Logga in

Per Bergsten & Rebecca Candevi

LHC-bloggen

Ta ned Frycklund från läktaren

linköping Är det något jag har svårt för så är det det här ständiga snacket om att inte få chansen. Är du tillräckligt bra så får du chansen – och då är det upp till dig att ta den. Men i detta LHC som på tisdag nystartar SHL-hockeyn med bortamöte med Europas bästa lag finns det en spelare som jag faktiskt inte riktigt tycker fått chansen.

Mikael Frycklund.

Nyförvärvet har haft en trasig säsong med skador som stört hans SHL-resa, men det har också varit in och ut (mest ut) i laget som jag faktiskt inte kan förstå.

Inte minst i höstas där han kom tillbaka, fick spela några matcher, var helt okej och visade gryende form. . .och så fick han plötsligt inte spela alls och nu har nio matcher och en dryg månad gått sedan han senast fanns med i laguppställningen.

Med Filip Karlsson släppt till Oskarshamn blir en centerplats ledig och jag hoppas att Frycklund får chansen där.

Han är värd det.

Eller för att uttrycka det mer drastiskt:

Annars börjar jag få svårt att förstå varför han värvades överhuvudtaget.

Visst, han är mer offensiv än defensiv och jag kan förstå att det finns andra alternativ som går före i det power play som är ett av seriens vassaste. Men bara för det behöver han väl inte placeras på läktaren i match efter match? Nog sjutton skulle han fungera som center i en tredjekedja?

 

Har min ordinarie långledighet, jobbar inte förrän på onsdag och har medvetet hållit mig borta från arenan/ishallen under senaste och närmaste dagarna. Men det ska villigt erkännas att det ryckte till i jobbtarmen när nyheten om Nichlas Hardt dök upp under lördagen.

Den såg jag inte komma.

Har åtskilliga gånger skrivit att LHC behöver förstärkning när det gäller målskytte och mycket kan man säga om Hardt, men någon målskytt är han inte. Däremot gillar jag mycket annat med dansken och jag minns något slutspel för några år sedan när han verkligen var hur bra som helst.

Ett hårt bultande hjärta som klappade för klubben och som har saknats sedan han lämnade.

Nu kommer han från några sämre säsonger och det vore orealistiskt att tro att han ska nå liknande höjder. Men forwarden har en oomtvistad förmåga att lyfta i viktiga matcher och skulle det här sluta så otäckt som med kvalspel är jag säker på att en revanschsugen dansk kommer att bli kanon.

Likaså om fortsatt uppryckning till och med skulle sluta med slutspel.

Antar att Nichlas Hardt plockas in för att ersätta Andrew Gordon och det finns onekligen en hel del likheter, även om den sistnämnde framförallt har fler anfallsvapen i sin arsenal. Utgår också från att det inte görs några förändringar i den förstakedja med Broc Little, Jaakko Rissanen och Joe Whitney som fungerat utmärkt på sistone.

Så frågan är var sena nyförvärvet ska in.

Nu har jag som sagt inte varit nere på söndagsträningen och har därmed inga klara besked om hur tankarna går från Robertsson & Co. Har varit inne på att det ändrats väl mycket i vinter, samtidigt som jag också gärna velat se Henrik Törnqvist i kedjan med Adam Helewka och Olle Lycksell. Med sin tyngd ska Jarno Kärkki så klart vara med, men jag är inte säker på att han ska vara just där.

Av träningarna tidigare i veckan såg det rent av ut som om Patrik Lundh kan hamna i den linan i stället, men ta det med rätt mycket salt. Lundh har inte gjort poäng på alldeles för länge, men sett lite piggare ut på slutet och borde trots allt vara högre upp i hierarkin än i en fjärdekedja.

/PB

Perssons läge - och straffträning

För några veckor sedan tog jag ett snack med general managern Niklas Persson, där en del i intervjun inte blev publicerad. Det handlade om att han inte förräns nästa säsong egentligen kan sätta prägel på "sitt" LHC. Jag poängterade att han ärvt mycket som hänt innan med kontrakt som är skrivna längre och att det egentligen är nu som han kan börja forma laget som han vill ha det. Och han sa: 

- Det är precis det jag menar och det jobbar jag med hela tiden. Det är inte så att jag sitter själv och gör det utan har också folk runt omkring mig som jag bollar med. Det är ju den långsiktiga planen som jag pratar om med mina idéer. Det är ju nu som jag, vid sidan av det som händer här och nu, försöker jobba vidare efter den långsiktiga planen. Men till och börja med måste vi lösa situationen nu och det är prio ett... Men samtidigt måste jag jobba vidare med de långsiktiga idéerna som jag och de runt omkring mig har. Det är någon sorts balans man måste hitta emellan. 

