Logga in

Per Bergsten & Rebecca Candevi

LHC-bloggen

Viktigt att skapa en positiv bild internt

Linköping Efter LHC:s 2-5-förlust hemma mot Örebro tog jag att snack med Andrew Gordon efter matchen. Han är en spelare som börjat hitta tillbaka till sitt spel - trots att det gått tungt för laget. Och visst är det frustrerande att se flera individuella spelare börja hitta rätt när sedan små misstag skapar stora konsekvenser för laget. 

Jag blev dock väldigt inspirerad av vad Gordon berättade. Inför matchen mot Skellefteå hade assisterande tränaren Daniel Eriksson satt sig ner med honom och visat klipp på alla mål han gjort de senaste två åren. Gordon sa: 

"När du kollar på videos gör du det ofta för att rätta till misstag. Därför får du se dig själv göra fel saker väldigt mycket. Det är riktigt bra att se sig själv göra bra saker med för att komma ihåg känslan av att göra mål och när du gör bra saker". 

Dessa ageranden i tunga perioder tror jag är nyckeln till att hitta tillbaka på rätt spår. Det är lätt att fastna i en låsning där du snarare fokuserar på att inte göra fel istället för att fokuser på att göra rätt. Inte heller är det enklare när fansens och medias sanning till slut blir en sanning och man grottar ner sig i det som inte fungerar. 

"Laget räcker inte till", "Det är för dåliga spelare i laget", "Det krävs mer spets annars blir det kval neråt"... 

Jag hoppas att ledartemat internt skapar sin sanning och sätter sig ner med fler spelare i laget för att få dem till en bra plats mentalt. Efter att man har gått igenom saker som behöver justeras är det viktigt att också trycka på de sakerna som görs bra. Få med det positiva bilderna ut på isen. För allting är inte skit. Det är väldigt mycket som har sett bra ut och som det ska och måste byggas vidare på. Det handlar mest om att göra rätt saker oftare. Då kommer resultaten att komma. Men samtidigt är laget byggt på ett sätt som gör att de tillsammans måste kriga sig till poängen, och det är viktigt att ha en förståelse för i gruppen. 

/ RC 

Bert är rätt, men finns besvikelser

När Tommy Jonsson blev sparkad skrev jag och Per en kombokrönika där vi fick resonera i vad vi ville ha för tränare till klubben. Jag skrev något i stil med att jag tyckte LHC behövde en tränare med passion och som det brinner i ögonen på vid en förlust - och in kom Bert Robertsson. I min mening har han dock inte varit den där känslostyrda tränaren fullt ut som jag hade hoppats på. Om att han håller tillbaka på sina känslor inför media säger han: 

- Nu är det så här. Offentligheten. Det som filmas och hit och dit. Det har jag valt att lägga band på. Jag lägger mer energi innanför de här dörrarna. Det är absolut strategiskt, för det blir ett sånt fokus på mig. Jag är lite less på att det ska vara fokus på mig och inte lagets bästa. Vad folk tycker och tänker utanför är inte så viktigt utan det är vad laget tycker och tänker om mig som är det. 

Hur känner du över ditt egna förtroende? "Pajen" (Niklas Persson, general managern) är väldigt tydlig med att du sitter säkert. Hur känner du själv? Känner du att du sitter säkert? 

- Jag har svarat på den frågan förut och du frågade den tidigt på säsongen efter tio förlorade matcher, och den lär väl komma efter 40 också. Men svaret är detsamma. I den här branschen sitter man aldrig säkert. Det är en sanning. Det spelar ingen roll. Coacher har vunnit SM-guld och fått sparken året efter ändå. 

Är det inspirerande då? 

- Ja, men så är det. Jag har liksom sökt mig till den här rollen och det här laget. Jag visste att det skulle bli tufft. Det hade jag stenkoll på. Och det är väl också för att testa mig själv, min förmåga, min vilja och min kunskap med allt vad det innebär. Sedan hoppas jag och tror att det är det som gör att folk har förtroende för mig. 

Mentalt då? Man pratar om det mentala för spelarna. Men hur är det för dig? 

- Det är aldrig roligt att förlora i sportens värld. Det är förjäkligt... inget kul alls. Med det sagt är det klart att det är tufft. Men jag vill inte hålla på och tycka synd om mig själv eller laget. Det är så det är. Har man varit med i sporten så många år som jag ändå har varit så har man varit med om det förr. Det enda sättet att ta sig igenom det är att jobba, tro på sig själv och leta efter vägar till att vinna. Det finns inget annat att göra. Det tycker jag är positivt, att man ändå har möjligheten att påverka situationen själv. Hade jag inte haft den möjligheten hade det varit en annan sak. Jag ser ändå positivt på framtiden och vi har saker att bygga vidare på. Sedan behöver vi slipa till detaljer och göra fler mål. 

