Städa upp i avfallslagstiftningen

Nästan sju av tio kommunpolitiker i Östergötland upplever att avfallshanteringen blivit krångligare, skriver debattörerna. 

I stället för tydliga riktlinjer har vi fått ett lapptäcke av onödig detaljstyrning och knepiga gränsdragningar, skriver debattörerna.

I stället för tydliga riktlinjer har vi fått ett lapptäcke av onödig detaljstyrning och knepiga gränsdragningar, skriver debattörerna.

Foto: Sofia Wiman

Debatt2025-07-15 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Sju av tio kommunpolitiker i Östergötland upplever att avfallshanteringen blivit krångligare när reglerna blivit fler. För att skynda på den cirkulära omställningen måste regeringen minska detaljstyrningen och ge kommuner och företag frihet att utforma lösningar som faktiskt ökar återvinningen, skriver företrädare för miljöföretaget Ragn-Sells.

Varje dag använder vi människor enorma mängder råvaror. Men vår ständiga jakt på nya material hotar både klimat och säkerhet. Lösningen är ett mer cirkulärt samhälle där vi använder de resurser vi redan har, om och om igen.

Vi som arbetar med avfall möter dagligen konsumenter, beslutsfattare och företag som vill bidra till omställningen. Men vi möts också av en stor frustration över krångliga regler som hämmar cirkulära satsningar

En av bromsklossarna är en ny definition av kommunalt avfall som ger kommunerna ansvar för allt som ”liknar hushållsavfall”, även om det uppstår hos företag. Det har markant utökat kommunernas insamlingsansvar, leder till svåra avgränsningar och fråntar i praktiken företag rätten till sitt eget avfall.

En kartläggning från miljöföretaget Ragn-Sells visar att nästan sju av tio kommunpolitiker i Östergötland, 65 procent, upplever att avfallshanteringen blivit krångligare i takt med att kraven blivit fler. Varannan, 51 procent, är dessutom orolig för att det större ansvaret ska öka kommunens kostnader.

I stället för tydliga riktlinjer har vi fått ett lapptäcke av onödig detaljstyrning och knepiga gränsdragningar. Verksamhetsavfall ska tas omhand av företagen själva, men så fort det liknar hushållsavfall blir det kommunalt. Gränserna är stundtals så flytande att det är farsartat.

Pizzerian har ansvar för konservburken med tomat, men kommunen för överbliven tomatsås. Tillverkar man fryspizza klassas dock matrester som verksamhetsavfall, så länge de inte uppstår i lunchrummet. Den utslitna kockskjortan ska sorteras i ett kärl och den uttjänta bordsduken i ett annat.

Konsekvensen blir att mycket avfall slängs osorterat, så att råvarorna i avfallet inte kan återvinnas.

Reglerna gör också att företag inte själva kan bestämma hur deras avfall ska tas omhand. Det gör att de inte heller kan efterfråga lösningar som ser till att råvarorna i avfallet tas tillvara.

Sammantaget skapar reglerna usla förutsättningar för cirkulära innovationer. För vem vågar investera i nya återvinningslösningar när ingen säkert vet vem som äger råvarorna i avfallet?

Städbehovet är stort i svensk avfallslagstiftning. Vi uppmuntrar därför riksdagsledamöter från Östergötland att driva på för en grundrengörning:

- Inför en tydligare ansvarsavgränsning som gör att företag själva kan välja vem som ska ta hand om deras avfall. Det skulle avlasta kommunerna och stärka incitamenten för ökad återvinning.

- Tillsätt en utredning om hur avfallslagstiftningen kan förenklas och bättre styra mot ökad cirkularitet.

Om regeringen verkligen vill ställa om till en cirkulär ekonomi måste de börja med att städa upp i den byråkrati som bromsar utvecklingen.