Ett moraliserande förbud

Debatten om rökförbudet och systembolagets monopol bör tas på större allvar om man inte vill se en stat som värnar moralism och förmynderi över fri företagsamhet, fria val och sanningen, skriver Nora Karlsson (C).

Debatten om rökförbudet och systembolagets monopol bör tas på större allvar om man inte vill se en stat som värnar moralism och förmynderi över fri företagsamhet, fria val och sanningen, skriver Nora Karlsson (C).

Foto: Magnus Andersson/TT

Debatt2019-08-01 05:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I Sverige utvecklades folkhemmet på 1930-talet av socialdemokratin, där välfärdssamhället byggdes upp och expanderade. I modellen är idén om att staten ska ta hand om sina medborgare “från vaggan till graven” stark. Idén i sig kan ses som en fin tanke om jämlikhet och grundtrygghet, men den har kommit att bli grund för en stat som obefogat expanderar sin makt.

Debatten om rökförbudet och systembolagets monopol är två exempel som ofta anses vara på en oseriös nivå som drivs främst av ungdomsförbund. Dessa bör dock tas på större allvar om man inte vill se en stat som värnar moralism och förmynderi över fri företagsamhet, fria val och sanningen. Det främsta argument som läggs fram för att försvara ett statligt monopol är dess förmåga att rädda liv och förbättra folkhälsan. Det är en lögn.

Systembolagets ryktade effekter har flertalet gånger motbevisats. I en rapport systembolaget själva tagit fram uppskattar man att en privatisering av försäljning av alkohol enbart skulle öka försäljningen med 5 procent. Ett statligt monopol har inget existensberättigande, ändå fortskrider lögnen om att statens förmynderi behövs för att svenskar inte ska supa ihjäl sig själva.

Vi vet också att ett rökförbud på uteserveringar inte kommer minska rökandet. Däremot är det en direkt attack på fri företagsamhet, eftersom ägarna själva inte längre har full rätt att bestämma över sin verksamhet. Det fanns redan rökfria serveringar där man glatt kunde gå om man ville undvika andras rökdoft, men staten litar inte på att människor själva kan fatta beslut och anser därför att det är deras plikt att skydda medborgare från sig själva.

Den svenska staten är alltså beredd att ljuga för att behålla sitt förmynderisamhälle. Det finns dock ännu allvarligare effekter av statens moralism och folkhälsodyrkande. Sveriges narkotikapolitik är ett tydligt exempel på hur detta slår fel. Sverige har bland världens högsta narkotikarelaterade dödsfall. I stort beror detta på hur människor i missbruk ses som kriminella vilket gör det svårt för dessa att söka hjälp. Dessutom blir mindre farliga droger som cannabis en inkörsport till tyngre droger. Detta beror inte på att man mystiskt suktar efter sådana efter att ha provat cannabis, utan just för att det är samma kriminella

gäng som säljer cannabis som exempelvis kokain.

Dessutom är det med pengar från narkotikahandel som dessa gäng köper in vapen, som vi också vet har dödliga effekter. Trots allt detta är exempelvis legalisering av cannabis inget man vill ta i, med hänvisning till

moralism och folkhälsan. I Sverige tillåter vi människor att dö för att främja statens kontroll över vad som är rätt och fel.

Jag är trött på att se en evigt expanderande stat som kontrollerar, moraliserar och ljuger. Staten ska skydda sina medborgare, inte vrida på sanningen för att ständigt öka sina befogenheter. Detta förmynderi är inte värdigt ett fritt land som Sverige.

Läs mer om