I Corren skriver Ella Niia, förbundsordförande för Hotell- och restaurangfacket, att fackföreningens blockad mot den lilla salladsbaren Wild n Fresh är berättigad och att det är rätt av fackföreningarna att närmast tvinga företag att ingå kollektivavtal (12/1).
En central punkt i Niias argumentation är att den omdebatterade salladsbaren i Göteborg betalar lägre löner än kollektivavtalets villkor. Påståendet tycks baserat på en rapport från fackföreningen där det antas att Wild n Fresh inte betalar ut semesterersättning och att timlönen endast landar på 95 kronor, vilket är lägre än den minsta timlönen i kollektivavtalet som plus semesterersättningen motsvarar 99,35 kronor.
I Göteborgsposten låter dock Sofia Appelgren, den 24-åriga ägaren till caféet, hälsa från sjukhuset att rapporten baseras på rena spekulationer. Hon säger att rapportens författare inte ens har begärt att se över caféets avtal och utgår ifrån antaganden. I stället menar Appelgren att Wildn Fresh betalar en timlön på 95 kronor plus semesterersättning på 12,8 procent, vilket motsvarar 107,16 kronor (GP 4/1).
Oavsett om caféets avtal ger ett par kronor mer eller mindre än kollektivavtalet så är cirka 100 kronor i timmen en schysst lön för ungdomar som arbetar deltid i ett café. Många andra i samma situation får enbart svarta löner.
I denna konflikt ställs en ung företagare som kämpar hårt för att driva sin lilla verksamhet mot en fackförening som försöker visa hela Sverige att de har makten att tvinga alla restauranger och caféer att skriva på kollektivavtalet.
Den fråga vi måste ställa oss är om det är demokratiskt och rätt att driva en hatkampanj mot en företagare i media och ställa ett tjugotal människor utanför hennes verksamhet för att skrämma bort hennes kunder. Är fackets makt så mycket värd?
Nima Sanandaji