I en tid präglad av oro och oförutsägbarhet behöver vi vårtecken. Vi längtar efter värme och ljus, efter de första blåsipporna, tranornas rop över Hornborgasjön och en stund i lä på en solig uteservering. Men vi längtar också efter ett slut på ekonomisk turbulens, konflikter, ojämlikhet, hungersnöd och klimatkris.
Trots att de oroliga tiderna inte tycks vara över än på länge, finns det vårtecken i vårt samhälle. Ofta handlar det om små saker som påminner om medmänsklighet, generositet mellan främlingar, om att vi kan påverka tillsammans, om att känna sig kreativ och skapande eller att få uppleva något vackert. Det ger livsmod.
Ett vårtecken som överraskat mig är den växande nyfikenheten för tro och andlighet som finns bland ungdomar och unga vuxna i Sverige i dag. Under de senaste åren har vi sett ett ökat offentligt samtal om tro, inte bara i kyrkor, synagogor och moskéer utan också på kultursidor, i poddar och i tv-program. Allt fler söker ett språk och ett sammanhang för samtal om existentiella frågor. Dessa samtal blir en resurs för både samhälle och individer.
En väg till djupare mening och gemenskap när livet har blivit mer på allvar och all turbulens väcker frågan om vad vi djupast kan sätta vår tillit till. Nyfiket nyupptäckter många den livshållning som finns i våra trostraditioner. Värderingar och ett hopp som håller att leva på, prövade av människor som långt före oss upplevt pandemier, krig och svårigheter.
Nu närmar sig påsken, vårens största kristna högtid, med rötter i det judiska påskfirandet där befrielse och nytt liv är centrala teman. I Kristi död och uppståndelse ställs lidande, död och hopplöshet i skarp kontrast till upprättelse, livskraft och glädje. I påskens under ser vi hur nytt liv bryter fram som en oövervinnerlig kraft. Kristus har uppstått – och därmed har också hoppet uppstått. Påsken påminner oss om att livets mörker och smärta aldrig har sista ordet och att vi själva kan vara en del av att förverkliga detta genom vår livshållning. Genom att dela med oss av vårt överflöd eller delta i arbetet för en mer rättvis och hållbar värld blir vi vårtecken för andra.
Våren bär på hopp om nytt liv. Påsken visar att det hoppet inte är förgäves. Låt oss inte bara söka vårtecken utan låt oss bli de vårtecken som vårt samhälle och vår värld verkligen behöver.