Logga in

Per Bergsten & Rebecca Candevi

LHC-bloggen

Så säger Emvall om Dahlén

linköping LHC-fansen hoppas på jättetalangen Jonathan Dahlén. Förstås. Bloggen var under dagen i kontakt med general managern Fredrik Emvall, som dock inte ville säga så mycket om läget.

– Han är inte vår spelare så jag väljer att inte kommentera det. Vi visste att det var något som skulle kunna hända (att han skulle komma hem), men nu har vi 14 forwards i truppen. Om det inte händer något speciellt har vi sagt att vi ska satsa på dem som vi har, sa Emvall.

Enligt våra uppgifter var planen för Dahlén att ta vägen till NHL via AHL, men läget förändrades när han blev sjuk i körtelfeber och missade stora delar av försäsongen. Nu väntar alltså en ännu icke namngiven klubb i Sverige och känslan är att LHC ligger bra till efter att parterna fått en bra relation i våras.

Vi har även sökt Dahléns agent Claes Elefalk, men utan resultat.

På tal om Emvall så pratade vi också om den oväntat svaga säsongsstarten.

– Det är klart att inte jag heller är nöjd. Vi har en del att skruva på. Senast såg i alla fall försvarsspelet bättre ut, men framåt måste vi sticka in näsan mer, sa han.

/ PB

 

 

Viktigt att skapa en positiv bild internt

Linköping Efter LHC:s 2-5-förlust hemma mot Örebro tog jag att snack med Andrew Gordon efter matchen. Han är en spelare som börjat hitta tillbaka till sitt spel - trots att det gått tungt för laget. Och visst är det frustrerande att se flera individuella spelare börja hitta rätt när sedan små misstag skapar stora konsekvenser för laget. 

Jag blev dock väldigt inspirerad av vad Gordon berättade. Inför matchen mot Skellefteå hade assisterande tränaren Daniel Eriksson satt sig ner med honom och visat klipp på alla mål han gjort de senaste två åren. Gordon sa: 

"När du kollar på videos gör du det ofta för att rätta till misstag. Därför får du se dig själv göra fel saker väldigt mycket. Det är riktigt bra att se sig själv göra bra saker med för att komma ihåg känslan av att göra mål och när du gör bra saker". 

Dessa ageranden i tunga perioder tror jag är nyckeln till att hitta tillbaka på rätt spår. Det är lätt att fastna i en låsning där du snarare fokuserar på att inte göra fel istället för att fokuser på att göra rätt. Inte heller är det enklare när fansens och medias sanning till slut blir en sanning och man grottar ner sig i det som inte fungerar. 

"Laget räcker inte till", "Det är för dåliga spelare i laget", "Det krävs mer spets annars blir det kval neråt"... 

Jag hoppas att ledartemat internt skapar sin sanning och sätter sig ner med fler spelare i laget för att få dem till en bra plats mentalt. Efter att man har gått igenom saker som behöver justeras är det viktigt att också trycka på de sakerna som görs bra. Få med det positiva bilderna ut på isen. För allting är inte skit. Det är väldigt mycket som har sett bra ut och som det ska och måste byggas vidare på. Det handlar mest om att göra rätt saker oftare. Då kommer resultaten att komma. Men samtidigt är laget byggt på ett sätt som gör att de tillsammans måste kriga sig till poängen, och det är viktigt att ha en förståelse för i gruppen. 

/ RC 

Nack- och brottningsträning, ett långsiktigt arbete

Linköping Inför säsongen har LHC applicerat nack- och brottningsträning på schemat för de som är tio år och uppåt. Även elitlagen har kört träningen under försäsongen - men nu under pågående säsong med det tighta match- och träningsschemat har det blivit svårt att upprätthålla den typen av träning varje onsdag. Dock är det något som fortfarande är inbyggt i fysschemat där huvudtränaren Bert Robertsson och fystränaren Lasse Thörnholm har det övergripande ansvaret. 

-Det viktiga är att ungdomslagen kör konsekvent för att komma bättre förberedda upp till junior- och A-lag. För elitlagen är det svårare att få ihop schemat under säsong. Det är lättare när man inte har matcher två-tre gånger i veckan. Där handlar det mer om att diskutera hur många gånger man kan få ihop den typen av träning före jul eller intensivt när man kanske går in i slutspel. Men det är fortfarande högt prioriterat, säger Johan Krantz som är ungdomsansvarig i LHC. 

Det jag vill säga med detta är att bara för att elitlagen kört nackträning under försäsongen kommer inte hjärnskakningarna på A-lagsspelarna drastiskt att minska. Däremot om man ser på träningarna långsiktigt från ungdomsleden och uppåt kommer det här vara något som förmodligen kommer minska antalet hjärnskakningar på de som sedan kliver upp som seniorer. Precis som med all typ av "rehabträning" är det kontinuitet och långsiktighet som ger resultat. Alltså... Några månader med nackträning kommer inte att förbättra statistiken på hjärnskakningar i A-laget avsevärt mycket. 

