En annan form av vår verksamhet

En av de sidor jag uppskattar i Christian Dahlgrens ledare är det historiska och sakliga perspektiv han brukar ge åt det han vill förmedla.

Tekniska verken är ett av de kommunala bolagen i Stadshus AB.

Tekniska verken är ett av de kommunala bolagen i Stadshus AB.

Foto: Peter Jigerström

Debatt2021-02-09 18:25
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag blev därför något förvånad över den bakgrundslösa bild av kommunala bolag han gav i "Politiker ska inte leka affärsmän" (28/1).

Att kommunerna valt att bedriva vissa av sina verksamheter i bolagsform bara för att politiker vill ”leka affärsmän” är en myt som bygger på en felaktig föreställning om de kommunala bolagens roll och syfte.  Inte på det faktum att dessa i grunden bara är en annan form för kommunal verksamhet 

Den historiska bakgrunden till flera av Linköpings kommunala bolag är att kommunen av olika anledningar övertagit verksamheter som tidigare bedrivits av redan etablerade privata bolag. 

Det affärsmässiga perspektivet är att bolagsformen för viss typ av verksamhet är både effektivare och ekonomiskt fördelaktigare än den kommunala förvaltningsformen. 

De verksamheter som Linköpings kommun i dag bedriver i bolag har med några få undantag alltid på något sätt varit kommunala angelägenheter oavsett om de skötts av kommunen själva eller av privata aktörer. 

I grunden är det inte annorlunda att ha ett uppdrag i en kommunal bolagsstyrelse än i en kommunal nämnd. Den enda skillnaden är att man i en bolagsstyrelse även har att följa aktiebolagslagen, i vilken det förutsättes att bolagets bästa skall vara överordnat andra intressen. 

Styrelseledamöterna i kommunala bolag utses därför på samma sätt som andra kommunala uppdrag, av kommunfullmäktige. 

Att risken skulle vara större för en politiskt vald styrelseledamot att hamna i en intressekonflikt med aktiebolagslagens krav på lojalitet mot bolaget bygger på ett hypotetiskt antagande att det skulle kunna finnas ett motsatsförhållande mellan den politiska tillhörigheten och bolagets bästa.  

Att kommunal verksamhet så långt som möjligt skall utsättas för konkurrens är för mig en självklarhet. Det gäller även de kommunala bolagen. Så sker också idag. 

Det mesta av det bolagen tillhandahåller upphandlas på en öppen och konkurrensutsatt marknad. Det är inte samma sak som att kommunen inte skall kunna äga och ha kontroll över vissa, för kommuninvånarna strategiskt viktiga, verksamheter.

Alternativet till detta är inte att sälja ut gator eller va-nät till privata företag utan, som i de flesta fall, att bedriva verksamheterna i förvaltningsform på samma sätt man en gång tiden gjorde innan man insåg bolagsformens fördelar. 

Den kommunala bolagsformen är med andra ord bara ett annat sätt att sköta det uppdrag kommunen fått av sina medborgare. 

Har man därför inte förtroendet för politiskt valda ombud att sitta i styrelser för bolag som tillhandahåller tekniska tjänster borde man nog i så fall vara mer orolig när de sitter i styrelser med ansvar för sådana livsavgörande verksamheter som skola, vård och omsorg.