Det är alltså ingen rolig sits som Persson egentligen sitter i. Vill poängtera det för att kanske försvara honom lite. Visst, han har ett stort ansvar för truppen som står på isen nu. Samtidigt finns det garanterat spelare som han hade satt kortare kontrakt på om han hade fått bestämma. Vissa spelare som han har värvat kanske också passar bättre in i ett speltänk som kommer att utvecklas längre fram i tiden. Tålamod är ordet. Det gäller bara att hålla sig kvar i SHL till att börja med för att kunna bygga vidare på det. Samtidigt är det en otroligt taskig sist och ett tufft läge att utgå ifrån när man nu ligger SIST i tabellen. Om Linköping HC under åren som gått hade varit bättre på marknadsföring och varumärkesbyggande hade kanske spelare velat gå till klubben för att den stått stark på marknaden oavsett tabelläget. Sanningen nu är att LHC ligger efter. Jag tror till och med Leksand har större chans att knipa åt sig större namn än Linköping endast på grund av att föreningen har ett bättre rykte - ett starkare namn helt enkelt. För varför ska man egentligen, i dagens läge, välja att gå till Linköping av alla lag man kan gå till? Vad finns här som lockar mer? 

Det enda jag kan komma på är närheten till de stora städerna både uppåt och neråt - alltså det geografiska. Och att staden är en stor liten stad... Men mer då? 

Sen var det en annan sak jag ville meddela. Måndagsträningen avslutades med straffläggning där Sam Lofquist gjorde ett grymt snyggt straffmål. Tyvärr filmade jag inte det. Men här har ni i alla fall en straff av Jarno Kärki - som satt i nät. Behövlig träning med tanke på straffstatistiken... 

/ RC 

Bert är rätt, men finns besvikelser

När Tommy Jonsson blev sparkad skrev jag och Per en kombokrönika där vi fick resonera i vad vi ville ha för tränare till klubben. Jag skrev något i stil med att jag tyckte LHC behövde en tränare med passion och som det brinner i ögonen på vid en förlust - och in kom Bert Robertsson. I min mening har han dock inte varit den där känslostyrda tränaren fullt ut som jag hade hoppats på. Om att han håller tillbaka på sina känslor inför media säger han: 

- Nu är det så här. Offentligheten. Det som filmas och hit och dit. Det har jag valt att lägga band på. Jag lägger mer energi innanför de här dörrarna. Det är absolut strategiskt, för det blir ett sånt fokus på mig. Jag är lite less på att det ska vara fokus på mig och inte lagets bästa. Vad folk tycker och tänker utanför är inte så viktigt utan det är vad laget tycker och tänker om mig som är det. 

Hur känner du över ditt egna förtroende? "Pajen" (Niklas Persson, general managern) är väldigt tydlig med att du sitter säkert. Hur känner du själv? Känner du att du sitter säkert? 

- Jag har svarat på den frågan förut och du frågade den tidigt på säsongen efter tio förlorade matcher, och den lär väl komma efter 40 också. Men svaret är detsamma. I den här branschen sitter man aldrig säkert. Det är en sanning. Det spelar ingen roll. Coacher har vunnit SM-guld och fått sparken året efter ändå. 

Är det inspirerande då? 

- Ja, men så är det. Jag har liksom sökt mig till den här rollen och det här laget. Jag visste att det skulle bli tufft. Det hade jag stenkoll på. Och det är väl också för att testa mig själv, min förmåga, min vilja och min kunskap med allt vad det innebär. Sedan hoppas jag och tror att det är det som gör att folk har förtroende för mig. 

Mentalt då? Man pratar om det mentala för spelarna. Men hur är det för dig? 

- Det är aldrig roligt att förlora i sportens värld. Det är förjäkligt... inget kul alls. Med det sagt är det klart att det är tufft. Men jag vill inte hålla på och tycka synd om mig själv eller laget. Det är så det är. Har man varit med i sporten så många år som jag ändå har varit så har man varit med om det förr. Det enda sättet att ta sig igenom det är att jobba, tro på sig själv och leta efter vägar till att vinna. Det finns inget annat att göra. Det tycker jag är positivt, att man ändå har möjligheten att påverka situationen själv. Hade jag inte haft den möjligheten hade det varit en annan sak. Jag ser ändå positivt på framtiden och vi har saker att bygga vidare på. Sedan behöver vi slipa till detaljer och göra fler mål. 

