Logga in

Per Bergsten & Rebecca Candevi

LHC-bloggen

Finns inga ursäkter längre

Linköping  Det är smärtsamt att bevaka LHC-herrarna den här vårsäsongen. LHC har vunnit sex av 18 matcher varav tre på övertid under år 2019. 54 möjliga poäng har endast blivit 14. Laget har varit skadedrabbat och det har också varit "fel" spelare som varit på skadelistan. En efter en har de mest tongivande spelarna och ledartyperna i laget varit borta i omgångar och det har inte funnits någon harmoni. Nu när Broc Little och Eddie Larsson kommit tillbaka är truppen istället så mentalt sargat att uppförsbacken inte är någon uppförsbacke längre utan snarare ett berg som måste bestigas.

Det har dock skett en del beslut från ledarstabens håll som jag inte riktigt har förstått. Först blev både Almen Bibic och Johan Södergran petade till Växjömatchen. Visst, Almen Bibic har kanske inte varit i toppform sedan han kom tillbaka från sin skada - men i flera lägen tycker jag också han har gjort saker bättre nu än vad han gjort tidigare. Tidigare har han kunnat smälla på en forward helt i onödan när den andra backen legat på efterkälken vilket har resulterat i ett öppet läge för motståndarna. Nu har jag istället sett en back som har övervägt om det är rätt läge att gå in och ta en tackling och ibland täckt ut försvararen vid en omställning vilket gjort att laget hunnit med hem för att ställa om till försvar. Sedan gör han såklart misstag precis som alla andra i laget. Men jag hade valt Bibic före Kristoffer Gunnarsson på grund av att Bibic är en säkrare ishockeyspelare på många punkter. Gunnarsson är en bra spelare när det gäller det fysiska spelet men Bibic har kommit längre i passningsspelet, speluppfattningen och just avvägandet av när det är läge att smälla på eller inte.

Att Johan Södergran har varit petad i två matcher är också en gåta för mig. Han är en av de spelarna som bryter mönster och kommer in med energi. Det har inte lossnat helt för honom heller efter nyår - men han är nyttig med sitt spelsätt oavsett vad. Även när LHC har haft tyngre perioder är det han som stuckit ut och skapat mycket framåt. Då finns det andra spelar i laget som jag hade ställt åt sidan före honom. (Obs. Södergran spelade med J20-laget i fredags men inte i lördag - så vet inte om det kan vara något skadebekymmer. Vet dock att han var petad från Växjömatchen). 

Ännu en sak jag ställer mig frågandes till är agerandet vid lördagsmatchen när Malmö kvitterat. Det låg verkligen i luften att det skulle ske en Malmövändning, men ändå kändes det inte som att någonting riktigt hände för att bryta mönstret. Det har sett likadant ut i flera matcher. Spelarna åker runt som yra höns och två spelare pressade ut samma spelare istället för att ha kommunikation och ta understöd av varandra. Som alla vet är varenda sekund viktig i hockey eftersom det går så otroligt fort. Då förstår inte jag varför man inte agerar och tar en timeout ganska tätt efter 2-2-målet eftersom spelet fortsatte att bölja så pass mycket som det gjorde. Istället tittades det mot klockan och det kändes som ledarstaben väntade in ett powerbreak och försökte "spara" timeouten ifall den skulle behöva användas för att kunna ta ut målvakten i slutminuterna. Nej, agera på direkten istället - innan det är för sent. Skapa förändring i spelet och markera när det fortfarande finns tid kvar för att kunna vinna matchen på ordinarie speltid. 

Nu finns det ingenting att skylla på längre. Jag har sett att den truppen som stod på isen, även utan både Little och Larsson, har vad som krävs. Det gäller att mjölka ur det i de sista matcherna. Det räcker med att titta tillbaka mot Djurgårdsmatchen så visade laget att de har vad som krävs för att spela en bra och underhållande ishockey. Nu är det tränarstabens uppgift att hitta tillbaka till den prestationen och använda den verktygslåda de har under matcherna för att kunna förändra en matchbild som håller på att tappas även när spelet är igång. 

/ RC 

De LHC-kedjorna hade jag testat

linköping Jo, jag tror fortfarande att LHC kommer att landa ytterligare en spelare. Förmodligen redan innan seriestart och då borde det vara en center av klass. Som jag skrev i krönikan efter 0-4 mot Rögle i går: man ska som vanligt inte dra för långtgående slutsatser av det som händer så här års, men det är ändå signaler som behöver tas på allvar.

Inte så mycket tre raka förluster som sju raka perioder utan mål -- och inte ett enda mål gjort i fem mot fem.

Tilfälligheter?

Då tror jag att man gör det väl enkelt för sig.

Senast jag surrade med Niklas Persson, general managern, var han tydlig med att han inte letade särskilt aktivt efter mer förstärkning. Men samtidigt vet jag att det vid behov ska finnas pengar kvar och det gör att även jag tror att det kommer att ramla in ett pressmeddelande inom överskådlig framtid.

