Många av flerbostadshusen i Linköping är byggda i betong eller betongstomme. Betong är ett robust och långsiktigt hållbart material. Betong brinner inte, möglar inte och kan återvinnas till hundra procent och tar också upp koldioxid under hela sin livslängd.
Under våren har kommunfullmäktige i Linköping för avsikt att ta beslut om en träbyggnadsstrategi vilket kommer att innebära att kommunen i framtiden väljer att prioritera trä som byggmaterial.
Genom att anta en träbyggnadsstrategi tror sig Linköpings kommun bidra till minskade koldioxidutsläpp kopplat till byggnader.
Ett av de vanligaste argumenten för användning av trä som byggmaterial är att man hänvisar till stora mängder koldioxidutsläpp i samband med produktionen av cement och betong.
Sedan flera år tillbaka driver betongbranschen ett intensivt arbete med att utveckla betong som ger minsta möjliga klimatpåverkan.
Redan idag finns det klimatförbättrad betong på marknaden som innebär en minskning av utsläpp på uppemot 50 procent. Senast 2030 ska det finnas klimatneutral betong på marknaden och senast 2045 ska all betong vara klimatneutral.
Med klimatförbättrad betong avses en betong där tillverkaren genom optimering reducerat klimatpåverkan med minst tio procent.
Men redan idag är det möjligt, beroende på konstruktion, att nå upp till halverad klimatpåverkan genom resurseffektiva konstruktioner samt optimerad betongsammansättning med alternativa bindemedel.
Det handlar också om att optimera helheten i en byggnation och använda rätt betong på rätt plats.
Det finns en återkommande diskussion om vilket byggmaterial som har minst påverkan på miljön och klimatet.
Beslut om att ett visst byggmaterial ska prioriteras är helt fel väg att gå eftersom det idag inte går att vetenskapligt påvisa att ett visst byggmaterial generellt sett ur ett livscykelperspektiv är bättre än något annat gällande klimatpåverkan. Dessutom består en byggnad sällan av enbart ett enda byggmaterial.
Strategier som premierar bara ett byggmaterial leder också till osund konkurrens med risk för ökade byggkostnader, minskade innovationer och att de hållbarhetsvinster som eftersträvas inte uppfylls.
Istället handlar det om att se till det specifika projektets krav och förutsättningar och utifrån det finna den bästa lösningen för hela konstruktionen sett ur ett livscykelperspektiv.
Istället för en träbyggnadsstrategi bör Linköpings kommun ta fram en materialneutral strategi för ett hållbart byggande med minskad klimatpåverkan ur ett livscykel för hela byggnaden.
Parallellt med detta finns det också i dag ett stort utbildningsbehov om hur det är möjligt att under hela byggprocessen minska betongens klimatpåverkan och använda klimatförbättrad betong.
Här behöver kunskapen komma vidare så att betongleverantören involveras redan i ett tidigt skede i projektet för att kunna optimera betongen efter projektets förutsättningar.
Jag välkomnar självklart en fortsatt diskussion kring ett framtida hållbart och klimatsmart byggande i Linköpings kommun. Dock är det viktigt att de argument som förs fram i debatten i Linköping har vetenskaplig grund och stämmer överens med verkligheten.
För att detta ska vara möjligt måste dock kommunen skapa bästa möjliga förutsättningar för byggande av långsiktigt hållbara bostäder. Detta gör man inte genom att besluta om att bara prioritera ett visst byggmaterial.