Debatt: Marknadslogiken är vårdens verkliga kris

Svar på ledarkrönikan "När ideologin tillåts övertrumfa vårdens behov" (30/7):

Correns ledare om ambulanskrisen i Stockholm är en studie i ideologisk förvirring. Man försöker skylla vårdkrisen på vänsterns "experiment" samtidigt som man själv blundar för de verkliga orsakerna: trettio år av marknadsstyrning, privatiseringar och kostnadsjakt som trängt undan trygghet, kompetensförsörjning och samordning. Ambulanssjukvården har inte havererat för att den drivs offentligt, utan för att den styrts som om den vore ett vinstdrivande företag.

När Region Stockholm nyligen tog över ambulansdriften i egen regi genom AISAB, sänktes ingångslönerna för nyanställda ambulanssjuksköterskor med 4 000 kronor. Att sänka löner är ingen socialistisk reform, det är ett direkt resultat av det marknadsstyrda tänkande som länge präglat vården: effektivisering framför arbetsmiljö, konkurrens framför kontinuitet. Resultatet? Personal lämnar yrket, ambulanser står stilla, och medborgarnas trygghet äventyras.

Ledaren försöker utmåla offentlig drift som ett problem. Men den verkliga krisen är systemet där varje enhet betraktas som en "aktör" på en "marknad", snarare än en del av ett helhetsansvar för människors liv och hälsa. I praktiken har det skapat en splittrad vårdapparat med dålig överblick, pressade löner, hög personalomsättning och urholkad långsiktighet.

Inte heller i Östergötland är ambulanssjukvården immun mot den här logiken. Här har centralisering, resursbrist och svårigheter att rekrytera personal till landsbygden återkommande varit problem, något som kräver politiskt ansvarstagande, inte fortsatt experimenterande med styrformer.

På Socialdemokraternas partikongress i maj togs ett tydligt steg bort från detta nyliberala arv. Beslut togs om att fasa ut marknadsstyrningen i vård, skola och omsorg. Välfärden ska åter bli hel, demokratisk och behovsstyrd. Vi socialdemokrater ska bygga en vård där professionen får rätt förutsättningar, där löner speglar ansvar, och där tryggheten för patienten alltid går före möjligheten till vinst.

Det som är allas ansvar bör också drivas av det allmänna. Vården är inte en snabbmatskedja. Den kräver tillit, samordning och långsiktighet. Det är hög tid att lämna marknadsmyten bakom oss, inte för ideologins skull, utan för människors skull.