Logga in

Per Bergsten & Rebecca Candevi

LHC-bloggen

Finns inga ursäkter längre

Linköping  Det är smärtsamt att bevaka LHC-herrarna den här vårsäsongen. LHC har vunnit sex av 18 matcher varav tre på övertid under år 2019. 54 möjliga poäng har endast blivit 14. Laget har varit skadedrabbat och det har också varit "fel" spelare som varit på skadelistan. En efter en har de mest tongivande spelarna och ledartyperna i laget varit borta i omgångar och det har inte funnits någon harmoni. Nu när Broc Little och Eddie Larsson kommit tillbaka är truppen istället så mentalt sargat att uppförsbacken inte är någon uppförsbacke längre utan snarare ett berg som måste bestigas.

Det har dock skett en del beslut från ledarstabens håll som jag inte riktigt har förstått. Först blev både Almen Bibic och Johan Södergran petade till Växjömatchen. Visst, Almen Bibic har kanske inte varit i toppform sedan han kom tillbaka från sin skada - men i flera lägen tycker jag också han har gjort saker bättre nu än vad han gjort tidigare. Tidigare har han kunnat smälla på en forward helt i onödan när den andra backen legat på efterkälken vilket har resulterat i ett öppet läge för motståndarna. Nu har jag istället sett en back som har övervägt om det är rätt läge att gå in och ta en tackling och ibland täckt ut försvararen vid en omställning vilket gjort att laget hunnit med hem för att ställa om till försvar. Sedan gör han såklart misstag precis som alla andra i laget. Men jag hade valt Bibic före Kristoffer Gunnarsson på grund av att Bibic är en säkrare ishockeyspelare på många punkter. Gunnarsson är en bra spelare när det gäller det fysiska spelet men Bibic har kommit längre i passningsspelet, speluppfattningen och just avvägandet av när det är läge att smälla på eller inte.

Att Johan Södergran har varit petad i två matcher är också en gåta för mig. Han är en av de spelarna som bryter mönster och kommer in med energi. Det har inte lossnat helt för honom heller efter nyår - men han är nyttig med sitt spelsätt oavsett vad. Även när LHC har haft tyngre perioder är det han som stuckit ut och skapat mycket framåt. Då finns det andra spelar i laget som jag hade ställt åt sidan före honom. (Obs. Södergran spelade med J20-laget i fredags men inte i lördag - så vet inte om det kan vara något skadebekymmer. Vet dock att han var petad från Växjömatchen). 

Ännu en sak jag ställer mig frågandes till är agerandet vid lördagsmatchen när Malmö kvitterat. Det låg verkligen i luften att det skulle ske en Malmövändning, men ändå kändes det inte som att någonting riktigt hände för att bryta mönstret. Det har sett likadant ut i flera matcher. Spelarna åker runt som yra höns och två spelare pressade ut samma spelare istället för att ha kommunikation och ta understöd av varandra. Som alla vet är varenda sekund viktig i hockey eftersom det går så otroligt fort. Då förstår inte jag varför man inte agerar och tar en timeout ganska tätt efter 2-2-målet eftersom spelet fortsatte att bölja så pass mycket som det gjorde. Istället tittades det mot klockan och det kändes som ledarstaben väntade in ett powerbreak och försökte "spara" timeouten ifall den skulle behöva användas för att kunna ta ut målvakten i slutminuterna. Nej, agera på direkten istället - innan det är för sent. Skapa förändring i spelet och markera när det fortfarande finns tid kvar för att kunna vinna matchen på ordinarie speltid. 

Nu finns det ingenting att skylla på längre. Jag har sett att den truppen som stod på isen, även utan både Little och Larsson, har vad som krävs. Det gäller att mjölka ur det i de sista matcherna. Det räcker med att titta tillbaka mot Djurgårdsmatchen så visade laget att de har vad som krävs för att spela en bra och underhållande ishockey. Nu är det tränarstabens uppgift att hitta tillbaka till den prestationen och använda den verktygslåda de har under matcherna för att kunna förändra en matchbild som håller på att tappas även när spelet är igång. 

/ RC 

Är det verkligen redan kris?

På tåget Sitter på tåget hem från Borlänge efter LFC:s häftiga guldfirande i går. Kul och välförtjänt framgång. Med tanke på alla tunga tapp efter guldet i fjol är det en ruggig prestation att få stå där med guldhattar på även i år. Det visar på rätt sätt att jobba, rätt sätt att spela och en skapad vinnarkultur.

I en annan del av det idrotts-Linköping som numera nästan svämmar över har systerklubben (eller kanske moderklubben) LHC det tuffare. Det är ingen fullständigt värdelös start på SHL-hockeyn, men med det laget och de spelarna är den utan tvekan underkänd med råge.

