Flera debattörer och politiker har sagt sig stödja en upprustning av Tjustbanan till höghastighetstågs- standard. Är det verkligen realistiskt? Kostnaden ligger på 3,6 miljarder kronor - en ansenlig summa. Om man som Banverket antar att resandet ökar till 900 000 per år blir samhällets kostnad enligt annuitetsprincipen drygt 170 kronor per biljett under 60 år. Är detta ett effektivt sätt att använda 3,6 miljarder?
Att som Staffan Danielsson (15/12) skriva att satsningen "kan till allra största delen räknas hem samhällsekonomiskt" känns lite magstarkt när Banverkets utredning visar på en lönsamhet på 35 procent, det vill säga en total samhällsnytta på en dryg miljard.
Ulf Flodin talar sig varm för satsningen som representant för Järnvägs- främjandet (29/11), och i den egenskapen kan man väl inte klandra honom för att bortse från ekonomiska fakta när en järnväg ska främjas. Men Flodin är också miljöpartist och borde som politiker förstå att man måste prioritera de mest samhällsekonomiskt lönsamma projekten.
Naturligtvis är det synd för Västervik att man har drabbats av industrinedläggningar, men är verk- ligen snabbare transporter ett bra sätt att förhindra utflyttning? Jag tror snarare att detta verkar i motsatt riktning. Efter nästan två timmar på tåg varje dag i några år tröttnar nog de flesta och flyttar närmare jobbet.
När det gäller infrastruktur ska man satsa på moderna, miljövänliga och kostnadseffektiva lösningar där stort resandeunderlag finns.
För samma belopp som upprustningen av Tjustbanan kan man bygga ett spårbilsnät i hela Linköping, vilket reducerar koldioxidutsläppen från trafiken där med 25 procent och ger den långväga tågtrafiken en mycket konkurrenskraftig matartrafik. Detta nät kommer att ha en samhällsekonomisk lönsamhet på väl över 100 procent och borde därmed ha stor chans att få statligt investeringsstöd.
Bengt Gustafsson