Logga in
Logga ut

Per Bergsten & Rebecca Candevi

LHC-bloggen

Kontrakten LHC borde förlänga

Linköping Då börjar tiden komma allt närmre då ishockeyspelare förlänger sina kontrakt eller letar sig vidare efter nya utmaningar. De spelarna som har kontrakt som går ut efter den här säsongen i LHC är: Chad Billins, Alexander Karlsson, Adam Ginning, Anton Karlsson, Derek Roy, Fredrik Karlström, James Wright, Nick Sörensen, Dan Pettersson, Jimmy Andersson och Daniel Olsson Trkulja.

Enligt mig är det många bra spelare som alltså kan försvinna efter den här säsongen. Det finns flera på listan som jag tycker Fredrik Emvall ska förlänga med. De jag vill lyft fram nu är framför allt tre spelare som jag tror att man får ut mest av i förhållande till vad de kostar.

1. Nick Sörensen. Inför säsongen skrev jag och Bergsten en krönika om vad vi trodde om Linköpings säsong. En av frågorna vi svarade på var ”Vem blir årets flopp?”. Jag svarade att jag trodde Sörensen skulle bli årets flopp på grund av skadebekymmer. Hittills har jag haft väldigt fel. Han började starkt och gjorde det han är här för – att leverera mål. Samtidigt som det gått tyngre för laget resultatmässigt har även hans målskytte stannat av. MEN. När Sörensen är på topp är han en av de starkaste spetsarna i hela ligan. Jag tror också att han kommer bli dyrare om man väntar med att skriva avtal till efter jul. Det skulle vara en bra julklapp om LHC presenterade en förlängning snart.

 2. Anton Karlsson. Han är en bra och stabil defensiv back och tillsammans med Lukas Bengtsson har de enligt mig blivit ett av ligans giftigaste backpar. Han har tagit framsteg år efter år och mognar hela tiden med sitt spel. Det är roligt att se spelare som börjar bli lite äldre (25 år) och som fortsätter att utvecklas i en snabb takt. Jag tror att han är en back som kommer kunna ta ytterligare kliv för att också bli giftigare offensivt. Tror inte att han är allt för dyr heller. Samtidigt är han en spelare som gått igenom LHC:s juniorverksamhet och vet vad som förväntas av honom. 

 3. Dan Pettersson. Oj, oj, oj vad han tog chansen när han fick den. Använder man Petterssons grymma tekningar på rätt sätt så är han en riktig tillgång både offensivt och defensivt. Han är inte snabbast på skridskorna och inte heller den spelaren som sticker ut mest – men man vet vad man får.  På grund av vad man får ut av honom för en billig peng är han på priolistan.

Övrigt: Jimmy Andersson ser jag ingen annan lösning än att han borde förlänga. En slitvarg som alltid kämpar och som den här säsongen verkligen har tagit den rollen jag önskade mer av under förra säsongen. Med familjen i Norrköping och så som han pratat om sin familjesituation utåt i media ser jag inget annat än att han kommer vara kvar. Daniel Olsson Trkulja är en spelare som jobbar stenhårt i det tysta och har varit en av de främsta spelarna i boxplay. Målskyttet har inte lossnat riktigt, men man vet alltid vad man får med honom på isen. Han känns också lite underskattad. Han betyder mer än vad man tror och gör mycket små detaljer i matcherna som gör det lättare för medspelarna att bygga upp ett bra spel. För rätt pris borde han absolut vara kvar. Frågan är dock om han vill söka sig till en större roll än vad han har och kommer att få i LHC. James Wright känns inte bara som en stabil spelare där du vet vad du får utan också som en person som verkligen vill anpassa sig. Att han gått in stenhårt för att lära sig svenska är något som inspirerar mig. Stod och tjuvlyssnade på honom och Olle Lycksell efter en träning då han frågade Olle om vad svenska ord betydde och hur man sa vissa meningar på svenska. Kul! Dessutom är han väldigt bra på att hitta de öppnande passningarna i spelet och har anpassat sig bra till den större rinken.

Finns som sagt flera bra namn kvar på listan. Men avstår från att gå in i detalj på alla spelare. Allting beror på vilka spelare som finns på marknaden och vad det står på deras prislapp.

/ RC

Jag tror att Holös blir bra

Le Havre Där ser man.

Räckte att man åkte till Frankrike för att det skulle hända viktiga saker i LHC. Jonas Holös är alltså klar och jag ser att rätt många av LHC-fansen inte tycker att det är något vidare. De hade, antar jag, hoppats på någon mer offensivinriktad och än mer poängstark back för att ersätta Lukas Bengtsson.

