Detta måste också kunna förenas med en högre grad av inhemsk självförsörjning för att möta framtida oförutsedda kriser. Det behövs därför en ny nationell självförsörjningsstrategi.
Den sårbarhet av det svenska samhället som coronapandemin blottlagt visar med all önskvärd tydlighet att det saknats en nationell plan för en rimlig och bra krisberedskap.
Bristen på basal sjukvårdsutrustning i inledningen av pandemin med bland annat påståendet att munskydd inte behövs bara för att det inte funnits några har varit en pinsam påminnelse om detta.
Något som den senaste tiden avlösts av en minst lika pinsam diskussion om förseningarna av vaccinleveranserna och konstaterandet att det varit full möjligt för oss själva inom landet att ha framställt de uteblivna vaccindoserna.
Vilken typ av kriser vi i framtiden kan komma att ställas inför vet vi inte. Men helt uppenbart är att vi vid sådana inte enbart kan lita till att marknaden och det internationella samarbetet ska fungera som vanligt och lösa problemen.
Det behövs därför en ny strategi som, förutom större lager av strategiskt viktig utrustning, även inrymmer en långsiktig plan för en ökad nationell egenproduktion av vissa produkter och livsmedel.
En risk med en sådan strategi är samtidigt att den kan leda till protektionism och krav på statliga marknadsingrepp. Om detta skall kunna undvikas krävs det därför en tillräckligt bred samling i det politiska mittfältet kring en sådan strategi.
Det kommer att vara nödvändigt för att hålla tillbaka de krafter på de politiska ytterkanterna både till höger och vänster som skulle få svårt att klara den balansgång mellan marknad och statlig styrning som detta kommer att kräva.
En självförsörjningsstrategi som bygger på såväl ökad lagerhållning som egen produktionskapacitet måste ses som en form av nationell trygghetsförsäkring som likt alla andra försäkringar har ett pris.
Vissa delar av finansieringen skulle dock kunna gå genom att det skapas en ny nationell kris- och trygghetsfond, inom vilken man i vart fall kan fördela kostnaderna över tid.
De problem som inledningsvis funnits med tillgången på sjukvårdsmaterial och vaccin kan inte accepters i något som gör anspråk på att kalla sig välfärdssamhälle. Vi menar därför att det behövs en ny strategi för ökad nationell självförsörjning för att kunna möta framtida internationella och nationella kriser.