/ RC 

Rätt signal när Sörensen fick lämna

LINKÖPING Jag vet inte hur många gånger jag och andra runt mig har sagt det den här säsongen: "Undra hur länge Nick Sörensen är kvar". 

När Bert Robertsson tog över huvudansvaret var den första tanken att spelare som Nick Sörensen (och kanske Adam Brodecki) inte riktigt passar in under ett sådant ledarskap. De är personer som har otroligt mycket talang och har kunnat komma långt på den i karriären utan att egentligen lagt ner det riktigt tunga jobbet. Och Sörensen har en spelstil som inte heller har krävt det. För är du skicklig med pucken och har lätt för att hitta till mål så kommer du undan det ganska enkelt. Jag kan erkänna att jag är en av dem som rynkat på näsan när Sörensen varit borta några dagar för en "lättare skada" och tänkt att nu får han fasen bita ihop lite mer. När andra har kört på stenhårt med känningar har han varit borta. Jag ställde frågan till honom i mitten av förra säsongen om han är en person som känner efter lite extra när han är skadad. Den där frågan var inte så uppskattad kan jag säga och fick ledare inom LHC:s organisation att reagera starkt. "Att du ställer den frågan kan skada en hel karriär" fick jag berättat för mig i ett telefonsamtal när texten hade publicerats.  

Jag som ung och ganska ny sportjournalist på Corren blev såklart rädd att jag hade förstört något på grund av den frågan. Men ju mer jag tänkt efter ju mer har jag tyckte att frågan var befogad. Svaret jag fick av Sörensen var också ett bra svar. Han sa: "Det vet jag inte. Det är fram och tillbaka. Jag vill ha en lång karriär och jag är bara 23 år gammal. Jag har ingenting att chansa med".

Tiden gick och några månader senare gick Nick ut i en lång intervju med Per Bergsten om hur han insett själv att han inte gjort det hårda jobbet. I intervjun sa han: 

– Jag har slösat bort för mycket. Inte så att jag varit slö på träningarna, men när det gällt livet utanför. Jag fick mig några överkörningar, tittade mig själv i spegeln och tänkte att ”fan, vad mycket som jag har gjort fel”. Nu har jag skaffat tjej, tränar mycket bättre, äter rätt och sover rätt. Alla bitar börjar falla på plats. Du kan inte bara göra allt det roliga hela tiden.
– Sen handlar mycket om att vinna respekt hos mina lagkamrater. Jag har insett att det inte funkar att bara vara bra på isen. Du måste göra de andra grejerna rätt också. Det känns häftigt att få se vart det kan ta mig med en mycket mer ödmjuk inställning och annan attityd. Genom att lyssna istället för att tro att jag alltid vet bäst, säger Nick Sörensen.

Där och då tänkte jag att det kanske har skett en stor förändring. Han kanske har insett att det är nu det gäller. Men samtidigt är det lätt att snacka... du måste bevisa det också. 

Oavsett om han har förändrats eller inte tror inte jag att ledarskapet som finns i LHC just nu passar Sörensen. Han behöver vara stjärnan som lyfts upp till skyarna och får mycket frihet. Det är då man får ut det där lilla extra av honom. Känslan är att han tar åt sig lite för mycket av att höra den tuffa sanningen och gräver ner sig i hårda ord istället för att bli starkare av dem. 

Därför blev jag också förvånad när han presenterades för Rögle. Där styrs hela föreningen med ett amerikanskt ledarskap och om jag uppfattat bröderna Abbott rätt så är de ganska lika Bert Robertsson i sitt ledarskap. Samtidigt blir jag inte förvånad om det är just det här miljöombutet Nick behöver för att kunna starta om på noll och inte behöva sudda ut den där "glidarstämpeln" som han haft i pannan här, utan snarare kunna börja om och se till att den inte hamnar där från början. 

Det var på tiden att forwarden och Linköping HC gick skilda vägar. Enligt mig var det helt rätt beslut. Klubben och han hade kört fast och det skickar signaler om att det kvittar vad du heter - om du inte har rätt inställning passar du inte in här. Men Nick kommer garanterat levera poäng för Rögle nu. Han har absolut hur mycket som helst att ge. Det är sen gammalt att spelare som kört fast i LHC hittar rätt någon annanstans. 

/RC 

Tufft jobb, men någon måste göra det

linköping Jag vet inte om det sa något om läget i LHC just nu, men måndagsträningen avslutades i alla fall med något slags böljande matchspel som skulle hålla på tills blåa eller vita laget gjorde mål.

Det tog en jäkla tid.

