I en tid där nästan allt i samhället digitaliseras, lämnas många personer med synnedsättning kvar på perrongen – trots att tåget mot framtiden går i rasande fart. Enligt undersökningar från Synskadades Riksförbund (SRF) vet vi att det digitala utanförskapet är ett allvarligt problem.
År 2021 genomförde Kantar Sifo en telefonundersökning med medlemmar i SRF under 65 år. Resultaten visar att 76 procent av medlemmarna använde internet dagligen. I befolkningen i stort var det 95 procent.
År 2022 visade en annan undersökning på medlemmar över 65 år att drygt 40 procent inte använde internet alls, nästan 60 procent inte kunde hantera ett mobilt bank-id och att ungefär hälften av internetanvändarna kunde utnyttja digitala tjänster i den mån de skulle vilja.
SCB:s levnadsnivåundersökning från 2022 talar samma språk. Den visade att bara 61,5 procent av personer med synnedsättning använde internet varje dag. Motsvarande siffra för seende var 87,5 procent. Bland personer med synnedsättning var det 67,7 procent som använde internet någon gång den senaste veckan och för seende var det 93,3 procent.
Trots att mobiltelefoner och surfplattor kan vara ovärderliga hjälpmedel för oss som har en synnedsättning, så är det alldeles för många som upplever att tekniken är för svår att använda.
Det handlar alltså om tusentals människor som inte har möjlighet att logga in på 1177, deklarera, använda bank-ID eller hämta ut recept, utan att ta hjälp av seende i sin närhet, för att nämna några exempel.
Det digitala utanförskapet skapar en känsla av maktlöshet och ökar risken för isolering. När samhällstjänster blir digitala utan att tillgängligheten säkerställs, slår det extra hårt mot personer med synnedsättning. Självständighet och integritet blir lidande.
Att den tekniska tillgängligheten i appar och webbplatser är fullgod, så att exempelvis skärmläsaranvändare kan använda tjänsten eller appen fullt ut, är naturligtvis bra, men vi måste inse att det inte räcker. Det krävs också utbildning, stöd och vägledning i att över huvud taget kunna använda en dator eller smart telefon med de hjälpmedel som är nödvändiga när synen saknas. Tillgänglig digital teknik ska inte vara ett privilegium för dem som redan kan, utan en rättighet för alla.
Synskadades riksförbund Östergötland träffade presidiet i hälso- och sjukvårdsnämnden för ett par år sedan och lät dem hantera en smart telefon utan att se. Politikerna var överens om att det var oerhört svårt, men vem ska lära ut användandet där det behövs? Det är hög tid att politiker och beslutsfattare tar det digitala utanförskapet på allvar. Utan riktade insatser kommer klyftan bara att växa och med den växer också känslan av att inte få vara med.