Norrköping har vid sidan av Malmö seglat upp som något av bilbrändernas huvudstad i Sverige. De senaste dagarna har stadsdelen Klockaretorpet drabbats extra hårt då inte mindre än nitton bilar skadades eller förstördes av bilbrännare.
Orsakerna till utvecklingen i Norrköping kan till stora delar fångas upp genom att lyssna på ett inslag i P4 kanalen Radio Kronoberg. I Kronobergs största stad Växjö finns den beryktade stadsdelen Araby; en förort som sedan länge platsar på listor över Sveriges värsta utanförskapsområden. I Araby har upplopp och bilbränder under lång tid varit lika vanliga som underkända skolbetyg och socialbidrag. Denna sommar har det dock varit förhållandevis lugnt i Araby.
Nyligen intervjuades Admir Smailagic i Radio Kronoberg. Han är Växjöpolisens ledare för insatser i Araby.
Enligt Admir Smailagic har ”flera frihetsberövanden och häktningen av den person som misstänks ha varit inblandad i ett våldsamt upplopp i slutet av juni bidragit till lugnet i området.”
Det Norrköping saknar är just flera frihetsberövanden och häktningar av kriminella nyckelspelare ute i förorterna. Därför är det som det är.
Kommunstyrelsens ordförande i Norrköping Lars Stjernkvist (S) var således inne på helt rätt spår när han i Folkbladet häromdagen slog fast att de som ”begått allvarliga brott ska lagföras så att boende i Klockaretorpet återvinner sin trygghet.”
Lars Stjernkvists partibröder polisminister Anders Ygeman och justitieminister Morgan Johansson är inne på samma linje. Förra veckan meddelade de att regeringen avser att presentera förslag på straffskärpningar för bland annat bilbränder och våld mot blåljuspersonal.
I det halvlånga perspektivet duger det inte att göra något annat än vad Stjernkvist, Ygeman och Johansson vill göra nu.
Det är inte hederligt att förespegla människor att pågående kriminalitet idag skulle kunna botas genom fler praktik- och arbetsplatser. Det finns inget annat sätt än att plocka bort de mest aktivt kriminella från scenen. Då minskar brottsligheten.
Det är feltänk och fördomsfulla stickspår att koppla samman bilbränder med till exempel arbetslöshet, invandring, dåliga skolbetyg, socialbidrag och/eller allmänna fritidsproblem i stort.
Dessa djupa samhällsproblem – dåliga skolor, socialbidragsfattigdom, med mera – ska naturligtvis tas om hand med stort allvar och i särskild ordning. Men för den som vill se resultat gäller att inte röra ihop allt till en oformlig samhällsgegga.
Bilbränder är kriminella handlingar – försäkringsbedrägeri, mordbrand, skadegörelse, med mera – och ska bemötas därefter.