{0} LHC-bloggen
Logga in

Per Bergsten & Rebecca Candevi

LHC-bloggen

Risk för akut forwardsbrist i LHC

linköping Nystart i SHL-hockeyn på onsdag.

För LHC:s del väntar bortamöte med Skellefteå. En viktig match för att få en lugnare jul på rätt sida om topp sex-strecket – och inte minst att skaffa sig en marginal som kan bli tuff att ta in under andra halvan.

LHC är just nu sju poäng före konkurrenten.

Kan öka till tio – eller minska till fyra.

Ni förstår själva skillnaden.

Bekymret för LHC är att det finns risk för mer eller mindre akut forwardsbrist.

Axelskadade James Wright är inte tillbaka än. Johan Södergran är på JVM-uppladdning. Nick Sörensen ska bli pappa och kan näppeligen följa med till Skellefteå. Broc Little tränade för fullt i förra veckan, men har varit borta länge. Daniel Olsson Trkulja dras med mer eller mindre skadebekymmer. Sebastian Karlsson har ont i en axel och kan vara tveksam. Inte helt hundra, men har för mig att inte heller Fredrik Karlström och Olle Lycksell var med på träningen i torsdags. Där är jag dock osäker på orsaken.

Som det såg ut då matchades följande linor: Brodecki, Roy, Andersson – Little, F Karlsson, Whitney – Gordon, Pettersson, S Karlsson.

Backsidan?

Tja, inte optimalt läge där heller.

Adam Ginning är på JVM och Almen Bibic och Mattias Bäckman inte aktuella.

Sammantaget låter det onekligen som om LHC behöver matcha laget tufft i Skellefteå. Spel på tre femmor och sedan en juniorkedja att skicka in som avlastning vid behov?

Något sådant.

Så skulle i alla fall jag göra.

Det har varit ett längre uppehåll inför matchen – och det är ett längre uppehåll efter.

Då är det bara att tömma ut allt som finns och gå så hårt det går att gå på de som finns med.

x x x

Sådana här uppehåll är inget vidare. Spelare och ledare snackar ibland om det är just då som förkylningar och sjukdomar dyker upp och. . .ja, det gäller även oss murvlar. Och ni vet hur vi män ofta reagerar i sådana här lägen. Jättebebissyndrom, eller vad man ska kalla det för.

/ PB

Tröjorna i taket måste ha större betydelse

Linköping När beskedet kom om att Sebastian Karlsson inte får förlängt i klubben skrev min kära kollega Per Bergsten en krönika om att tröja nummer 12 ska pensioneras och hängas upp i taket.

Men jag håller inte med. 

För att få tröjan upphängd i taket i Saab Arena borde det krävas mer än vad det gjort hittills. Du kan inte avgöra om någon förtjänar att hissas beroende på hur trogen personen varit klubben, hur många matcher den spelat i LHC-tröjan eller beroende på att det är en snäll person. Jag tycker redan nu att det finns personer som hänger där som kanske inte borde göra det. Kraven har även tidigare varit för låga. 

Sebastian Karlsson har betytt otroligt mycket för LHC och varit en person som sprider glädje och gjort att till exempel juniorer trivts bra när de tagit klivet upp. Men på samma sätt som den här föreningen har tagit för lätt på saker tidigare - vilket också gjort att det där SM-guldet fortfarande inte har bärgats - av samma anledning ska inte Sebastian Karlssons tröja hissas. 

Den här "silverkulturen" som fortfarande finns i Saab Arena... Den här "Vi kämpade och gjorde vårt bästa och är nöjda med det, men vi vann inte"-attityden ska inte förstärkas ännu mer. Och tyvärr, enligt min mening, skulle den kanske göra det genom att Karlsson skulle hissas i taket. För han har inte varit med och vunnit någonting för klubben. LHC som förening måste ställa högre krav på alla fronter än så. 

DOCK ska han såklart hyllas med dunder och brak. Det ska synas över hela Linköping vilken underbar människa han är och vad han betytt både för staden och laget. En avtackning utan dess like borde börja planeras redan nu. Förhoppningsvis kommer även Karlsson att finnas kvar i klubben på ett eller annat sätt. Sådana människor finns det för få av, och det borde LHC ta vara på. 

