Om Shakespeare vore här för att kommentera vårt konsumtionssamhälle skulle han kanske omformulera sin klassiska mening en aning: "Att vara eller inte vara en vara, det är frågan." Jag minns för många år sedan Mercedesreklamens jätteaffisch "Du är vad du kör" på väggen intill dåvarande Domusvaruhusets baksida ut mot Drottninggatan i Linköping. Är det verkligen detta det handlar om igen undrar jag stilla i väskdebattens elfte timme. Att bli ett med ett varumärke - nu äntligen åtkomligt även för kvinnan. Den lyxiga märkesväskans lockelse om stjärnglans: "Du är vad du bär."
Handväskan är sedan gammalt också en symbol för det kvinnliga könsorganet. Dess avsaknad av värdig benämning med positiv klang har ansetts vara en stor brist. (Jag minns nyligen Extra Östergötlands försök att gå i bräschen genom att lansera ordet "muttan".) Mannens könsorgan är som bekant mer omhuldat och omtalat i positiv bemärkelse - ett kärt barn med många namn.
I ett inlägg i väskdebatten i Dagens Nyheter framhåller Karin Eder-Ekman att mannen inte stått sig i konkurrensen med väskan om kvinnans gunst. Kvinnans åtrå efter en märkesväska överstiger vida hennes begär efter en man. Däri kanske något av förklaringen ligger till att kvinnor betalar 7 000-70 000 för en handväska som förutom att leverera människovärdestegring, skönhet och funktion dessutom ger stor tillfredsställelse utan att blanda in mänskliga, komplicerade relationer. Symboliskt kan det kanske också vara spännande för en kvinna att via väskan prova på hur det känns när organet dinglar lite utanpå.
I stället för runda nedsättande ord kan man kanske uppvärdera namnet på sitt kön i väntan på något bättre och symboliskt tänka på det som Vuitton, Chanel eller Mulberry. "Snippa" som lanserats på konstgjord väg har väl ändå inte riktigt fallit oss på läppen eller funnit sig tillrätta i folkmun.
Jag har försökt ta mig ur väskträsket men 1 maj fick det plötsligt åter aktualitet. Nationalsocialistisk front väntades demonstrera på torget i Kalmar där Mona Sahlin skulle hålla sitt tal. Då mindes jag min favorithandväska. Den som en kvinna från Växjö dängde efter nynazisterna vid en demonstration 1985. Fotot därifrån blev en bildklassiker.
Jag vill lansera Växjödamen som vår nya trendguru. Förlåt oss, Paris Hilton och Ebba von Sydow, om vi öppnar våra handväskor och låter shoppingjyckarna hoppa ur väskfacken. Förlåt oss om vi klär av knähundar, mopsar och chihuahuaor inpå bara pälsen, om vi befriar dem från deras klänningar, kavajer och sjaletter och skickar dem på valpkurs. Där ska de minsann få omskola sig till att aldrig pudla för en pitbull.
Kom igen, alla bärare av Gucci- och Bullshitväskor eller vad märkena än må heta. Låt kvinnan från Växjö visa oss hur man osäkrar en handväska. Kanske är det när rasisterna dyker upp nästa gång på vårt torg som tantväskans verkliga värde sätts på prov.
Snart smäller det!