Den 2 augusti sommarpratade han i radions P1 och samma dag gick han och bland annat riksdagsledamoten Barbro Westerholm (L) ut i media och debatterade om ”Dålig kunskap om äldres användning av mediciner”.
”Det finns en typ av problem i samhället som alla verkar förstå allvaret kring, men där varken forskningen, politiken, myndigheterna, sjukvården eller andra aktörer var för sig råder över lösningen. Hur vi påverkas av läkemedel när vi blir äldre är ett sådant område. Sjukvården ser effekterna av felaktig användning och de ser allvarliga biverkningar. Vetenskapen är talande och beslutsfattare såväl nationellt som i regioner och kommuner bedyrar att området är viktigt – ändå händer det för lite.”
För att förstärka kunskapen om äldre och deras läkemedel vill man inrätta ett ”Nationellt kunskapscentrum”. Bra så! Kraftsamling behövs i detta eftersatta område inom vår sjukvård. Ett viktigt steg på vägen är att utveckla Äldremottagningar på alla vårdcentraler, men sannolikt finns anledning att även förbättra läkarutbildningen; en förbättring som både äldre och yngre skulle ha nytta av!
I en färsk studie, ”Läkarstuderande anser sig behöva utbildning i läkemedelsbehandling”, vid Sahlgrenska akademien (Anna L Eriksson och Susanna M Wallerstedt), hade medianstudenten rätt på ungefär hälften av kunskapstestet om läkemedelsbehandling. ”Sju av åtta studenter tyckte inte att läkarprogrammet förberett dem väl inför att som läkare behandla patienter med läkemedel. ”
Svensk sjukvård håller för det mesta hög kvalitet eftersom ständigt förbättringsarbete är en starkt lysande ledstjärna. Det är dags att höja ambitionen i undervisningen om läkemedel och belysa riskerna med läkemedel till äldre.
Läkemedel – inte för många! Inte de som inte passar med varandra! Och inte de enskilt olämpliga!