Men nej, hans tröja ska inte hissas.  

/ RC 

De måste lyfta - för att LHC ska lyfta

linköping Bottenläge i tabellen – och här är några av de spelare och några av de saker som måste lyfta för att LHC också ska göra det.

Jonas Gustavsson

Bästa målvakten vinner nästan alltid och Gustavsson (och Jacob Johansson) har för sällan varit det. Inga jättetavlor, men när inte spelet fungerar i övrigt krävs en stabil sista utpost som räddar laget och som gör de avgörande paraderna. Det var exempelvis mycket tydligt mot Oskarshamn nu senast.

Minuslirarna

Man kan tycka vad man vill om statistik, men den som visar hur många mål du är inne på framåt respektive bakåt säger en del. LHC har bara en som ligger på plus (just nu skadade Filip Karlsson). Jonas Holös, Broc Little, Joe Whitney, Patrik Lundh och Robin Johansson har alla föga smickrande minus sex. Det duger inte. Whitney har bara varit inne på ett mål i fem mot fem och Little på två.

Nyförvärven

Adam Helewka har gjort tre matcher och Sam Lofquist gör troligen debut i nästa vecka. Båda värvas för att tillföra spets – och det blir av allra största betydelse att de gör det. Om de lyckas hamnar också flera andra spelare i mer rätta roller.

Patrik Lundh

Nog för att målnollan nu är spräckt, men forwarden är en av säsongens tänkta spetsförstärkningar och kan bevisligen klart mer än vad han visat så här långt. Har för sällan verkligen hittat in i spelet och förmått att leda laget på det sätt som han värvats för att göra.

Eddie Larsson/Anton Mylläri

Kanske orättvist att plocka ut ett backpar före något annat, men rutinerade duon ska stå för trygghet, ta ett stort ansvar bakåt och får därför vara en symbol för en läckande defensiv. Släpper du in så mycket mål (40 på tolv matcher) som LHC gjort blir det svårt att vinna tillräckligt mycket.

Doldisarna

Vissa matcher går att diskutera, men totalt sett är det inte arbetsinsatsen som varit bristfällig. Men för att laget ska lyfta krävs även att några av de mer oerfarna och/eller hårt jobbande spelarna lyfter och får offensiv utdelning. Som alltid nyttige Jimmy Andersson för att ta ett av flera exempel.

/ PB

Dags att lägga ner stridsyxan

Linköping Visst ska det finnas rivalitet mellan lag och visst ska gammal historia få elda igång möten på en ishockeyarena. Men om det är en ravalitet som börjar bli uråldrig är det den mellan Linköping HC och Vita Hästen. Den unge LHC-backen Adam Ginning blir utlånad till Vita Hästen och jag ser bara positiva aspekter med det. Han har nära hem till Linköping och det behövs inga dyra logistiska lösningar för att utlåningen ska gå i lås. Det blir inga större mentala påfrestningar för honom ifall han på kort varsel skulle behöva komma tillbaka till LHC. Individen mår bättre, får speltid och kommer också vara en tillgång till Norrköpingslaget. Samtidigt får han utvecklas för att kunna ta nästa steg i sin karriär och hitta tilbaka på rätt spår  med sin ishockey. Det finns BARA vinning i detta för BÅDA lagen. 

Ett samarbete mellan Vita Hästen och Linköping HC ligger rätt i tiden och skulle kunna göra att Östergötland verkligen hittar sin plats på hockeykartan. Ännu bättre hade det varit om Mjölby HC gick upp i division 1. Då hade alla steg funnits i närområdet och det skulle vara ännu mer attraktivt att flytta hit för att spela ishockey. 

Visst, möts Vita Hästen och LHC på isen ska det märkas och kännas i arenan. Den tidigare rivalitet ska absolut få finnas där och få supportrarna att vilja höras ännu mer. Men när det gäller samarbeten och att utveckla ishockeyspelare ska inte det få förstöra.