Hur jobbar ni för att få gruppen att dra åt samma håll och inte spreta i läget ni är i nu? 

- Vi försöker hitta de sakerna som svetsar oss samman. Mycket handlar om hur vi spelar och när det funkar. När killarna gör uppoffrande saker för varandra svetsas gruppen samman. Det är lätt hänt när man är i den här situationen att man splittras och går åt skilda håll och skyddar sitt eget. Det är inte särskilt framgångsrikt. Det är en stor grej i idrottens värld att hålla ihop när det går tufft. Det gör vi så gott vi kan. 

Med den lilla minintervjun vill jag avsluta med att säga att jag tycker LHC borde fortsätta ge ledarstaben förtroende. Kortsiktiga lösningar kanske räddar LHC kvar nu - men kommer ändå inte göra att klubben lyfter framöver.

Pest eller kolera? Ett lag som kanske åker ur SHL eller ett lag som aldrig någonsin kommer vinna något?

Man måste våga förlora för att kunna vinna. Det är läskigt, jag vet. Men någon gång måste man chansa. 

/ RC 

Därför vill jag ha in Pettersson

linköping Ett antal lediga dagar här och alldeles för länge sedan ett inlägg på bloggen från min sida, men bättre sent än aldrig.

Nystart i SHL-hockeyn på tisdag, men LHC får vänta till på torsdag på hemmamötet med Oskarshamn. Alla poäng räknas förstås lika mycket, men jag skulle på ett sätt säga att det är en av säsongens hittills viktigaste matcher.

Det skiljer sex poäng nu och det kan bli nio – till ett lag som definitivt måste hållas bakom i tabellen.

Det har funnits lovande tendenser på slutet och även om jag står fast vid att det absolut viktigast är att undvika plats 13 och 14, men det där med att under andra halvan av grundserien ta sig hela vägen upp till vägen till slutspel känns inte heller orealistiskt.

För att nå dit tror jag att LHC förutom Oskarshamn även måste ha Leksand, Brynäs och Malmö bakom sig. Till dess jag blir överbevisad om motsatsen tror jag att Växjö kommer att lyfta några placeringar till.

 

Som så mycket annat här i livet handlar det om att hitta den rätta balansen.

Mellan anfall och försvar. Mellan svårt och enkelt. Mellan framåt och bakåt. Mellan mod och övermod.

På sistone har känslan varit att LHC fått bättre ordning på den defensiva struktur som Bert Robertsson, tränaren, ända sedan i somras pratat om som något slags mantra. Det måste fortsätta så. Bekymret är att det i vissa (för många) matcher gått ut över den offensiva kreativiteten.

Nyckeln där är att fortsatt våga spela. Inte bara göra det enkelt och dumpa pucken, utan lita på sitt offensiva spel. Bättre förstapassningar, enklare vägar ur egen zon, högre fart genom mittzon och därmed lättare att komma samlat in i offensivt territorium.

Spela gärna, men gör det i rätt lägen och inte när det faktiskt inte går. Spela inte upp i mitten om det är stängt där. Kasta inte iväg puckar på chans. Där har ni det där med nödvändig balans igen. Mot både Skellefteå och Malmö på slutet har det inte bara blivit segrar utan också tydlig dominans när det gäller målchanser och skott.

De allra flesta mål görs genom spelvändningar, men betydelsen av längre anfall ska absolut inte underskattas. Inte minst kan det vara ett sätt att få med sig de utvisningar som ofta kan bli avgörande.

 

Jimmy Andersson har trappat upp träningen efter sin skada, men med tanke på att det efter torsdag är nytt uppehåll skulle jag gissa att han får vänta ett tag till på comeback. Det troliga är väl att LHC inte ändrar på ett vinnande lag, men jag skulle ju vilja ha in Dan Pettersson.

Över tid, och inte minst mot tufft motstånd, har han spetsegenskaper som LHC behöver.

Tung att möta, stark defensivt och inte att förglömma: någon som kan komma in och vinna viktiga tekningar.

Där har inte LHC heller varit tillräckligt bra så här långt.

Broc Little, Jaakko Rissanen och Andrew Gordon är en given förstakedja. Olle Lycksell och Henrik Törnqvist funkar bra ihop. Patrik Lundh och Joe Whitney bör också fortsätta tillsammans. Med ovannämnde Andersson tillbaka skulle jag gissa att det blir han och Jarno Kärki som ytterforwardspar i fjärdekedjan.

