Ebba började redan som liten med alpin skidåkning i Norrköping. Hon gick sedan på skidgymnasiet i Östersund och tävlade fram till 18-års ålder på lika villkor trots sin funktionsvariation. När Ebba började idrotta i Parasporten för fyra år sedan kom framgångarna direkt.
Framgångarna i Paralympics kan ju på många sätt ses som ett bevis för att parasportens föreningar fungerar och mår ganska bra trots flera års restriktioner på grund av pandemin. Men det finns även problem med tillväxten i Parasportvärlden som tydligast kan beskrivas med siffror från sommarspelen i Paralympics. I Londons Paralympics 2012 skickade Sverige 58 aktiva. Till Rio 2016 åkte 54 deltagare och till Tokyo 2021 kunde Sverige bara få iväg 26 tävlande. Den nedåtgående trenden måste brytas.
Linköpings Parasportförening ser nu fram emot en ny säsong med tävlingar, träningar och en gemenskap utan några extra myndighetsbegränsningar. På vårt årsmöte i mars i år andades våra medlemmar och sektioner en optimism inför kommande verksamhetsåret. Nu ska det tas nya tag och ofrivillig ensamhet och isolering ska bemötas med föreningsaktiviteter.
På årsmötet delade vi också ut vår Parasportbilaga. Bilagan är en text och foto-berättelse om hur fantastiskt omfattande vår föreningsverksamhet är trots att vi drabbats hårt av pandemin. Den beskriver också vilka förhoppningar och önskemål som finns bland våra medlemmar. Bilagan kommer att spridas till Linköpingsborna för att berätta om funktionsvarierades vardag och fritidsmöjligheter.
I tidningsbilagan finns också en enkät till partierna i kommunfullmäktige. Samtliga partier är mer eller mindre positiva till att stödja Parasportidrotter och föreningens verksamheter. Den kraftigt försenade och funktionsanpassade idrottshallen, Nya Vasahallen, är en prioriterad fråga för ett flertal partier. Det är bra även om hallen inte blir klar förens årsskiftet 2023/2024.
Men Nya Vasahallen fyller tyvärr enbart en del av de behov som finns hos våra medlemmar. Bristen på idrottshallar och därmed också möjligheterna till bra träning och möjligheter till att arrangera parasporttävlingar är i dag begränsade.
Tänk att ha en egen anläggning med en fullstor hall, en mindre hall, en liten bassäng och en samlingslokal/fritidsgård där barnen kan få hjälp med läxorna, äta mat och vila innan träningen. I den riktningen lägger vi därför fram en idé om ett regionalt centrum för parasporten där vi nu tillsammans med kommunerna i länet och Region Östergötland sätter igång ett sådant projekt.
Linköpings Parasport vill se till att alla som vill ska få möjligheter till fysisk aktivitet och social samvaro.
Styrelsen för Linköpings Parasportförening,
Lars Stephensson, Mattias Karlsson, Fredrik Wätterklint, Isabella Westling, Johan Bjurström, Mia Claesson och Christer Mård