Enkla anpassningar ger fler med Asperger jobb

Ett arbete innebär mer än försörjning - den som jobbar får finnas med i ett sammanhang och göra nytta. Det gäller alla, men är extra viktigt för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, skriver Ann-Kristin Sandberg från Riksförbundet Attention.

Foto: Pär Fredin

Debatt2014-07-25 06:05
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det råder politisk enighet om att även personer med en funktionsnedsättning måste få möjlighet till arbete och egen intjänad lön. För att stimulera debatten om hur det kan gå till frågade Riksförbundet Attention i en enkät medlemmar med Aspergers syndrom som har jobb eller en praktikplats. Enkäten bevarades av 237 personer. Majoriteten har inte fått arbetsplatsen anpassad till funktionsnedsättningen, medan 42 procent säger att anpassningar skulle behövas. De åtgärder som efterfrågas mest är individuella anpassningar av arbetstider, arbetstempo, förståelse för ojämn arbetsförmåga, tydligare instruktioner i form av scheman och checklistor samt önskan om att få sitta avskilt och att slippa energislukande avbrott.

Enkäten tydliggör vikten av förståelse hos chefer och kollegor. Men bara 39 procent uppger att samtliga på arbetsplatsen känner till deras diagnos.15 procent säger att ingen på arbetsplatsen vet om den, med hänvisning till att det skulle skapa fördomar och oönskad särbehandling. Det innebär att man måste dölja något som är en stor del av en själv. Risken är då att samhället missar de drygt 45 procent som upplever sin funktionsnedsättning som en tillgång i arbetet i form av noggrannhet, logik och fokus. Vår enkät visar att människor med Aspergers syndrom kan och vill jobba. Med följande åtgärder skulle fler få chansen:

- Förebyggande insatser; fånga upp unga som varken studerar eller arbetar och erbjud skräddarsydda och individanpassade praktik- eller utbildningsplatser. Erbjud en fördjupad inventering av de kunskaper, talanger och behov som den arbetssökande har.

- Folkbildande, informativa insatser; politiker, ansvariga myndigheter och ideella organisationer bör tillsammans arbeta för att motverka fördomar och begränsande attityder. Ingen ska av rädsla för att bli diskriminerad behöva vara rädd för att berätta om sin diagnos.

- Riktade insatser till arbetsmarknadens parter, chefer och handledare; Arbetsförmedlingen bör få i uppdrag att informera och utbilda dessa så att fler får en förståelse för de möjligheter och svårigheter som en AS-diagnos innebär samt vilket stöd som finns när man anställer personer med funktionsnedsättning.

- Verka för fler anpassade arbetsplatser; där möjligheten att få arbetsuppgifter utförda prioriteras före social kompetens, där anställda med AS-diagnos kan arbeta i en välstrukturerad, trygg, anpassad, förstående och stressfri miljö där olikheter bejakas.

Läs mer om