Då gäller det att fördela återstående centrar i olika linor. Adam Helewka är förstås gjuten och just nu med Lundh och Whitney. Får nog stanna där. Samtidigt har Mikael Frycklund gjort det bra sedan han kom in och är värd att få fortsätta. Filip Karlsson har tillsammans med Törnqvist bäst plus-/minusstatistik i hela laget, men har varit skadad och inte lika bra efter det.

Oavsett vilket har LHC just nu ett överflöd av anfallare och om skadeläget inte förvärras räknar jag med att någon kommer att lånas ut. Som det ser ut just nu och med tanke på speltid på slutet är frågan om inte Robin Johansson i så fall ligger närmast till hands.

Men sådana saker kan som bekant snabbt förändras.

/ PB

Låt Ginning stanna kvar i Vita Hästen

Linköping Jag hörde av mig till två kollegor i NT-land, Johny Daagh och Christer "CG" Gustafsson, för att höra hur Adam Ginnings insatser i allsvenska Vita Hästen sett ut under tiden han varit där.

Daagh sa: 

"Han började i en uppförsbacke med tanke på klubbrivaliteten mellan LHC och Hästen, men verkade ta det hela med ro. Han körde på bara och vann förtroendet ganska snabbt med sin fysiska och uppoffrande spelstil. Till och med hardcorefansen har tagit honom till sina hjärtan. Som en kille jag träffade, som följer laget väldigt nära sa: ”Hade han varit från stan hade han varit gudförklarad.”

Det är ju inte så att han har varit helt outstanding i matcherna men han kom in och tog en tröja direkt och var med under Vita Hästens ”vändning” när segrarna började radas upp i november och december. Han har bidragit med sin stil, rejält backspel utan några konstigheter.

Tony Zabel vill väldigt gärna att han återvänder till Hästen efter JVM, men det är ju ett par andra parter inblandade också."

Christer Gustafssons svar var nästan identiskt med Daaghs. Han sa:  

"Om jag kort ska sammanfatta tiden här så var han lite ojämn i början, hade lite svårt att komma in i det. Gissar att det kan ha varit en kombination av flera saker, dels att han haft dåligt med speltid i Linköping och dels att det tog lite tid att anpassa sig. 

Andra halvan av låneperioden har han dock bara blivit bättre och bättre och varit lagets bästa back ett tag nu. Stabil och knappt några misstag i defensiven. Till och med hardcorefansen har svängt efter reaktionerna i början och det är väl det bästa betyget antar jag. 

Hästen är ju väldigt tydliga att de vill ha honom tillbaka efter JVM, men jag har ingen aning om hur LHC ser på det.". 

Jag kan säga med en gång att jag tycker Ginning ska stanna säsongen ut i Vita Hästen. Det vore bra för honom att få fortsätta vara tongivande i Sveriges andredivision och också komma ner på jorden lite. Ett tag kändes det som att det var så mycket NHL-snack kring den unge backen att han nog själv var uppe och svävade bland molnen. Det är viktigt att låta de unga talangerna få växa som personer och också på så sätt få en förståelse för att det hårda jobbet måste fortsätta läggas ner för att man ska nå sina mål.

Samtidigt har spelare som William Worge Kreü visat att han borde få fortsatt förtoende i LHC:s A-lag och Simon Lundmark borde också få visa upp sig mer inom en snart framtid. Därför känns det rimligt att Ginning ska få vara kvar i Vita Hästen. 

Det är en winwin-situation då han får självförtroende och kan utveckla sin spelstil på rätt nivå samtidigt som Hästen får en bra back som vinner matcher åt dem. Ibland har det känts som att tempot i SHL har hämmat Ginning och stressat upp honom snarare än hjälpt honom i sin fortsatta utveckling. Efter att grunderna och lugnet sitter i det allsvenska spelet kan han ta steget tillbaka upp i SHL. 

Dock är Adam en spelartyp som det inte finns så många av och de riktigt defensivt starka pjäserna är alltmer sällsynta. Dessa spelartyper brukar kunna bli riktiga publikfavoriter i NHL och har också lättare för att dra nytta av sin storlek och spelstil på en mindre rink. Därmed tror jag att han kommer ta sig till Nordamerika inom en snar framtid oavsett vad. Så varför inte se till att vara så redo som möjligt till den möjligheten kommer? 

Då är Vita Hästen rätt steg med mycket speltid på en hög nivå snarare än att pendla mellan J20 och få för lite speltid i SHL. 

