Ibland träffar jag personer som stolta berättar att de slutat röka efter otaliga försök.
Gratulerar, då har ni vunnit högsta vinsten i Livets lotteri, brukar jag svara.
Alla är i dag medvetna om hälsoriskerna. Man kan på rak arm räkna upp ett 40-tal sjukdomar som rökningen bidrar till. Eftersom jag tror på människans förmåga att ta personligt ansvar vet jag att många vill sluta röka. Människor vill ha bättre livskvalitet och inte utsätta sina närmaste för passiv rökning. De vill inte ha röklukt i kläder och hår eller i sitt hem längre.
Nyligen har kommunhuset i Motala blivit en rökfri zon och personalen får rökfri arbetstid. Likaså blir Idrottsparkens anläggningar rökfria. Vilken positiv signal ger inte detta till barn, ungdomar och föräldrar! En 13-åring som börjar röka är i riskzonen när det gäller andra droger också. I Motala har vi nog med både hasch-rökning och kriminalitet som följer med detta.
Cirka 600 anställda rökare kostar Motala 18 miljoner mer i sjukvårdskostnader och förlängda raster jämfört med alla ickerökare. Dessa miljoner kunde räcka till cirka 35-40 undersköterskor mer i äldrevården på heltid. Multiplicerar man kostnaderna för hela landet blir det gigantiska summor.
Den första artikeln om behovet av rökfria offentliga lokaler och arbetsmiljöer skrev jag 1980. Jag hade då blivit invald i VISIRs förbundsstyrelse i Stockholm.
Det var ett hårt motstånd i början och ingen som helst förståelse för rätten att få andas frisk luft. När vi så småningom drev riksprojektet "Våra barns rätt till rökfri miljö" började folk förstå.
Analysen visade att barn som växer upp i hem där föräldrarna röker dagligen löper tre gånger så stor risk att insjukna i lungcancer senare i livet jämfört med barn från rökfria hem.
Utvecklingen mot en hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande hälso- och sjukvård är nödvändig. Livsstilsfrågorna måste komma ännu mer i förgrunden.
GUN JAREBLAD
Kontaktperson för riksförbundet Vi Som Inte Röker (VISIR)