Hur jobbar ni för att få gruppen att dra åt samma håll och inte spreta i läget ni är i nu? 

- Vi försöker hitta de sakerna som svetsar oss samman. Mycket handlar om hur vi spelar och när det funkar. När killarna gör uppoffrande saker för varandra svetsas gruppen samman. Det är lätt hänt när man är i den här situationen att man splittras och går åt skilda håll och skyddar sitt eget. Det är inte särskilt framgångsrikt. Det är en stor grej i idrottens värld att hålla ihop när det går tufft. Det gör vi så gott vi kan. 

Med den lilla minintervjun vill jag avsluta med att säga att jag tycker LHC borde fortsätta ge ledarstaben förtroende. Kortsiktiga lösningar kanske räddar LHC kvar nu - men kommer ändå inte göra att klubben lyfter framöver.

Pest eller kolera? Ett lag som kanske åker ur SHL eller ett lag som aldrig någonsin kommer vinna något?

Man måste våga förlora för att kunna vinna. Det är läskigt, jag vet. Men någon gång måste man chansa. 

/ RC 

Därför vill jag ha in Pettersson

linköping Ett antal lediga dagar här och alldeles för länge sedan ett inlägg på bloggen från min sida, men bättre sent än aldrig.

Nystart i SHL-hockeyn på tisdag, men LHC får vänta till på torsdag på hemmamötet med Oskarshamn. Alla poäng räknas förstås lika mycket, men jag skulle på ett sätt säga att det är en av säsongens hittills viktigaste matcher.

Det skiljer sex poäng nu och det kan bli nio – till ett lag som definitivt måste hållas bakom i tabellen.

Det har funnits lovande tendenser på slutet och även om jag står fast vid att det absolut viktigast är att undvika plats 13 och 14, men det där med att under andra halvan av grundserien ta sig hela vägen upp till vägen till slutspel känns inte heller orealistiskt.

För att nå dit tror jag att LHC förutom Oskarshamn även måste ha Leksand, Brynäs och Malmö bakom sig. Till dess jag blir överbevisad om motsatsen tror jag att Växjö kommer att lyfta några placeringar till.

 

Som så mycket annat här i livet handlar det om att hitta den rätta balansen.

Mellan anfall och försvar. Mellan svårt och enkelt. Mellan framåt och bakåt. Mellan mod och övermod.

På sistone har känslan varit att LHC fått bättre ordning på den defensiva struktur som Bert Robertsson, tränaren, ända sedan i somras pratat om som något slags mantra. Det måste fortsätta så. Bekymret är att det i vissa (för många) matcher gått ut över den offensiva kreativiteten.

Nyckeln där är att fortsatt våga spela. Inte bara göra det enkelt och dumpa pucken, utan lita på sitt offensiva spel. Bättre förstapassningar, enklare vägar ur egen zon, högre fart genom mittzon och därmed lättare att komma samlat in i offensivt territorium.

Spela gärna, men gör det i rätt lägen och inte när det faktiskt inte går. Spela inte upp i mitten om det är stängt där. Kasta inte iväg puckar på chans. Där har ni det där med nödvändig balans igen. Mot både Skellefteå och Malmö på slutet har det inte bara blivit segrar utan också tydlig dominans när det gäller målchanser och skott.

De allra flesta mål görs genom spelvändningar, men betydelsen av längre anfall ska absolut inte underskattas. Inte minst kan det vara ett sätt att få med sig de utvisningar som ofta kan bli avgörande.

 

Jimmy Andersson har trappat upp träningen efter sin skada, men med tanke på att det efter torsdag är nytt uppehåll skulle jag gissa att han får vänta ett tag till på comeback. Det troliga är väl att LHC inte ändrar på ett vinnande lag, men jag skulle ju vilja ha in Dan Pettersson.

Över tid, och inte minst mot tufft motstånd, har han spetsegenskaper som LHC behöver.

Tung att möta, stark defensivt och inte att förglömma: någon som kan komma in och vinna viktiga tekningar.

Där har inte LHC heller varit tillräckligt bra så här långt.

Broc Little, Jaakko Rissanen och Andrew Gordon är en given förstakedja. Olle Lycksell och Henrik Törnqvist funkar bra ihop. Patrik Lundh och Joe Whitney bör också fortsätta tillsammans. Med ovannämnde Andersson tillbaka skulle jag gissa att det blir han och Jarno Kärki som ytterforwardspar i fjärdekedjan.