/RC

Tröjorna i taket måste ha större betydelse

Linköping När beskedet kom om att Sebastian Karlsson inte får förlängt i klubben skrev min kära kollega Per Bergsten en krönika om att tröja nummer 12 ska pensioneras och hängas upp i taket.

Men jag håller inte med. 

För att få tröjan upphängd i taket i Saab Arena borde det krävas mer än vad det gjort hittills. Du kan inte avgöra om någon förtjänar att hissas beroende på hur trogen personen varit klubben, hur många matcher den spelat i LHC-tröjan eller beroende på att det är en snäll person. Jag tycker redan nu att det finns personer som hänger där som kanske inte borde göra det. Kraven har även tidigare varit för låga. 

Sebastian Karlsson har betytt otroligt mycket för LHC och varit en person som sprider glädje och gjort att till exempel juniorer trivts bra när de tagit klivet upp. Men på samma sätt som den här föreningen har tagit för lätt på saker tidigare - vilket också gjort att det där SM-guldet fortfarande inte har bärgats - av samma anledning ska inte Sebastian Karlssons tröja hissas. 

Den här "silverkulturen" som fortfarande finns i Saab Arena... Den här "Vi kämpade och gjorde vårt bästa och är nöjda med det, men vi vann inte"-attityden ska inte förstärkas ännu mer. Och tyvärr, enligt min mening, skulle den kanske göra det genom att Karlsson skulle hissas i taket. För han har inte varit med och vunnit någonting för klubben. LHC som förening måste ställa högre krav på alla fronter än så. 

DOCK ska han såklart hyllas med dunder och brak. Det ska synas över hela Linköping vilken underbar människa han är och vad han betytt både för staden och laget. En avtackning utan dess like borde börja planeras redan nu. Förhoppningsvis kommer även Karlsson att finnas kvar i klubben på ett eller annat sätt. Sådana människor finns det för få av, och det borde LHC ta vara på. 

Men nej, hans tröja ska inte hissas.  

/ RC 

De måste lyfta - för att LHC ska lyfta

linköping Bottenläge i tabellen – och här är några av de spelare och några av de saker som måste lyfta för att LHC också ska göra det.

Jonas Gustavsson

Bästa målvakten vinner nästan alltid och Gustavsson (och Jacob Johansson) har för sällan varit det. Inga jättetavlor, men när inte spelet fungerar i övrigt krävs en stabil sista utpost som räddar laget och som gör de avgörande paraderna. Det var exempelvis mycket tydligt mot Oskarshamn nu senast.

Minuslirarna

Man kan tycka vad man vill om statistik, men den som visar hur många mål du är inne på framåt respektive bakåt säger en del. LHC har bara en som ligger på plus (just nu skadade Filip Karlsson). Jonas Holös, Broc Little, Joe Whitney, Patrik Lundh och Robin Johansson har alla föga smickrande minus sex. Det duger inte. Whitney har bara varit inne på ett mål i fem mot fem och Little på två.

Nyförvärven

Adam Helewka har gjort tre matcher och Sam Lofquist gör troligen debut i nästa vecka. Båda värvas för att tillföra spets – och det blir av allra största betydelse att de gör det. Om de lyckas hamnar också flera andra spelare i mer rätta roller.

Patrik Lundh

Nog för att målnollan nu är spräckt, men forwarden är en av säsongens tänkta spetsförstärkningar och kan bevisligen klart mer än vad han visat så här långt. Har för sällan verkligen hittat in i spelet och förmått att leda laget på det sätt som han värvats för att göra.

Eddie Larsson/Anton Mylläri

Kanske orättvist att plocka ut ett backpar före något annat, men rutinerade duon ska stå för trygghet, ta ett stort ansvar bakåt och får därför vara en symbol för en läckande defensiv. Släpper du in så mycket mål (40 på tolv matcher) som LHC gjort blir det svårt att vinna tillräckligt mycket.

Doldisarna

Vissa matcher går att diskutera, men totalt sett är det inte arbetsinsatsen som varit bristfällig. Men för att laget ska lyfta krävs även att några av de mer oerfarna och/eller hårt jobbande spelarna lyfter och får offensiv utdelning. Som alltid nyttige Jimmy Andersson för att ta ett av flera exempel.

/ PB

Correns reportrar Per Bergsten och Rebecca Candevi skriver om LHC i synnerhet, om ishockey i allmänhet. . . och en del annat.
  • Twitter
  • @Bergstinho
  • Mest lästa bloggarna

Bloggar