Det är med oro som vi i styrelsen för Samfundet Linköpings stiftsbiblioteks vänner noterar tendenser till klåfingrighet när det gäller biblioteksbyggnaden i Linköping.
I vår fyller denna eleganta byggnad 20 år. Det är en farlig ålder. Många har glömt den unika tillkomsthistorien och tankarna i lokalprogrammet. Samtidigt är inte byggnaden så gammal att vi börjar prata om att skydda den. Men det bör vi.
I sin bok ”Säg det, sa Topsy” från 2010 kallar tidigare stadsantikvarien Gunnar Elfström biblioteket för ”Det viktigaste arkitektoniska bidraget i Linköping på många decennier”. Han menar att det från de senaste 100 åren bara är gamla vattentornet, Katedralskolan, länsmuseibyggnaden och Folkets hus som ”kan sägas ha en tillnärmelsevis lika stor betydelse”.
Minns ni hur det var? Gamla biblioteket brändes ner i en anlagd brand 1996. Dådet väckte ett enormt folkligt engagemang. Linköpings kommun utlyste en arkitekttävling som till sist vanns av det kontroversiella förslaget ”Vända sida” från Nyréns arkitektkontor i Stockholm.
Det kontroversiella var att entrén flyttades till Östgötagatan, då en skramlig bakgata. Att klämma in en stor entré med plats för cyklar och bilar mot gymnastikhuset var enligt Johan Nyrén omöjligt. Han ville utvidga centrum och förvandla Östgötagatan till en snygg stadsgata med gångbanor, träd och ett nytt torg framför biblioteket. Han lyckades!!
Den process han sedan ledde var unik och genuint demokratisk. Alla fick vara med i olika fokusgrupper – biblioteksanställda, besökare, folkvalda, handikapporganisationer. Alla blev genuint lyssnade på. Om detta har många vittnat.
Nyréns ledord för huset var dagsljus, tidlöshet och nytta. Resultatet kan vi alla ta del av – de harmoniska måtten, färgerna, den stora bokhallen med sin lika trivsamma som storslagna atmosfär. Naturmaterialen – till och med taket (som ju ingen ser) är ett modernt torvtak beklätt med sedum som tar hand om fukten.
Allt är uttänkt in i minsta detalj. Johan Nyréns syster, inredningsarkitekten Karin Nyrén, ritade interiören och den karaktäristiska stora ljuskronan över tidningshyllan. Landskapsarkitekten Bengt Isling ritade torget och häckarna som bildar bokstäver. Formgivaren Gunilla Allard specialritade möbler.
Vad är det då som oroar oss? Låt oss ta några exempel.
2009: En tjänsteman på Linköpings kommun ville skapa ett medborgarkontor och föreslog som ett alternativ att det skulle läggas in i bokhallen, längst in där scenen finns idag. Där skulle alltså bokhallen kapas och en helt annan verksamhet klämmas in. Nyréns arkitektkontor tillfrågades inte.
2019: Ett annat tjänstemannaförslag att kontorisera hela tidningshyllan, ta bort ljuskronan och där inrymma ett kontaktcenter stoppades i kommunstyrelsen efter stark folklig kritik.
2020: Lejonfastigheter (som förvaltar fastigheten) vill nu bygga om hörsalen, eventuellt minska den. Man vill också lägga någon form av plastlaminat över trägolvet i hela biblioteket. Efter debatt bakom kulisserna har detta pausats. Lejonfastigheter ska göra en byggnadsantikvarisk utredning.
Så långt är detta givetvis okej. Men all anledning finns att hålla ögonen på fortsättningen. Arkitekten Johan Nyrén dog tyvärr alldeles för tidigt 2011. Dock finns hans arkitektkontor kvar som ett av landets mest välrenommerade.
Vi föreslår att Nyréns lokalprogram från år 2000 alltid beaktas och att kontoret åtminstone konsulteras vid de förändringar i byggnaden som tiden kan kräva.
För styrelsen i Samfundet Linköpings stiftsbiblioteks vänner
Christer Knuthammar