Replik på "Stärk Sverige självförsörjning", Lars Karlsson (L), 7/10.
Det är glädjande att Liberalerna kommit till insikt om att vi måste stärka Sveriges självförsörjningsgrad av livsmedel. Många kompetenta bedömare har faktiskt varnat för detta under flera år men L har inte befunnit sig bland dem. Och efter att ha läst om Liberalernas jordbrukspolitik ställer man sig frågan hur målet är tänkt att uppnås.
Liberalerna lokalt har tydligen numera insett att varje nation är sig själv närmast och kommer att prioritera det egna folket vid händelse av kris och man anser att de svenskproducerade livsmedlen är överlägsna merparten av de importerade. Fast här vill Liberalerna på riksnivå att alla gränshinder ska tas bort och alla stöd avskaffas? Framför allt EU-stöden. Vilket inte kommer att gynna jordbruket utan slå ut ännu fler svenska jordbruksföretag.
De lagar och regler inom området som L så starkt betonar i sin politik gör att vår produktion blir dyrare än motsvarande produktion i andra länder. Om landsbygdsprogrammet ska inriktas mer på miljöåtgärder ger det oss inte heller högre försörjningsgrad. Svenskt jordbruk är bland det bästa och giftfriaste i världen även när det gäller konventionell odling. Att som L helt gå in för miljöaspekter är naturligtvis vällovligt men gynnar då enbart ekologiska jordbruk. Därmed går hälften av jordbrukets nuvarande kapacitet förlorad eftersom man inte får samma utbyte som i konventionellt jordbruk. Och självförsörjningsgraden minskar naturligtvis rejält. Lokalt och på riksnivå verkar inte Liberalerna ha samma fokus?
Med Liberalernas politik får vi inte speciellt mycket jordbruk kvar i Sverige. Politiken har också en stark slagsida åt konsumentperspektivet, med jordbrukaren som landskapsvårdare.
”Sveriges frihet går inte att kompromissa med” lyder slutklämmen. Men det är nog i stället så att Liberalerna gjort just det, inom det här området, under lång tid.
Christina Nilsson
Sverigedemokraterna