarade: 

"Nej, jag har inte varit med i något snack. Jag tror faktiskt "Pajen" har låtit mig vara i den här bubblan i de här tre veckorna som varit. Det är jag väldigt tacksam för". 

Med det sagt hoppas jag att få se Eriksson i A-lagsbåset inom en snar framtid som assisterande tränare. Det kanske inte är till den kommande säsongen - men varför inte säsongen efter det? 

/ RC 

 

 

Vore inte Hutchings nåt för LHC?

linköping Jag vet att Niklas Persson, nye general managern, sett uppstickarlaget Oskarshamn en hel del under säsongen. Mest för att hålla koll på unge defensivbacken Anton Björkman som är utlånad dit och har kontrakt med LHC nästa säsong. Han kommer att ges chansen att slå sig in i laget under våren och sommaren.

Björkman har varit fortsatt skadedrabbad, men är nu med och gör det i allsvenska finalen mot AIK där Oskarshamn överraskat och skaffat sig matchboll.

Men det var inte så mycket det som det här skulle handla om.

Utan om Alex Hutchings.

Vore inte det ett intressant forwardsnamn för LHC till hösten?

Med reservation för att inte ha sett Oskarshamn så mycket under säsongen tycker jag det.

28-årige kanadensaren har utgående kontrakt, svarade för 39 poäng på 52 allsvenska matcher och är om jag fattat rätt en omtyckt kille i sina lag. Han skulle kunna passa för en roll i en tredje- eller fjärdekedja. Jag kan inte hjälpa att jag blir nyfiken när jag i Aftonbladet ser hur AIK-stjärnan Fredrik Weigel kallar honom för en "gris" och han själv svarar:

– Weigel? Jag vet inte vem det är. Är det en spelare?

Och om vad han känner för att bli kallas "gris":

– Jag älskar det. Jag kommer att fortsätta spela mitt spel även nästa match.

I mina ögon låter det som en Brendan Shinnimin-light (och garanterat betydligt billigare) och LHC skulle må bra av att få in några spelare med kaxig attityd. Nu är det i allra första hand på toppen det behöver förstärkas och läggas pengar, men kan Max Lindroth från Tingsryd plockas in på backsidan (och det kan han) är även Hutchings ett namn som är värt att diskutera. Tycker jag.

x x x

Som vi berättade direkt efter sista matchen mot HV kommer snart komma besked att åtminstone Chad Billins (till tyska Mannheim), Kristoffer Gunnarsson, Fredrik Karlström (Växjö), James Wright och Daniel Olsson Trkulja, som alla har utgående kontrakt, lämnar klubben.

/ PB

Här har ni lite (o)härlig statistik

Linköping Satte mig på morgonkvisten och kollade över lite LHC-statistik, med reservation för att det kan vara något fel. Har dubbelkollat - men man vet aldrig när man sitter och kollar igenom 50 omgångar. Anledningen till att jag kollade över detta är att det i intervjuer ofta uttrycks att det är många förluster och vinster med uddamålet. Samtidigt har jag en känsla av att LHC tappat väldigt många ledningar. Här har ni i alla fall resultatet av min lilla undersökning.

(Vore intressant att dra detta ett steg längre och jämföra med till exempel förra säsongen) 

 

Tappad ledning till förlust under ordinarie speltid: 
1) Rögle 3–4. LHC tar ledning med 2–0 i början av andra perioden. Tappar till 2–4 och slutar med en 3–4-förlust. 
2) Örebro. LHC har ledningen i matchen två gånger om. 1–0 och 2–1, men tappar till 2–4-förlust. 
3) Malmö. LHC leder med 2–0 men tappar till 2–3. Segermålet görs 47:47 
4) Luleå. Tappad 3–1-ledning till förlust med 3–4.

5) Djurgården 3–6. LHC hade en 1-0-ledning. 

6) Rögle 2–3. LHC tog ledningen med 1-0. 

Tappad ledning till förlust på övertid eller straffar: 

1) Örebro. Gick upp i 2–0-ledning med tiden 50:59. Vid 59:46 kvitterade Örebro till 2–2. Förlust med 2–3 efter övertid. 
2) Malmö. LHC gick upp i ledning med 2–1 med tiden 42:58, Malmö kvitterade med tiden 57:29. Förlust efter straffar. 
3.) Djurgården. Ledde med 2–1. Gick upp i en 3–1 ledning i tredje periden men tappade till 3–3 och förlorade efter straffar. 
4) Örebro, Linköping hade ledningen med 3–2 till tredje perioden. Blir 3–3 då kvitteringen kom med tiden 47:36. Örebro vann på övertid. 
5) Rögle. Linköping hade ledningen med 1–0. Tappade ledningen till 1–2 men kvitterade. Förlorade sedan med 2–3, sista målet kom när klockan stod på 56:23. 
6) Luleå. LHC hade en 1–0-ledning. Luleå kvitterade till 1–1 med tiden 47:56. Förlorade sedan på straffar. 
7) Mora. 2–3. LHC hade en 2–0-ledning i den andra perioden. Tappade till 2–2 med klockan på 55:01. Förlust efter straffar.