Det svänger och svajar alldeles för mycket och insatsen i två perioder mot Frölunda senast var inte okej. Nu är snart en tredjedel av serien och finns tankar på att slåss i toppen, och det gör det, är det dags att visa det.

Nu.

Dags att visa att det här laget inte är överskattat utan faktiskt kan leva upp till högt ställda förväntningar. Då krävs inte minst en tuffare attityd, bättre värderingar i spelet och att bemästra en högre fart. Bekymren och varningssignalerna ska tas på största allvar, men samtidigt måste jag säga att jag inte riktigt förstår att det på sina håll snackas om kris med stora bokstäver.

LHC har tagit 20 poäng på 15 matcher. Inte bra nog. Fine.

Men kris?

Det är – med en match mer spelad, jag vet – en poäng upp till Örebro som hyllas som höstens stora överraskning. Det är två poäng till Skellefteå på direktplats till slutspel. Det är fyra poäng till fyran HV.

För mig är det för dåligt, men med 37 matcher kvar att spela är det ingen kris.

Däremot är det synnerligen viktigt att krismedvetenheten finns där. Att ingen tror att ”äh, vi är bättre än så här, det löser sig”. De samlade prestationerna, hur det sett ut i många matcher och hur en del spelare famlat efter formen under hösten borde framkalla mer oro än poängskörden

Jo, jag tycker också att det är väl tidigt att prata om kris även i Gävle och hos torsdagsmotståndaren Brynäs.

Det kan bli det senare, både här och där.

Men ingen kris.

Än.

Är kris i någon SHL-klubb så är det i Karlskrona. Än så länge inte av sportsliga orsaker (där heller), men av ekonomiska.

/ PB

Vart ska ta det här ta vägen, LHC?

linköping Om jag varit Dan Tangnes hade jag varit orolig. Tabellplaceringen, tia efter lördagens matcher och med fler matcher spelade, är en sak. Men det kan också konstateras att LHC på tolv omgångar bara tagit två trepoängare och förlorat åtta. Känns löjligt att prata om kris när det är 40 matcher kvar, men lika dumt att inte ta varningssignalerna på allvar.

Så många år i det här yrket har lärt mig att inga medaljer delas ut i oktober -- i synnerhet som det sagts att det här LHC-laget mer än något annat är byggt för att vara som bäst i slutspelet -- och vi såg i fjol hur det faktiskt kan vända.

 

Med de här spelarna ska inte LHC ligga så långt ned i tabellen och inte minst Fredrik Emvall och Dan Tangnes står förstås med stort ansvar. Som ansvarig för värvningar och för hur laget byggts respektive för taktiskt upplägg och för hur spelet ser ut. Men för mig är det inget snack om att det är spelarna på isen som bär det allra största ansvaret.

Jag tror inte så mycket på det där med svart eller vitt eller snabba, enkla lösningar.

Lovar att återkomma till mer detaljer under kommande vecka och nöjer tills vidare mig med att konstatera att jag vill se mer av ett eget spel, men också mer av jävlar anamma och kaxighet. Alla är överens om att LHC har bredden, men då gäller att också utnyttja det och vara jävligare att möta. Framförallt är det lagmässigt som det inte fungerat. För mig är Daniel Olsson Trkulja den största positiva överraskningen och på samma sätt som att det är glädjande är det också ett underbetyg för de övriga att oprövade, allsvenska nyförvärvet genomgående tillhört de bästa.

 

Nu väntar Rögle i två matcher och resultaten blir viktiga för vart den här säsongen ska ta vägen. Det är en fjärdedel av serien avverkad och ungefär så här dags som det så smått börjar att sätta sig.

Då gäller att vara med.

Jag hade givit petade Mark Zengerle en ny chans och satt honom i förstakedjan med Derek Roy och Andrew Gordon (visst frågetecken för om defensiven håller, men det är i alla fall värt ett försök) för att om möjligt få in en potentiell målskytt där. Jakob Lilja har mycket, men inte just det. Däremot har han tidigare gjort det bra med Nick Sörensen och med Tony Mårtensson (ännu inte inne på ett enda mål framåt i fem mot fem!) som tredje länk finns förutsättningar för kemi.

Tror jag.

Vad tror ni?

/ PB

Det här vill jag se av LHC

linköping I två perioder mot Frölunda senast såg Frölunda ut precis som LHC vill göra.

Farten. Intensiteten. Kampen. Långa anfallen. Stabiliteten.

Men var det något jag förundrades över så var det att LHC-spelarna såg så flata ut. Här var det vinst i matchen dessförinnan, det var lördag, det var mer folk än på ett tag -- och så tilläts hemmalaget att bli mer eller mindre överkört från start. Det var inte okej.