Jag tror att det är ett bra namn.

Jag har tänkt tanken under våren/sommaren och kollat upp honom, men inte fått några uppgifter eller indikationer om att det varit på gång. Jag gillar att han har erfarenheten, jag gillar att han kan spela både framåt och bakåt och av det jag hör finns där också gott om ledaregenskaper och förmåga att ställa krav på sin omgivning.

Det är bra.

Det behövs.

Jonas Holös har varit ett namn som diskuterats i LHC tidigare, men då har det av olika anledningar spruckit. Jag vet att han i alla fall tidigare ansetts vara ganska dyr, men har ingen aning om hur diskussionerna förts den här gången. Uppenbarligen är ju parterna överens nu.

Med Holös får inte LHC en förstaback med lika vass offensiv och lika många poäng i kroppen som Lukas Bengtsson. Men han kan garanterat svälja många minuter och jag skriver som jag brukar: det allra viktigaste för en försvarare är att kunna försvara. Offensiven får liksom komma på köpet.

Norske VM-backen är garanterat tänkt för uppdrag i power play, men när det gäller backsidan är det av yttersta vikt att även Mattias Bäckman kommer tillbaka efter skada. LHC behöver definitivt ha båda med för att det ska bli tillräckligt kreativt, även om jag vet att Niklas Persson & Co också hoppas att nästan helt oprövade Max Lindroth ska ta många steg direkt. Med Holös och en frisk Bäckman tillsammans med Hampus Larsson, Eddie Larsson, Anton Mylläri och Adam Ginning på topp sex-platserna känns det som en rätt balanserad backbesättning.

x x x

Var under kvällen i kontakt med Niklas Persson för att kolla om det fanns något nytt att rapportera angående sista centerplatsen.

Det fanns det inte.

Återkommer i ärendet.

/ PB

Ungdomarna sticker för tidigt

Linköping Johan Södergran skriver ett treårskontrakt med LA Kings och visst borde man jubla för hans skulle. Jag förstår att man som ung spelare lockas av att få leva och bo i Los Angeles samtidigt som man jobbar med sporten man älskar. Det hade varit svårt att tacka nej till ett sådant erbjudande. Jag kan dock inte få bort problematiken av att dessa spelare åker över för tidigt. Johan har inte en helt klockren säsong bakom sig och den här säsongen skulle kunnat bli det stora genombrottet i SHL. Visst, han har varit ledande i J20 – men att vara ledande i ett seniorlag är en stor skillnad.

Det finns en otroligt stor potential i honom och han har absolut kvalitéerna för att bli riktigt bra och slå igenom i NHL. Jag tror också att hans spelstil passar bra på en liten rink. Stark mot puck, sliter som ett djur och vågar bryta mönster.

Det finns dock skräckscenarion i det hela. Det är inte ens säkert att han får spela i AHL utan får ta ytterligare ett steg ner till ECHL. När jag ringde upp honom efter att det var klart att han lämnade menade han på att han vet att det kommer finnas tunga stunder – men att han ska vara kvar och kämpa i Nordamerika nästan oavsett vad.

”Visst, om jag mår dåligt i flera år finns alltid Sverige kvar”, sa han över telefon. 

Det är såklart rätt inställning.

Men har Södergran egentligen haft en enda riktigt tung motgång än? Hur bra kommer han ta den när den väl kommer?

Det är lätt att säga att man ska kämpa – men när man väl är där är det inte så lätt.

Nästa aspekt i det hela som oroar mig är att NHL-klubbarna börjar knyta åt sig fler och fler "nästan där"-spelare från SHL. Det gör att den svenska högstaligan försämras. Visst, juniorer får chansen tidigare vilket kanske är kul. Men även jag som gillar när de unga får chansen ser att det finns en gräns även där. 