Då gäller det att fördela återstående centrar i olika linor. Adam Helewka är förstås gjuten och just nu med Lundh och Whitney. Får nog stanna där. Samtidigt har Mikael Frycklund gjort det bra sedan han kom in och är värd att få fortsätta. Filip Karlsson har tillsammans med Törnqvist bäst plus-/minusstatistik i hela laget, men har varit skadad och inte lika bra efter det.

Oavsett vilket har LHC just nu ett överflöd av anfallare och om skadeläget inte förvärras räknar jag med att någon kommer att lånas ut. Som det ser ut just nu och med tanke på speltid på slutet är frågan om inte Robin Johansson i så fall ligger närmast till hands.

Men sådana saker kan som bekant snabbt förändras.

/ PB

Låt Ginning stanna kvar i Vita Hästen

Linköping Jag hörde av mig till två kollegor i NT-land, Johny Daagh och Christer "CG" Gustafsson, för att höra hur Adam Ginnings insatser i allsvenska Vita Hästen sett ut under tiden han varit där.

Daagh sa: 

"Han började i en uppförsbacke med tanke på klubbrivaliteten mellan LHC och Hästen, men verkade ta det hela med ro. Han körde på bara och vann förtroendet ganska snabbt med sin fysiska och uppoffrande spelstil. Till och med hardcorefansen har tagit honom till sina hjärtan. Som en kille jag träffade, som följer laget väldigt nära sa: ”Hade han varit från stan hade han varit gudförklarad.”

Det är ju inte så att han har varit helt outstanding i matcherna men han kom in och tog en tröja direkt och var med under Vita Hästens ”vändning” när segrarna började radas upp i november och december. Han har bidragit med sin stil, rejält backspel utan några konstigheter.

Tony Zabel vill väldigt gärna att han återvänder till Hästen efter JVM, men det är ju ett par andra parter inblandade också."

Christer Gustafssons svar var nästan identiskt med Daaghs. Han sa:  

"Om jag kort ska sammanfatta tiden här så var han lite ojämn i början, hade lite svårt att komma in i det. Gissar att det kan ha varit en kombination av flera saker, dels att han haft dåligt med speltid i Linköping och dels att det tog lite tid att anpassa sig. 

Andra halvan av låneperioden har han dock bara blivit bättre och bättre och varit lagets bästa back ett tag nu. Stabil och knappt några misstag i defensiven. Till och med hardcorefansen har svängt efter reaktionerna i början och det är väl det bästa betyget antar jag. 

Hästen är ju väldigt tydliga att de vill ha honom tillbaka efter JVM, men jag har ingen aning om hur LHC ser på det.". 

Jag kan säga med en gång att jag tycker Ginning ska stanna säsongen ut i Vita Hästen. Det vore bra för honom att få fortsätta vara tongivande i Sveriges andredivision och också komma ner på jorden lite. Ett tag kändes det som att det var så mycket NHL-snack kring den unge backen att han nog själv var uppe och svävade bland molnen. Det är viktigt att låta de unga talangerna få växa som personer och också på så sätt få en förståelse för att det hårda jobbet måste fortsätta läggas ner för att man ska nå sina mål.

Samtidigt har spelare som William Worge Kreü visat att han borde få fortsatt förtoende i LHC:s A-lag och Simon Lundmark borde också få visa upp sig mer inom en snart framtid. Därför känns det rimligt att Ginning ska få vara kvar i Vita Hästen. 

Det är en winwin-situation då han får självförtroende och kan utveckla sin spelstil på rätt nivå samtidigt som Hästen får en bra back som vinner matcher åt dem. Ibland har det känts som att tempot i SHL har hämmat Ginning och stressat upp honom snarare än hjälpt honom i sin fortsatta utveckling. Efter att grunderna och lugnet sitter i det allsvenska spelet kan han ta steget tillbaka upp i SHL. 

Dock är Adam en spelartyp som det inte finns så många av och de riktigt defensivt starka pjäserna är alltmer sällsynta. Dessa spelartyper brukar kunna bli riktiga publikfavoriter i NHL och har också lättare för att dra nytta av sin storlek och spelstil på en mindre rink. Därmed tror jag att han kommer ta sig till Nordamerika inom en snar framtid oavsett vad. Så varför inte se till att vara så redo som möjligt till den möjligheten kommer? 

Då är Vita Hästen rätt steg med mycket speltid på en hög nivå snarare än att pendla mellan J20 och få för lite speltid i SHL. 

/RC

Correns reportrar Per Bergsten och Rebecca Candevi skriver om LHC i synnerhet, om ishockey i allmänhet. . . och en del annat.
  • Twitter
  • @Bergstinho

Bloggar