--Jag vill se mer jävlar anamma och en tävlingsinstinkt i allt vi gör, sa Dan Tangnes, tränaren, när vi pratade efter måndagsträningen och det är bara att hålla med.

Nu görs diverse rockader i formationerna och jag gillar både att Mathis och Ken Andre Olimb nu får spela tillsammans och att Nick Sörensen i sin comeback paras ihop med Tony Mårtensson. Risken finns att det kommer att bli väl mycket ineffektivt snurr med bröderna tillsammans och att Mårtensson inte är tillräckligt form- och tempostark för att få fart på comebackamde Sörensen.

Men det känns som två riktiga försök att göra.

Så här långt har LHC-ledningen famlat något i sina försök att hitta nödvändig kemi i sina formationer. Spelare för spelare är det rätt många som gjort det okej och rätt många har sett bättre ut än i fjol. Men som lag har det inte hängt ihop så här långt. Varken framåt eller bakåt.

Några matcher här och där, några perioder här och där -- men alldeles för sällan över 60 minuter.

Djurgården har gått överraskande bra tack vare konsekvent spel, sammanhållet lag och enormt hårt jobb.

Är det något jag vill se av LHC den här veckan så är det just det.

/ PB

LHC-back klev av träningen

linköping Vad sägs om lite ishockey så här i väntan på fotbollen?

Har haft en ledig dag, men åkte förbi LHC-träningen i förmiddags och fick se samtliga spelare vara på is. Nick Sörensen, som varit borta länge nu, körde till synes för fullt och var med under hela passet. Däremot var Dan Tangnes, tränaren, tydlig med att det inte blir spel den här veckan för forwarden.

Däremot är det ingen särskild vågad gissning att det blir comeback för Mark Zengerle.

Av tisdagsträningen att döma såg dock formationerna ut som senast, men jag gissar att det skulle kunna bli så att amerikanen, i så fall på Fredrik Karlströms bekostnad, får plats med Tony Mårtensson och Ken Andre Olimb. Innan ovannämnde Sörensen är klar hade jag själv låtit Emil Sylvegård spela där igen.

På backsidan avbröt Patrick Mullen träningen i förtid. Såg inte exakt vad som hände och tränar-Tangnes hade inget besked efteråt heller. 

-- Jag märkte inte ens att han försvann och skulle skälla på backarna för att de inte var beredda och att det fattades en på isen, sa Tangnes.

i övrigt:

Läge för Adam Ginning att få första matchen från start mot Malmö på torsdag?

I denna stund spelar Malmö CHL-hockey. Betyder att Hardt & Co den här veckan alltså spelar måndag, tisdag och torsdag. Det behöver LHC utnyttja.

Med reservation för att det bara var något som jag fick för mig, men nog kändes det som om Jonas Gustavsson släppte rätt mycket puckar förbi sig.

Tre raka hemmamatcher för LHC väntar: Malmö, Frölunda och Djurgården. Ytterst viktiga matcher. Nu måste det börja bli vinster i Saab arena.

Ingen Jonathan Dahlén i LHC, som i stället hamnar i allsvenska Timrå. Synd för LHC och SHL, men jag antar att det har att göra med sjukdomsperioden (körtelfeber) under hösten.

/ PB

Så säger Emvall om Dahlén

linköping LHC-fansen hoppas på jättetalangen Jonathan Dahlén. Förstås. Bloggen var under dagen i kontakt med general managern Fredrik Emvall, som dock inte ville säga så mycket om läget.

– Han är inte vår spelare så jag väljer att inte kommentera det. Vi visste att det var något som skulle kunna hända (att han skulle komma hem), men nu har vi 14 forwards i truppen. Om det inte händer något speciellt har vi sagt att vi ska satsa på dem som vi har, sa Emvall.

Enligt våra uppgifter var planen för Dahlén att ta vägen till NHL via AHL, men läget förändrades när han blev sjuk i körtelfeber och missade stora delar av försäsongen. Nu väntar alltså en ännu icke namngiven klubb i Sverige och känslan är att LHC ligger bra till efter att parterna fått en bra relation i våras.

Vi har även sökt Dahléns agent Claes Elefalk, men utan resultat.

På tal om Emvall så pratade vi också om den oväntat svaga säsongsstarten.

– Det är klart att inte jag heller är nöjd. Vi har en del att skruva på. Senast såg i alla fall försvarsspelet bättre ut, men framåt måste vi sticka in näsan mer, sa han.

/ PB

 

 

Correns reportrar Per Bergsten och Rebecca Candevi skriver om LHC i synnerhet, om ishockey i allmänhet. . . och en del annat.
  • Twitter
  • @Bergstinho

Bloggar