Vi ser till vår glädje hur bredbandsutbyggnaden fortgår på landsbygden. Det är viktigt för att landsbygdsborna och näringslivet utanför städerna inte ska bli en andra klassens medborgare, då allt mera bygger på snabb uppkoppling och digital närvaro för att vara en del av samhälle och arbetsliv.
Problemet är att stressade tidsplaner för bredbandsutbyggnaden gör att många markägare känner påtryckningar att skriva på avtal med föråldrade ersättningsnivåer efter subtila hintar att det kanske inte blir något bredband om processen drar ut på tiden eller att andra projekt prioriteras.
Med utbyggnaden ser vi tyvärr alltför många exempel på odemokratiska uttryck. På bland annat Vikbolandet far IP-Only fram. För att inte riskera att kunderna kräver pengarna tillbaka är man pressad att ha en bredbandslösning på plats senast två år efter kontraktets undertecknande. Följden blir lätt ”fort men fel” när man ska fram på en rad privata markägares marker, alla med väldigt skilda förutsättningar, både fysiskt, men också att kunskapsmässigt ha möjlighet att förhandla för sin egen fastighets särskilda förhållanden.
I Linköpingsområdet har Utsikt flera bredbandsprojekt i gång. Vår erfarenhet är att företaget är en seriös aktör, men även här tar sig det pressade tidschemat utpressningsliknande former. Icke markägande landsbygdsbor och av projekten berörda i området har fått uppfattningen att om projektet försenas alltför mycket på grund av förhandlande markägare, kan det äventyra hela projektet. Följden skulle underförstått eller uttalat bli att bredbandsaktörer satsar på andra geografiska områden.
Den typen av subtil stämningsuppbyggande skapar tryck att pressa markägare att skriva på innan man hunnit sätta sig in detaljerna och förhandla fram rimlig ersättning för markintrånget. Att ha en bredbandsfiber på sin mark kan tyckas oansenligt, men är inte sällan förenat med skador på mark och gröda/växter vid anläggningstillfället och ett stort ansvar för all framtid för den som brukar marken där fibern ligger.
Med ingångsvärdet i avtalen som utgår från 1974 års priser, blir utgångspunkten för förhandling inte bra. Vem som helst som skulle bi erbjuden 1974 års lön förstår det.
Vi hoppas på bättring snarast från etableringsaktörernas sida. Det överliggande hotet om tvångsinlösen av marken är inte ett attraktivt alternativ varken för nätägaren eller bredbandskunden, då det är en utdragen process på flera år. Alla parter vinner på en god dialog.
Peter Borring,
Regionordförande LRF Östergötland