Marcus Birro driver i dag 4 olika bloggar. En på Expressen, en på Boktipset, en på TV4 och en på egna hemsidan. I veckan meddelade han att han stänger ner en av dessa 4 bloggar. Jag skulle inte betrakta det som en nyhet att skriva hem om, särskilt som han många gånger tidigare stängt ner bloggar för att sedan återuppta verksamheten efter några dagar igen.
Icke desto mindre. När Birro skriver att han stänger sin blogg på grund av att jag skojar med honom på min humorsida så måste jag erkänna att jag finner det mycket överraskande. Det som upprör Birro så är alltså min humorsajts parafraseringar av hans poesi. Vi skriver dikter i hans namn där vi skojar med hans poetiska högstämdhet. Ett exempel så att alla ska förstå nivån:
Jag är inte en människa
Jag är en grimas
Min själ stänger nu
Och tar sista beställningen
Vad får det lov att vara?
Jag, Birro
Jag, Birro
Jag var länge övertygad om att Birro skrattade gott åt dessa lustigheter. Dels därför att de är så oskyldiga. Dels därför att han faktiskt sagt just det, att han skrattar gott åt dem. Jag och Birro diskuterade saken i SVT:s program Debatt i vintras och då berättade Birro att han tycker våra skämt om honom är roliga och harmlösa. Programmet finns att se på SVT Play.
Nu vänder Birro plötsligt och säger att han är kränkt. Jag förstår inte. Ljög Birro då? Eller ljuger han nu? Det är inte första gången Birro är förvirrande inkonsekvent. Hela hans verksamhet genomsyras av detta. Ena dagen hatar Birro kvällstidningar - andra dagen tar han anställning på en. Ena dagen hatar han Allsång på Skansen intensivt - andra dagen ska han själv medverka. Ena dagen säger han att skrattar gott åt 1000apors skämt - andra dagen säger han att han är kränkt. Det är svårt att veta vad Birro egentligen tycker, när man ska ta honom på allvar.
Det är dessutom överraskande i sig att just Birro attackerar näthatet. Jag har läst hans blogg i flera år och där finns dagligen en rikedom av hat och avsky mot människor och fenomen. Häromdagen skrev han att han äcklades av en person på stan bara för att denne gick klädd i joggingoverall. Det var obegripligt och faktiskt obehagligt. Strax därpå kallade han Anna Book för en pinsam och lallande utklädd fåne. Ingen sprider hat omkring sig i blogosfären på samma sätt som Birro. Att höra honom kritisera näthatet - i en paus mellan sina ständiga hånfullheter mot människor i hans samtid - är verkligen magstarkt.
Det är aldrig min mening att göra folk ledsna. Marcus Birro skriver att han blivit det. Då slutar jag självfallet att skriva mina skämtdikter. Åtminstone till dess att han ångrar sig och uttrycker uppskattning för dem igen.