Skärpning nu ni som sätter käppar i hjulet för ishockeyns utveckling här. Det är dags att vakna och inse vilka tillgångar vi har här och borde ta vara på. 

/ RC 

 

Viktigt att skapa en positiv bild internt

Linköping Efter LHC:s 2-5-förlust hemma mot Örebro tog jag att snack med Andrew Gordon efter matchen. Han är en spelare som börjat hitta tillbaka till sitt spel - trots att det gått tungt för laget. Och visst är det frustrerande att se flera individuella spelare börja hitta rätt när sedan små misstag skapar stora konsekvenser för laget. 

Jag blev dock väldigt inspirerad av vad Gordon berättade. Inför matchen mot Skellefteå hade assisterande tränaren Daniel Eriksson satt sig ner med honom och visat klipp på alla mål han gjort de senaste två åren. Gordon sa: 

"När du kollar på videos gör du det ofta för att rätta till misstag. Därför får du se dig själv göra fel saker väldigt mycket. Det är riktigt bra att se sig själv göra bra saker med för att komma ihåg känslan av att göra mål och när du gör bra saker". 

Dessa ageranden i tunga perioder tror jag är nyckeln till att hitta tillbaka på rätt spår. Det är lätt att fastna i en låsning där du snarare fokuserar på att inte göra fel istället för att fokuser på att göra rätt. Inte heller är det enklare när fansens och medias sanning till slut blir en sanning och man grottar ner sig i det som inte fungerar. 

"Laget räcker inte till", "Det är för dåliga spelare i laget", "Det krävs mer spets annars blir det kval neråt"... 

Jag hoppas att ledartemat internt skapar sin sanning och sätter sig ner med fler spelare i laget för att få dem till en bra plats mentalt. Efter att man har gått igenom saker som behöver justeras är det viktigt att också trycka på de sakerna som görs bra. Få med det positiva bilderna ut på isen. För allting är inte skit. Det är väldigt mycket som har sett bra ut och som det ska och måste byggas vidare på. Det handlar mest om att göra rätt saker oftare. Då kommer resultaten att komma. Men samtidigt är laget byggt på ett sätt som gör att de tillsammans måste kriga sig till poängen, och det är viktigt att ha en förståelse för i gruppen. 

/ RC 

Nack- och brottningsträning, ett långsiktigt arbete

Linköping Inför säsongen har LHC applicerat nack- och brottningsträning på schemat för de som är tio år och uppåt. Även elitlagen har kört träningen under försäsongen - men nu under pågående säsong med det tighta match- och träningsschemat har det blivit svårt att upprätthålla den typen av träning varje onsdag. Dock är det något som fortfarande är inbyggt i fysschemat där huvudtränaren Bert Robertsson och fystränaren Lasse Thörnholm har det övergripande ansvaret. 

-Det viktiga är att ungdomslagen kör konsekvent för att komma bättre förberedda upp till junior- och A-lag. För elitlagen är det svårare att få ihop schemat under säsong. Det är lättare när man inte har matcher två-tre gånger i veckan. Där handlar det mer om att diskutera hur många gånger man kan få ihop den typen av träning före jul eller intensivt när man kanske går in i slutspel. Men det är fortfarande högt prioriterat, säger Johan Krantz som är ungdomsansvarig i LHC. 

Det jag vill säga med detta är att bara för att elitlagen kört nackträning under försäsongen kommer inte hjärnskakningarna på A-lagsspelarna drastiskt att minska. Däremot om man ser på träningarna långsiktigt från ungdomsleden och uppåt kommer det här vara något som förmodligen kommer minska antalet hjärnskakningar på de som sedan kliver upp som seniorer. Precis som med all typ av "rehabträning" är det kontinuitet och långsiktighet som ger resultat. Alltså... Några månader med nackträning kommer inte att förbättra statistiken på hjärnskakningar i A-laget avsevärt mycket. 

/ RC 

Correns reportrar Per Bergsten och Rebecca Candevi skriver om LHC i synnerhet, om ishockey i allmänhet. . . och en del annat.
  • Twitter
  • @Bergstinho

Bloggar