Kunskapsbristen när det gäller livsmedelsproduktion, det vill säga jordbruk, anser jag är ett stort problem i debatten om mat och klimat. Denna brist gäller i stort sett samtliga av oss: journalister, forskare, aktivister, politiker och alla vi övriga konsumenter som skall handla mat.
Utan kunskap riskerar vi bli lurade. Vi behöver starta en ”kunskapsresa” så att vi förstår hur jordbruk faktiskt fungerar. Då kan vi konstruktivt ifrågasätta påståenden både från marknadsförare, forskare och debattörer, och förhoppningsvis får vi en mer uppskattande inställning till den mycket lilla grupp lantbruksföretagare som fortfarande finns kvar i vårt land.
Det finns två vanliga åsikter om hur vi skall göra för att matproduktion skall vara rätt för miljö och klimat. Den ena är att sluta äta kött och den andra är att välja produkter som är märkta ”ekologiskt”. Dessa åsikter exploateras hårt i marknadsföringen. Jag anser att detta är en alltför förenklad bild av problematiken. De bygger inte på kunskap och de leder oss inte rätt för att vi i framtiden skall ha kvar ett hållbart jordbruk i Sverige.
Här är kortfattat några tanketrådar om varför jag tror vår ”kunskapsresa” är nödvändig för att vi skall bygga en hållbar livsmedelsförsörjning.
Ekologisk odling används för att beskriva ett jordbruk där man avstår från att använda det som kallas handelsgödsel och kemiskt framställda växtskydds-preparat. Och det kan man absolut välja! Men är det ekologiskt?
Jag menar att begreppet för tanken fel. Det borde kallas något annat. Att odla upp en bit mark är att gå emot det naturliga ekosystemet. Varken ett grönsaksland eller en åker är ett naturligt ekosystem. Det är en mänsklig aktivitet för att med teknik begränsa och styra det naturliga ekosystemet av mångfald och skapa en miljö där helst bara en växt tar överhand (potatis, morötter, vete osv). Vi behöver alla ha en medvetenhet om att odling – oavsett vilken etikett vi sätter på det – är ett mycket komplicerat ingrepp i naturen som kräver kunskap och klokhet.
Både växter och djur ingår alltid i ett spännande samspel inom varje ekosystem. Det gäller såväl savannen i Kenya som ett naturreservat på Omberg. När vi utformar vår odling gör vi ett stort misstag att tänka bort djuren. Vi behöver fortsätta utveckla en sund balans mellan växter och djur i vår livsmedels-försörjning. Långsiktigt hållbar odling utan djur tror jag inte fungerar. Vi behöver alla förstå varför det är så.
I debatten om livsmedelsproduktion låter det som att världens alla jordbruk bedrivs på ungefär samma sätt. Jordbruk är inte en enhetlig företeelse på jordklotet. Skillnader i förutsättningar när det gäller markens beskaffenhet, klimat, vattenförsörjning mm är mycket stora. Vi måste vara medvetna om detta när vi funderar över vad som skall odlas och hur det skall gå till.
Jag tror att journalister som kan lantbruksvetenskap och förstår vad som händer på en gård har en nyckelroll. De behöver bidra till att ge oss urbaniserade människor en så sann bild som möjligt av det som är basen för vår överlevnad.
Sveriges Lantbruksuniversitet tror jag måste få ett mycket tydligare uppdrag inom utveckling och forskning när det gäller tillämpad lantbruksproduktion – med tillhörande informationsansvar till både allmänhet och branschen. Så är det tyvärr inte idag. Det finns helt säkert många fler förslag för hur vi skall bygga ut den här ”kunskapsvägen”. Men viktigast är att vi var och en börjar gå på den.
Per-Henrik Petersson, ekonom-agronom, Linköping