Nej, den här boken är nog inte för mig, tänker jag när jag får Dan Rosenholms nyutgivna ”Trädgårdshandbok för hopplösa lägen – för dig som nästan gett upp” (Norstedts) i handen. Jag börjar dock bläddra i den och inser snart att det här är en riktigt bra bok – även för mig. Den är välskriven och pedagogisk. Jag kanske inte bor precis vid havet, har en torr trädgård eller ett mörkt läge. Jag bor definitivt inte i ett kärr, även om vassen som verkar vara i maskopi med kirskålen då och då försöker tränga igenom markduken. Inte heller har jag en trädgård som sluttar som en skidbacke. Jag har nog trots allt en rätt normal trädgård och precis som andra normala trädgårdar har min ställen som faktiskt är, om inte hopplösa så rätt svåra. Till dessa är den här boken toppen eftersom jag får mänger med tips på vad jag kan göra för att punktförbättra växtklimatet och vilka plantor som verkligen passar och inte dör efter ett par månader på grund av oschysta odlingsförhållanden.

”Maxad skörd i din pallkrage” (Bonnier Fakta) är en väldigt genomtänkt och välskriven trädgårdsbok. Jag tror att författaren Eva Robild har lyckats tänka på allt – från hur olika storlekar av pallkragar kan arrangeras till hur många plantor av olika grödor som får plats i en och samma pallkrage. Extra plus blir det för hennes jämförelser av hur odling av det här slaget skiljer sig från frilandsodling samt avsnittet om hur man odlar mest ekonomiskt, det vill säga vilka grödor man tjänar mest på att driva upp själv i stället för att köpa dem i affären. Dessutom är det väldigt trevligt med recepten som dyker upp här och där. Vad sägs till exempel om pallkragesushi och gallringspizza?

Den här boken är rakt och självklart skriven på ett mycket pedagogiskt sätt – en trevlig odlingsvän oavsett om man är nybörjare eller har kommit en bit i sitt odlande.

Artikelbild

Särskild glad blir jag för ordlistan längst bak i boken där begrepp som avhärdning och karaktärsblad förklaras. En sådan hade jag uppskattat mycket när jag var nybörjare på odling.

Jag har läst så många böcker om växthus och andra typer av glasade byggnader att jag inte är särskilt sugen på att ta itu med Peter Englanders nya bok ”Trädgårdens glasade rum” (Norstedts). Men oj så fast jag blir redan på första sidan. Peter Englander har ett underbart sätt att uttrycka sig på och skriver med stor igenkänning. Här diskuterar han främst växthus, uterum, vinterträdgårdar och orangerier. Resonemang förs om så väl material och taklut som placering och hur man får sitt glashus att smälta in i övrig trädgårdsmiljö. Extra trevligt blir det med hemma hos-intervjuerna med olika typer av glashusägare.

Det här är verkligen en jättefin bok – inte minst tack vare Gabriella Dahlmans lugna och bedövande vackra bilder. Personligen läser jag boken med ett brett leende och kan inte låta bli att då och då skratta rakt ut. Det här är trädgårdslycka på hög nivå.

Mitt första intryck av Niklas Hjelms bok ”Hydroponisk odling – köksträdgård utan jord” (Norstedts) är att den är lite krångligt skriven och seg att ta sig in i. Det vägs dock upp av det spännande innehållet. Jag har länge sneglat på hydroponisk odling, alltså odling utan jord, och blir glad när jag inser hur mycket jag själv kan göra utan vare sig ingenjörsutbildning eller tjock plånbok. Dessutom finns det finfina ritningar som åskådliggör olika vattensystem och visar hur man själv mer eller mindre kan tillverka dessa. Jag uppskattar verkligen att boken samlar så mycket fakta om och omkring odling utan jord som den faktiskt gör. Det enklaste systemet som beskrivs kräver faktiskt inte mycket mer än en tom pet-flaska.

Artikelbild

”Mat i fönstret” låter i mina öron som en jätterolig bok. För min inre syn kan jag riktigt se ett prunkande trädgårdsland på fönsterbrädan. Men när jag börjar läsa Mary Kuusistos bok med det namnet (Förlaget) blir jag lite snopen. Aibika, tulbaghia, ödleblad och svampört får mig att se ut som ett stort frågetecken. Det här är inte växer som jag någonsin har hört talas om. Dessutom misstänker jag att de kan vara rätt svåra att få tag i. Jag hade trott att boken skulle ge mig tips på hur jag kan odla tomater och gurka på fönsterbrädan. Och kanske lite sallat och en och annan morot. Men här är det mesta väldigt annorlunda. Och det är det som gör boken så spännande. Jag får lära mig en massa nytt och blir inspirerad till att testa dessa växter både i kruka och på tallriken. Hur roligt låter det inte med pelargonpiller, algflundra och packad potatis.