Oavsett vad önskar jag Johan lycka till och hoppas att han motbevisar min oro. Tycker den här videon när jag är och lagar mat med Johan och Olle (Lycksell) är värd en favorit i repris nu

/ RC 

En LHC-tränare för framtiden

Linköping Jag är ofta den som gnäller på att tränare inte agerar vid kritiska lägen i matcher. Jag tycker allt som oftast att timeouter tas för sent vilket gör att laget inte har tillräckligt mycket tid på sig för att lyckas med någon större förändring. Precis tvärt om var det när LHC:s J20-lag mötte Modo i SM-finalen. När Linköpingsspelarna började komma ner i energi och Modo började tugga på ordentligt tog tränaren Daniel Eriksson en timeout - med drygt 13 minuter kvar. Rent coachmässigt såg jag inte några missar i matchen. Däremot såg jag ett lag som inte orkade hela vägen in i mål. Det är tyvärr inte något som man kan göra något åt genom en hårdare coachning. När jag intervjuade lagkaptenen Filip Fornåå Svensson inför finalspelet frågade jag honom hur Eriksson är som tränare, då jag hört från flera håll att han är ganska hård i sitt ledarskap. Han svarade: 

"Han är hård i ledarskapet och det var en ny grej för oss det första året vi hade honom. I början tänkte man "Ohhh, shit... Han är stenhård. Honom ska man inte säga emot". Men ju längre tiden gick ju lugnare blev det... Han är rak, ärlig och rättvis. Han säger vad han tycker och bryr sig inte så mycket om vad andra tycker om det. Samtidigt får han oss att köra hårt varje dag på träningarna och alla har en stor respekt för honom. Vi vill, för lagets bästa, bli bättre hela tiden. Det är en stor del tack vare honom". 

Summa summarum tror jag att Daniel Eriksson kan vara en framtida tränare för LHC:s A-lag. Om Klas Östman eller Johan Åkerman inte skulle vilja fortsätta i LHC, nu eller i framtiden, tycker jag Eriksson borde bli uppflyttad från J20-ledet och få chansen i A-laget. Jag tror mycket väl att han kan inbringa den respekten han har fått från juniorerna även hos seniorerna. Jag frågade Eriksson själv efter finalen om han hade varit med något i tränarsnacket för A-laget. Han svarade: 

"Nej, jag har inte varit med i något snack. Jag tror faktiskt "Pajen" har låtit mig vara i den här bubblan i de här tre veckorna som varit. Det är jag väldigt tacksam för". 

Med det sagt hoppas jag att få se Eriksson i A-lagsbåset inom en snar framtid som assisterande tränare. Det kanske inte är till den kommande säsongen - men varför inte säsongen efter det? 

/ RC 

 

 

Vore inte Hutchings nåt för LHC?

linköping Jag vet att Niklas Persson, nye general managern, sett uppstickarlaget Oskarshamn en hel del under säsongen. Mest för att hålla koll på unge defensivbacken Anton Björkman som är utlånad dit och har kontrakt med LHC nästa säsong. Han kommer att ges chansen att slå sig in i laget under våren och sommaren.

Björkman har varit fortsatt skadedrabbad, men är nu med och gör det i allsvenska finalen mot AIK där Oskarshamn överraskat och skaffat sig matchboll.

Men det var inte så mycket det som det här skulle handla om.

Utan om Alex Hutchings.

Vore inte det ett intressant forwardsnamn för LHC till hösten?

Med reservation för att inte ha sett Oskarshamn så mycket under säsongen tycker jag det.

28-årige kanadensaren har utgående kontrakt, svarade för 39 poäng på 52 allsvenska matcher och är om jag fattat rätt en omtyckt kille i sina lag. Han skulle kunna passa för en roll i en tredje- eller fjärdekedja. Jag kan inte hjälpa att jag blir nyfiken när jag i Aftonbladet ser hur AIK-stjärnan Fredrik Weigel kallar honom för en "gris" och han själv svarar:

– Weigel? Jag vet inte vem det är. Är det en spelare?

Och om vad han känner för att bli kallas "gris":

– Jag älskar det. Jag kommer att fortsätta spela mitt spel även nästa match.

I mina ögon låter det som en Brendan Shinnimin-light (och garanterat betydligt billigare) och LHC skulle må bra av att få in några spelare med kaxig attityd. Nu är det i allra första hand på toppen det behöver förstärkas och läggas pengar, men kan Max Lindroth från Tingsryd plockas in på backsidan (och det kan han) är även Hutchings ett namn som är värt att diskutera. Tycker jag.

x x x

Som vi berättade direkt efter sista matchen mot HV kommer snart komma besked att åtminstone Chad Billins (till tyska Mannheim), Kristoffer Gunnarsson, Fredrik Karlström (Växjö), James Wright och Daniel Olsson Trkulja, som alla har utgående kontrakt, lämnar klubben.

/ PB

Här har ni lite (o)härlig statistik

Linköping Satte mig på morgonkvisten och kollade över lite LHC-statistik, med reservation för att det kan vara något fel. Har dubbelkollat - men man vet aldrig när man sitter och kollar igenom 50 omgångar. Anledningen till att jag kollade över detta är att det i intervjuer ofta uttrycks att det är många förluster och vinster med uddamålet. Samtidigt har jag en känsla av att LHC tappat väldigt många ledningar. Här har ni i alla fall resultatet av min lilla undersökning.

