För en tid sedan kunde man läsa att Vattenfall avvecklade planeringen av ersättningskärnkraft. Detta var ett viktigt och omfattande analysarbete med mycket långa ledtider, vilket möjliggjordes efter förändring i Miljöbalken under 2010 och öppnade för ny kärnkraft när dagens reaktorer snart fasas ut av åldersskäl.
Efter regeringsskiftet så deklarerade man dock från Socialdemokraterna och Miljöpartiet redan i regeringsförklaringen vad man ämnade göra med den svenska kärnkraften. Man aviserade att kärnkraften skulle ”bära sina samhällskostnader”, vilket regeringen kopplar till den straffskatt som allena vilar på kärnkraften, politiskt höjda säkerhetskrav och ökad avgift till kärnavfallsfonden. När man senare avlämnade sin budgetproposition så utkristalliserades regeringens ambitioner genom höjd straffskatt och med en skrivning om att Vattenfall skulle avbryta sitt arbete med att ta fram ersättningsreaktorer. Därmed är det inte särskilt förvånande att Vattenfall de facto stoppar sitt analysarbete.
Något som däremot är mer förvånande är de alliansföreträdare som beklagat sig över det avbrutna analysarbetet. När riksdagen i början på året behandlade betänkandet för statligt ägande så var Sverigedemokraterna ensamma om att driva förslag angående att Vattenfall inte skall åläggas restriktioner om att vare sig ansöka, undersöka eller förbereda för uppförandet av nya kärnkraftsreaktorer som ersätter befintliga.
Liknande motioner återfanns från Alliansen, men dessa valde man märkligt nog att inte rösta på. Kontentan är att vi går mot ett informellt tankeförbud för kärnkraft, något som Alliansen hade chansen att stoppa tillsammans med Sverigedemokraterna. I sammanhanget bör även den så kallade decemberöverenskommelsen (DÖ) lyftas där Alliansen ger den mycket svaga minoritetsregeringen carte blanche för att få igenom alla sina framtida budgetar, oavsett innehåll!
Med bakgrund av detta så är det högst skenheligt när Alliansen uppträder kritiska till händelseutvecklingen, vilken är en direkt konsekvens av att man själva inte vill ge Vattenfall ett tydligt besked, utan i stället sluter upp kring regeringens kommande budgetpropositioner.
Sverigedemokraterna ser mycket oroväckande på regeringens starka vilja att rasera en av grundpelarna i vårt välfungerande energisystem, något som präglas av teknisk analfabetism och en naiv övertro till väderberoende energislag. Sverigedemokraterna är nu tyvärr det enda alternativet för den som fortsatt vill se en stark baskraft till konkurrenskraftiga priser och god leveranssäkerhet. Att på detta sätt äventyra svenska industrijobb är djupt allvarligt. För Sverigedemokraterna så är energipolitiken ingen ideologisk lekstuga.