Att västvärlden, däribland Sverige, ger militärhjälp till vissa kurdiska milisgrupper för att bekämpa Islamiska staten är inte okomplicerat. Främst för att man därigenom eldar på nygamla inomkurdiska konflikter vilket ytterligare spär på kaoset i Mellanöstern.
Den så kallade arabiska våren, inbördeskriget i Syrien och Islamiska statens (IS) upprättande av ett ”kalifat” i regionens mitt har gett kurdernas mångåriga kamp för självstyre en ny dimension. Det kurdiska folkets gamla dröm om ett eget nationellt styre – ett ”Kurdistan” i ett sammanhängande geografiskt område – har ryckt närmare än någonsin tidigare. Samtidigt har dock angränsande stormakters – Turkiet, Iran, Saudiarabien – egenintressen bidragit till att förstärka befintliga motsättningar mellan olika kurdiska maktcentra.
I Syrien övergick den demokrati- och frihetssyftande folkresningen under ”arabvåren” 2011 snart i ett väpnat uppror som efter hand alltmer dominerades av extrema islamistgrupper med en väsentligt annorlunda agenda. I den kampen ställde sig syriska kurder vid sidan om och satsade i stället på att upprätta ett eget självstyre, fritt från såväl Assadregimens som sunniislamisters våld och förtryck. Med början sommaren 2012 har PYD, Demokratiska unionspartiet, upprättat autonoma kurdiska enklaver i norra Syrien, delvis med assistans från det av USA, EU, Nato och Turkiet terrorstämplade PKK, Kurdistans arbetarparti i Turkiet. Inte minst PYD:s väpnade styrkor, YPG (Folkets försvarsenheter), har tränats av PKK och framstår i dag som den mest slagkraftiga av alla kurdiska miliser.
Framför allt IS dramatiska framryckning i Irak och Syrien från årsskiftet 2013–2014 har föranlett åtskilliga västnationer att även militärt bistå de kurdiska självstyrena i Syrien och Irak. Framför allt i samband med bittra strider om den kurdbefolkade syriska staden Kobane vid gränsen mot Turkiet hösten 2014 flygbombade USA intensivt de angripande IS-styrkorna. Parallellt därmed försåg USA och andra västländer de kurdiska styrkorna i Syrien med vapen via en politiskt komplicerad transportlänk genom irakiska Kurdistan och Turkiet. Redan tidigare, efter att IS i augusti anställde massmord på kurdiska yazidier på det irakiska bergsmassivet Sinjar, började Tyskland och andra europeiska länder bistå med vapen till den kurdiska regionala regeringen (KRG) i norra Irak. Sådana vapenförsändelser trappades upp under vintern-våren 2015, när kurdisk milis – peshmerga – och Iraks regeringsarmé försökte slå tillbaka IS-angrepp och börja planera för ett återtagande av Iraks näst största stad Mosul som IS hade erövrat i juni 2014.
Även Sverige ger numera irakiska kurder militärt stöd. I april 2015 beslöt regeringen att – med Bagdadregimens godkännande – skicka 35-120 svenska elitofficerare för att utbilda och träna peshmergaförband i hantering av tyngre vapen, minröjning och stridsledning över större arealer. Det är enligt utrikesminister Margot Wallström ett led i Sveriges deltagande i den internationella koalition på ett 60-tal länder som bildades i september 2014 för att på olika sätt bekämpa Islamiska staten.