Regionens tillväxt har imponerat på omvärlden. Besökare från hela världen kommer nu på besök till region East Sweden som blivit teknikföretagens nya centrum i norra Europa.
Beslutet om Ostlänken, snabbspåret till Stockholm, initierade flera utredningar om hur regionen skulle växa och hur framförallt spårdragningen genom Linköping skulle lösas – en utmaning som till en början försenade projektet. När nytt stationsläge och tunnlar vid resecentrum i Linköping fick stå tillbaka framför hur infrastrukturen för kollektivtrafik skulle lösas, inom tätorten och regionen, så tog utvecklingen fart.
Den nya regionindelningen, Östra Götaland, blev en ny storstadsregion med över 1 miljon invånare. En försvarlig andel av statens medel i den nationella planen allokerades om till regionen och gav en skjuts till investeringar i ny transportinfrastruktur – nu fanns goda tågförbindelser med tät trafik till den nya regionens sydöstra delar som tidigare hämmats i sin utveckling på grund av svaga förbindelser till regionens centra.
Den nya planeringsdoktrinen för en levande region blev det stora genombrottet – fysisk planering för transportinfrastruktur och bostadsförsörjning på regional nivå lättade på trycket i regionens stora städer och gav en ökad tillväxt i regionens små kommuner vars resurser nu kunde tillvaratas. Finspång och Söderköping blev nya attraktiva förorter till Norrköping när satsningen på tågförbindelser till Norrköping blivit färdig – E22:ans pendlingstrafik halverades när den dagliga pendlingen kunde ske med effektiv spårburen trafik. Norrköpings fortsatta satsningar på spårvagnar gav också resultat – andelen resande med kollektivtrafiken ökade kraftigt.
Genom nytänkande från den politiska ledningen i Linköping så fokuserades nu på vilka funktionella stråk som var viktigast att utveckla i regionen. Spårdragningen genom Linköping underlättades genom att passerande tåg kunde passera utanför stadskärnan – stora besparingar kunde göras på bibehållet stationsläge, enklare brokonstruktion över Stångån och mindre behov av bullerdämpning.
Allt fokus var på att få regionen att hänga ihop och det krävde upprustning av regionens matarbanor – hela södra delen av regionen fick därmed ta del av tillväxten med Linköping som motor. Attraktiva boendemiljöer i södra Östergötland kunde exploateras och bidrog till regionens attraktionskraft.
Linköping fick ett utbyggt spårvägssystem med nya stationer vid US, Vallastaden, Universitetet och nya pendeltågsstationen i Malmslätt. Det blev den nödvändiga avlastningen på stadskärnan – buss och biltrafik i city kunde begränsas och miljöbelastning i city minskade. Pendlarna kunde nu nå stadskärnan från två anslutningspunkter – via Resecentrum och den nya pendeltågstationen i Malmslätt. Snabba byten till höghastighetståg förkortade resan till Stockholm som nu gick på 50 minuter.
Det som förvånade alla, sett i ett 20-årsperspektiv, var att trafiken blivit i det närmaste helt balanserad – ankommande resenärer hade ökat så kraftigt att inresande till regionens centra, Norrköping och Linköping, var något större än utresande – antalet bytande resenärer till och från snabbtåget följde prognos men den interregionala tillväxten slog alla förväntningar. De nya effektiva kollektivtrafikstråken gav bränsle till regionens fortsatta tillväxt.
En vision väl värd att samlas kring!
För Fjärde Tankesmedjan
Lennart Asplund
ledamot
Lars Bergkvist
ordförande