(Vore intressant att dra detta ett steg längre och jämföra med till exempel förra säsongen) 

 

Tappad ledning till förlust under ordinarie speltid: 
1) Rögle 3–4. LHC tar ledning med 2–0 i början av andra perioden. Tappar till 2–4 och slutar med en 3–4-förlust. 
2) Örebro. LHC har ledningen i matchen två gånger om. 1–0 och 2–1, men tappar till 2–4-förlust. 
3) Malmö. LHC leder med 2–0 men tappar till 2–3. Segermålet görs 47:47 
4) Luleå. Tappad 3–1-ledning till förlust med 3–4.

5) Djurgården 3–6. LHC hade en 1-0-ledning. 

6) Rögle 2–3. LHC tog ledningen med 1-0. 

Tappad ledning till förlust på övertid eller straffar: 

1) Örebro. Gick upp i 2–0-ledning med tiden 50:59. Vid 59:46 kvitterade Örebro till 2–2. Förlust med 2–3 efter övertid. 
2) Malmö. LHC gick upp i ledning med 2–1 med tiden 42:58, Malmö kvitterade med tiden 57:29. Förlust efter straffar. 
3.) Djurgården. Ledde med 2–1. Gick upp i en 3–1 ledning i tredje periden men tappade till 3–3 och förlorade efter straffar. 
4) Örebro, Linköping hade ledningen med 3–2 till tredje perioden. Blir 3–3 då kvitteringen kom med tiden 47:36. Örebro vann på övertid. 
5) Rögle. Linköping hade ledningen med 1–0. Tappade ledningen till 1–2 men kvitterade. Förlorade sedan med 2–3, sista målet kom när klockan stod på 56:23. 
6) Luleå. LHC hade en 1–0-ledning. Luleå kvitterade till 1–1 med tiden 47:56. Förlorade sedan på straffar. 
7) Mora. 2–3. LHC hade en 2–0-ledning i den andra perioden. Tappade till 2–2 med klockan på 55:01. Förlust efter straffar.

Tappad ledning under ordinerie speltid till vinst på övertid:
1) Malmö. Hade ledning med 1–0 i första perioden. Malmö kvitterade, men LHC gick upp i ledning på nytt. I tredje satte Malmö kvitteringen med klockan på 39:14. LHC vann på Övertid. 
2) Örebro. LHC låg under med 0–3 efter drygt tio spelade minuter. I början av andra var det kvitterat till 3–3 och sedan gick de upp en 4–3-ledning. Med klockan på 59:20 kvitterade Örebro. LHC vann på övertid.

Förlust: 
1) Färjestad 0–3
2) Frölunda 1–4 
3) Växjö 1–3 
4) Skellefteå 2–6 
5) Mora 2–4

6) Brynäs 1–4. 

7) Skellefteå 1–3
8) Färjestad 0–3. 
9) Växjö 2–4 - LHC kvitterar till 2–2 i andra men tappar på nytt. 
10) Frölunda 1–3. 
11) Luleå 0–3.

Uddamålsförlust (finns i tappade ledning också): 
1) Djurgården 1–2. 
2) Färjestad 0–1. 
3) Frölunda 2–3. 
4) Djurgården 2–3, segermålet görs 54:55.

"Klar" vinst:
1.) Timrå 4–1
2.) HV71 5–1
3). Brynäs 4–0
4) Mora 7–4
5) Timrå 4–2 - LHC låg under med 1–2 men vände.
6) HV71 3–1.
7) Brynäs 5–2.
8) Rögle 3–1.
9) Skellefteå 4–2.
10) Timrå 3–1.

Uddamålsvinst:
1) Luleå 2–1
2) Mora 2–1
3) Malmö 4–3
4) Färjestad 5–4.
5) Timrå 4–3

Vinst efter övertid utan tappad ledning:
1) Växjö 1–0
2) Skellefteå 2–1
3) Frölunda 4–3
4) HV71 4–3, LHC vände underläge till kvittering och vinst.
5) Växjö 3–2. LHC vände underläge till kvittering och vinst på övertid.

 

/RC 

Correns reportrar Per Bergsten och Rebecca Candevi skriver om LHC i synnerhet, om ishockey i allmänhet. . . och en del annat.
  • Twitter
  • @Bergstinho
  • Mest lästa bloggarna

Bloggar