Svar på "Säkerhetszoner innebär ökad risk för diskriminering" (22/1):
Vår kommun är hårt drabbad av gängkriminalitet, och som lokalpolitiker behöver jag vara öppen för olika metoder som kan förhindra att dåden utförs. Det handlar i grunden om Linköpingsbornas trygghet.
I den bästa av världar skulle vi inte behöva överväga att införa säkerhetszoner. Säkerhetszoner innebär att polisen får utökad möjlighet att kroppsvisitera personer eller söka igenom fordon utan konkret brottsmisstanke i ett begränsat geografiskt område under en begränsad tid. Jag anser att läget har blivit så allvarligt att vi behöver vara öppna för att pröva detta för att stävja gängkriminaliteten.
I Linköping har vi haft flera allvarliga dåd kopplat till gängkriminalitet. I höstas skedde en sprängning i Ekholmen där oskyldiga fick sina hem förstörda, vissa har fortfarande inte kunnat flytta tillbaka. Under en tidigare våldsvåg hade vi i snitt en dödsskjutning varannan månad. Ingen av dem är ännu uppklarad.
Med det sagt tycker jag att Maria Moraes (MP) har en befogad oro när hon skriver att säkerhetszoner ökar risken för splittring och att människor i utsatta områden känner sig utsatta. Samtidigt är det samma människor som i första hand riskerar att bli offer vid nya sprängningar och skjutningar. Att vakna upp av en stor smäll i trapphuset lämnar trauman som sitter kvar långt efter att kamerorna har slocknat.
I vårt remissvar till regeringen understryker Linköpings kommun vikten av att den nya lagstiftningen används på ett sätt som inte spär på diskriminering. Vi lyfter också hur viktigt det är att polisen finns nära kommuninvånarna och jobbar långsiktigt för att bygga relationer och förtroende.
Det finns regleringar i lagförslaget kring hur säkerhetszoner får nyttjas:
* Polisen får inte godtyckligt välja ut ett område som säkerhetszon. Det måste finnas indikationer om att ett dåd är förestående på platsen.
* En säkerhetszon får gälla i max två veckor, med möjlighet till förlängning.
* Protokoll ska föras över alla ingripanden.
* Om Polismyndigheten fattar beslut om att inrätta en säkerhetszon ska myndigheten omedelbart publicera detta.
Det brottsförebyggande arbetet är avgörande för att mota tillbaka gängkriminaliteten, men tyvärr har varken samhällets förebyggande eller repressiva åtgärder varit tillräckliga hittills. Därför måste vi orka jobba med både och.