Jag vet inte hur länge Bert Robertsson, tränaren, hade pipan i munnen för att blåsa av och spelarna blev bara tröttare och tröttare. Men till slut kunde i alla fall Sebastian Karlsson avgöra och träningen avslutas.

Det var många som pustade ut och såg riktigt trötta ut när de gick från isen till omklädningsrummet.

-- Blev bra. Det fick bli vår konditionsträning, sa Robertsson.

Som jag rapporterade om redan igår saknades hela åtta spelare på träningen. Om jag fattat rätt var tre (Robin Johansson, Jaakko Rissanen och Nick Sörensen) tillbaka idag. Bra där. Det behövs. Jag tror ju inte att Mikael Frycklund och Jonas Gustavsson spelar på torsdag, men kanske lördag. Behövs också. Inte minst den sistnämndes matchvinnaregenskaper i målet.

Tanken är att Robin Johansson mot Luleå på torsdag ska kampera ihop med Broc Little i förstakedjan.

Jag förstår tanken, för frågan är om inte nyförvärvet från Mora varit bästa center så här långt. Rejäl och med bra attityd. Dessutom en spelartyp som Little tidigare visat sig klicka med. Samtidigt säger även det något om rådande situation och avsaknaden av kreativ centerspets. Absolut inget ont om Johansson, men han värvades trots allt för att ta över långtidsskadade Dan Petterssons defensiva roll.

 

LHC:s viktigaste spelare just nu finns inte på isen utan på kontoret.

Niklas Persson, general managern.

Har skrivit det tidigare och kan göra det igen. Det är inte lätt att hitta rätt på en krympande marknad och man ska inte överdriva betydelsen av det som kan komma in, men det här laget behöver förstärkning för att minska risken att hamna illa till. Fyra matcher säger ingenting om hur det kommer att sluta efter 52, det vet alla, men tänker du på att LHC under 2019 bara vunnit TRE SHL-matcher under ordinarie tid tycker åtminstone jag att det finns anledning till oro.

Mattias Bäckman har varit på ytterligare någon läkarundersökning, men enligt mina uppgifter kommer det att ta ett tag innan backen är tillbaka. Förhoppningsvis håller det då, men ingen vet. Oavsett vilket, med tanke på skadehistoriken behöver LHC hitta ytterligare en försvarare av klass.

För ska det värvas ska det vara något bra och någon som gör skillnad.

Annars kan man lika gärna låta bli.

Det kommer att kosta, men förutsatt att det finns pengar kvar på kontot kan det kosta ännu mer att låta bli.

Det svåra för Persson är att han behöver titta efter förstärkningar även framåt. Där känner jag att det i det här läget inte spelar så stor roll om vi pratar center eller ytterforward. Båda behövs lika mycket, så det viktigaste är att det verkligen kommer in någon som bidrar med det som saknas. Innebär det att någon av nuvarande spelare behöver lösas från sitt kontrakt, så gör det. Jag hör att det redan i våras/somras fanns planer på att leta ny klubb för Joe Whitney, och det kan jag förstå, men att eventuella intressenter tyckte att lönekostnaden var för hög.

Att verkligen hålla fast vid en linje är utan tvekan en framgångsfaktor. Men utan att äventyra eller kasta bort den tänkta inriktningen måste du för ökad slagkraft här och nu ibland göra ett tillfälligt avsteg och kompromissa.

När nu NHL-klubbarna gallrar inför säsongsstarten kan det dyka upp ett och annat tänkbart namn/fynd. Problemet för LHC är att vinna striden mot klubbar högre upp i näringskedjan och med större ekonomiska muskler.

Så det är onekligen ett tufft jobb för Persson & Co.

Men någon måste göra det.

/ PB

Candevis stora SHL-tipp 2019/2020

Linköping Då var det dags att lägga ut hur jag tror att SHL slutar säsongen 2019/2020. Och så här ser det ut: 

1. Färjestad 

2. Frölunda 

3. Djurgården

4. Växjö 

5. Luleå 

6. Rögle 

7. Skellefteå 

8. Malmö 

9. HV71 

10. Linköping

11. Örebro 

12. Brynäs 

13. Leksand 

14. Oskarshamn

 

Vinner SM-guld: Djurgården. De har seriens bästa spelare i Jacob Josefson och har spetsat till med Patrik Berglund. De har tappat en del grymt bra spelare från finallaget förra säsongen där några favoriter från min sida var bröderna Davidsson och Axel Jonsson Fjällby. Men samtidigt tycker jag Dif har lyckats bygga upp en identitet i sitt spel som gör att spelarna som kommer dit vet precis vad som förväntas. Det gör också att detta lag är otroligt svårt att möta i ett slutspel. 

/ RC 

Correns reportrar Per Bergsten och Rebecca Candevi skriver om LHC i synnerhet, om ishockey i allmänhet. . . och en del annat.
  • Twitter
  • @Bergstinho

Bloggar