Tappad ledning under ordinerie speltid till vinst på övertid:
1) Malmö. Hade ledning med 1–0 i första perioden. Malmö kvitterade, men LHC gick upp i ledning på nytt. I tredje satte Malmö kvitteringen med klockan på 39:14. LHC vann på Övertid. 
2) Örebro. LHC låg under med 0–3 efter drygt tio spelade minuter. I början av andra var det kvitterat till 3–3 och sedan gick de upp en 4–3-ledning. Med klockan på 59:20 kvitterade Örebro. LHC vann på övertid.

Förlust: 
1) Färjestad 0–3
2) Frölunda 1–4 
3) Växjö 1–3 
4) Skellefteå 2–6 
5) Mora 2–4

6) Brynäs 1–4. 

7) Skellefteå 1–3
8) Färjestad 0–3. 
9) Växjö 2–4 - LHC kvitterar till 2–2 i andra men tappar på nytt. 
10) Frölunda 1–3. 
11) Luleå 0–3.

Uddamålsförlust (finns i tappade ledning också): 
1) Djurgården 1–2. 
2) Färjestad 0–1. 
3) Frölunda 2–3. 
4) Djurgården 2–3, segermålet görs 54:55.

"Klar" vinst:
1.) Timrå 4–1
2.) HV71 5–1
3). Brynäs 4–0
4) Mora 7–4
5) Timrå 4–2 - LHC låg under med 1–2 men vände.
6) HV71 3–1.
7) Brynäs 5–2.
8) Rögle 3–1.
9) Skellefteå 4–2.
10) Timrå 3–1.

Uddamålsvinst:
1) Luleå 2–1
2) Mora 2–1
3) Malmö 4–3
4) Färjestad 5–4.
5) Timrå 4–3

Vinst efter övertid utan tappad ledning:
1) Växjö 1–0
2) Skellefteå 2–1
3) Frölunda 4–3
4) HV71 4–3, LHC vände underläge till kvittering och vinst.
5) Växjö 3–2. LHC vände underläge till kvittering och vinst på övertid.

 

/RC 

Bengtsson rasade in i sargen

linköping Om LHC-fansen varit på plats på träningen i Stångebrohallen kan jag garantera att en och annan hade suttit med hjärtat i halsgropen när Lukas Bengtsson olyckligt tappade balansen efter en närkamp med Joe Whitney och rasade in i sargen med huvudet före.

Backstjärnan blev liggande en kort stund innan han reste sig och klart frustrerad tog sig till båset.

Men lyckligtvis verkade det ingen vara någon fara.

Bengtsson spelade igen ett byte senare, vilket förstås behövs inför det drama som väntar i SHL-hockeyn.

LHC måste ta tre poäng mot Brynäs i morgon kväll.

Annars är säsongen garanterat över redan på torsdag.

Inte sedan 2012 har klubben missat slutspel, men efter haveriet efter landslagsuppehållet med bara en seger finns nu en uppenbar risk att det ska hända igen. Det positiva i sammanhanget: Brynäs och HV kvar att möta och det är motstånd som åtminstone tidigare passat bra under säsongen.

Ingen kan säga annat än att det nu är vinna eller försvinna.

Läget i tabellen vet ni säkert:

10) Brynäs 68 poäng (kvar: LHC b, Frölunda b).

11) Örebro 66 poäng (kvar: Mora h, Malmö b).

12) LHC 65 poäng (kvar: Brynäs h, HV b).

x x x

Daniel Olsson Trkulja saknades på träningen och James Wright, som var sjuk senast, spelade med Dan Pettersson och Fredrik Karlström. I övrigt såg laget ut som senast. Almen Bibic har hamnat i frysboxen och varit petad på slutet. Har tidigare skrivit att jag tycker att det är märkligt och det tycker jag fortfarande. LHC behöver försvarare som faktiskt har som främsta förtjänst att försvara.

x x x

Mattias Bäckman, Nick Sörensen och Sebastian Karlsson fortsatt på frånvarolistan.

x x x

För egen del har jag måndagen som den här veckans lediga dag, men håll utkik på corren.se så kommer garanterat mer LHC-rapporter från kollega Candevi.

/ PB

Correns reportrar Per Bergsten och Rebecca Candevi skriver om LHC i synnerhet, om ishockey i allmänhet. . . och en del annat.
  • Twitter
  • @Bergstinho
  • Mest lästa bloggarna

Bloggar