Nu väntar närmast Oskarshamn i morgon och då blir det samma spelare som senast, med undantag för att Jonas Gustavsson har åkt hem och för att Anton Mylläri, Mattias Bäckman och Mikael Frycklund tillkommer. Det blir tre bra tillskott. Har några lediga dagar och är inte på plats i Halmstad, men om jag fattat saken rätt blir det i stort sett oförändrade formationer.

Som läget är just nu skulle jag testa nyförvärvet Patrik Lundh som center. Jag tycker inte att man riktigt kan kräva att Olle Lycksell direkt ska ta klivet till en så stor roll som andracenter. Nick Sörensen hade jag flyttat uppåt i kedjehierarkin och jag är inne på att åtminstone tills vidare även göra det med Andrew Gordon.

Hade blivit två rajtare i samma kedja, men det borde väl ändå kunna fungera?

Då hade det kunnat se ut så här:

Joe Whitney, Jaakko Rissanen, Broc Little --

Nick Sörensen, Patrik Lundh, Andrew Gordon --

Henrik Törnqvist, Mikael Frycklund, Olle Lycksell --

Jimmy Andersson, Robin Johansson, Sebastian Karlsson.

Vad tror ni om det?

/ P

Här är LHC:s formationer -- just nu

linköping Den som väntar på något gott väntar som bekant aldrig för länge.

Så, efter en alldeles för lång sommardvala här på bloggen, är det nu dags för ett inlägg som jag tror kan fånga en och annans intresse. Nyligen tillbaka efter att ha bevittnat LHC:s torsdagsträning i Saab arena och än en gång var det tydligt hur ledarskapet förändrats med Bert Robertsson på isen.

Det var inte en gång (snarare tre) som känslofyllde tränaren höjde rösten och påminde om att han ville se skärpning och hårdare jobb.

Nog kändes det som det var fortsatt bra driv och inte minst ser skadeläget - peppar, peppar och allt det där - gynnsamt ut så här med snart två veckor på is avklarade. Alla spelare utöver långtidsskadade Dan Pettersson var med och körde för fullt. Det gällde även Mattias Bäckman, som ännu inte är med på alla träningar, men som helt klart närmar sig speldugligt skick.

Som formationerna ser ut nu kommer de knappast att se ut i vinter, men det ger i alla fall en indikation om hur Robertsson & Co tänker.

Så här såg det ut:

Vita laget:

Målvakt: Jonas Gustavsson.

Backar: Jonas Holös, Hampus Larsson, Adam Ginning, Anton Björkman, William Worge Kreu.

Kedjor: Andrew Gordon, Mikael Frycklund, Broc Little -- Nick Sörensen, Jaako Rissanen, Patrik Lundh.

Extra: Olle Lycksell.

Blå laget:

Målvakt: Jacob Johansson.

Backar: Mattias Bäckman, Eddie Larsson, Anton Mylläri, Simon Lundmark, Max Lindroth.

Kedjor: Henrik Törnqvist, Filip Karlsson, Joe Whitney -- Jimmy Andersson, Robin Johansson, Sebastian Karlsson.

Extra: Arvid Costmar.

Räkna med att det kommer att se ut ungefär så mot Djurgården i Mjölby om en dryg vecka.

/ PB

 

Jag tror att Holös blir bra

Le Havre Där ser man.

Räckte att man åkte till Frankrike för att det skulle hända viktiga saker i LHC. Jonas Holös är alltså klar och jag ser att rätt många av LHC-fansen inte tycker att det är något vidare. De hade, antar jag, hoppats på någon mer offensivinriktad och än mer poängstark back för att ersätta Lukas Bengtsson.

Jag tror att det är ett bra namn.

Jag har tänkt tanken under våren/sommaren och kollat upp honom, men inte fått några uppgifter eller indikationer om att det varit på gång. Jag gillar att han har erfarenheten, jag gillar att han kan spela både framåt och bakåt och av det jag hör finns där också gott om ledaregenskaper och förmåga att ställa krav på sin omgivning.

Det är bra.

Det behövs.

Jonas Holös har varit ett namn som diskuterats i LHC tidigare, men då har det av olika anledningar spruckit. Jag vet att han i alla fall tidigare ansetts vara ganska dyr, men har ingen aning om hur diskussionerna förts den här gången. Uppenbarligen är ju parterna överens nu.

Med Holös får inte LHC en förstaback med lika vass offensiv och lika många poäng i kroppen som Lukas Bengtsson. Men han kan garanterat svälja många minuter och jag skriver som jag brukar: det allra viktigaste för en försvarare är att kunna försvara. Offensiven får liksom komma på köpet.

Norske VM-backen är garanterat tänkt för uppdrag i power play, men när det gäller backsidan är det av yttersta vikt att även Mattias Bäckman kommer tillbaka efter skada. LHC behöver definitivt ha båda med för att det ska bli tillräckligt kreativt, även om jag vet att Niklas Persson & Co också hoppas att nästan helt oprövade Max Lindroth ska ta många steg direkt. Med Holös och en frisk Bäckman tillsammans med Hampus Larsson, Eddie Larsson, Anton Mylläri och Adam Ginning på topp sex-platserna känns det som en rätt balanserad backbesättning.

x x x

Var under kvällen i kontakt med Niklas Persson för att kolla om det fanns något nytt att rapportera angående sista centerplatsen.

