Debatt: Allmänmedicinen kommer nära – och räcker långt

Allmänmedicinen är nämligen gränslös. Den omfamnar och välkomnar alla människor. Allmänmedicinen intresserar sig för hela människan och hämtar sin näring och livskraft i mötet med den unika individen. Endast genom att följa, lära känna och lära av sina patienter når allmänläkaren sin fulla potential.  

Allmänmedicinen är både nära omfamnande och brett överblickande. In på mottagningsrummet kliver aldrig bara en människa, med henne följer även hennes värld. Ibland är sammanhanget tydligt, andra gånger tar det tid innan det blir synligt. Med allt för stor distans blir signaler ofta mer svårtydda och kanske dömer vi lättare när vi inte lyckas förstå. Den inre kampen syns inte alltid utanpå. Allmänmedicinen vill komma närmare; ta sig tid, lyssna, känna, se och följa, för att kunna försöka förstå. 

Allmänmedicinen tror inte på bestraffning. Den sätter gränser men står kvar och vill nyfiket och respektfullt närma sig det som kan ligga bakom reaktioner som tar sig svårtolkade uttryck. Allmänmedicinen vet att genom förståelse, uppmuntran och rätt sorts stöd kan även en till synes förlorad människa förmås att förlåta och rädda sig själv. 

Primärvård kan styras och svältas, det har vi sett hända i allt för många år. Men allmänmedicinen låter sig inte kontrolleras, den är fri. Den har en inneboende rikedom som bara kan växa, aldrig förgås. Allmänmedicinen är rättvis och jämlik. När mänskliga rättigheter begränsas till att bara gälla några, så uppmanar allmänmedicinen sina företrädare att göra mer än att bara tyst se på. Den kräver att vi blir en röst som ryter ifrån. Den påminner oss om att alla människor är lika mycket värda och att människors kamp, även den i främmande land, också är vår. Därför har vi ett ansvar att höja rösten när kollegor och patienter världen över görs till måltavlor i konflikter och förvägras det mest basala av hälsa och vård.

Allmänmedicinen vet också bättre än att ignorera symtom på allvarlig sjukdom. Den vet att ingen människa kan vara frisk i en förgiftad värld och manar allmänläkarna att larma och agera när vi får kännedom om annalkande farsoter. Allmänmedicinen vill inte skrämmas men avser att vara tydlig och rak, så att människor kan agera innan det är för sent. Allvarliga tillstånd kräver kraftfulla åtgärder och aldrig förr har mänskligheten stått inför ett större hot än de klimatförändringar som råder och är att vänta. Det behövs långt mer än plåster och Panodil för att bota en febrig, förorenad och blödande planet. Därför kan vi inte godta att politiker och beslutsfattare inte tar klimatkrisen på större allvar.

Allmänmedicinen uppmanar allmänläkare att både stå kvar hos den enskilda patienten och kliva fram och mota de faror som hotar en hel värld. Det krävs ett ständigt arbete och medvetenhet för att upprätthålla hälsa och rättvisa. Allmänmedicinen kräver inte att vi som allmänläkare ska offra oss själva, men att vi ska göra det vi kan. Den utmanar oss och har tilltro till människors förmåga att göra skillnad i smått och stort. 

Att arbeta som läkare i en eftersatt primärvård lämnar ofta mer att önska. Men att vara läkare i allmänmedicinens namn fortsätter att vara utvecklande, roligt och meningsfullt!