Det fanns det inte.

Återkommer i ärendet.

/ PB

Ungdomarna sticker för tidigt

Linköping Johan Södergran skriver ett treårskontrakt med LA Kings och visst borde man jubla för hans skulle. Jag förstår att man som ung spelare lockas av att få leva och bo i Los Angeles samtidigt som man jobbar med sporten man älskar. Det hade varit svårt att tacka nej till ett sådant erbjudande. Jag kan dock inte få bort problematiken av att dessa spelare åker över för tidigt. Johan har inte en helt klockren säsong bakom sig och den här säsongen skulle kunnat bli det stora genombrottet i SHL. Visst, han har varit ledande i J20 – men att vara ledande i ett seniorlag är en stor skillnad.

Det finns en otroligt stor potential i honom och han har absolut kvalitéerna för att bli riktigt bra och slå igenom i NHL. Jag tror också att hans spelstil passar bra på en liten rink. Stark mot puck, sliter som ett djur och vågar bryta mönster.

Det finns dock skräckscenarion i det hela. Det är inte ens säkert att han får spela i AHL utan får ta ytterligare ett steg ner till ECHL. När jag ringde upp honom efter att det var klart att han lämnade menade han på att han vet att det kommer finnas tunga stunder – men att han ska vara kvar och kämpa i Nordamerika nästan oavsett vad.

”Visst, om jag mår dåligt i flera år finns alltid Sverige kvar”, sa han över telefon. 

Det är såklart rätt inställning.

Men har Södergran egentligen haft en enda riktigt tung motgång än? Hur bra kommer han ta den när den väl kommer?

Det är lätt att säga att man ska kämpa – men när man väl är där är det inte så lätt.

Nästa aspekt i det hela som oroar mig är att NHL-klubbarna börjar knyta åt sig fler och fler "nästan där"-spelare från SHL. Det gör att den svenska högstaligan försämras. Visst, juniorer får chansen tidigare vilket kanske är kul. Men även jag som gillar när de unga får chansen ser att det finns en gräns även där. 

Oavsett vad önskar jag Johan lycka till och hoppas att han motbevisar min oro. Tycker den här videon när jag är och lagar mat med Johan och Olle (Lycksell) är värd en favorit i repris nu

/ RC 

En LHC-tränare för framtiden

Linköping Jag är ofta den som gnäller på att tränare inte agerar vid kritiska lägen i matcher. Jag tycker allt som oftast att timeouter tas för sent vilket gör att laget inte har tillräckligt mycket tid på sig för att lyckas med någon större förändring. Precis tvärt om var det när LHC:s J20-lag mötte Modo i SM-finalen. När Linköpingsspelarna började komma ner i energi och Modo började tugga på ordentligt tog tränaren Daniel Eriksson en timeout - med drygt 13 minuter kvar. Rent coachmässigt såg jag inte några missar i matchen. Däremot såg jag ett lag som inte orkade hela vägen in i mål. Det är tyvärr inte något som man kan göra något åt genom en hårdare coachning. När jag intervjuade lagkaptenen Filip Fornåå Svensson inför finalspelet frågade jag honom hur Eriksson är som tränare, då jag hört från flera håll att han är ganska hård i sitt ledarskap. Han svarade: 

"Han är hård i ledarskapet och det var en ny grej för oss det första året vi hade honom. I början tänkte man "Ohhh, shit... Han är stenhård. Honom ska man inte säga emot". Men ju längre tiden gick ju lugnare blev det... Han är rak, ärlig och rättvis. Han säger vad han tycker och bryr sig inte så mycket om vad andra tycker om det. Samtidigt får han oss att köra hårt varje dag på träningarna och alla har en stor respekt för honom. Vi vill, för lagets bästa, bli bättre hela tiden. Det är en stor del tack vare honom". 

Summa summarum tror jag att Daniel Eriksson kan vara en framtida tränare för LHC:s A-lag. Om Klas Östman eller Johan Åkerman inte skulle vilja fortsätta i LHC, nu eller i framtiden, tycker jag Eriksson borde bli uppflyttad från J20-ledet och få chansen i A-laget. Jag tror mycket väl att han kan inbringa den respekten han har fått från juniorerna även hos seniorerna. Jag frågade Eriksson själv efter finalen om han hade varit med något i tränarsnacket för A-laget. Han svarade: 

"Nej, jag har inte varit med i något snack. Jag tror faktiskt "Pajen" har låtit mig vara i den här bubblan i de här tre veckorna som varit. Det är jag väldigt tacksam för". 

Med det sagt hoppas jag att få se Eriksson i A-lagsbåset inom en snar framtid som assisterande tränare. Det kanske inte är till den kommande säsongen - men varför inte säsongen efter det? 

/ RC 

 

 

Correns reportrar Per Bergsten och Rebecca Candevi skriver om LHC i synnerhet, om ishockey i allmänhet. . . och en del annat.
  • Twitter
  • @Bergstinho

Bloggar