Relationerna mellan EU och Turkiet har under det senaste året varit minst sagt ansträngda. Flera europeiska ledare har öppet deklarerat att de inte vill se Turkiet i EU, samtidigt som starka krafter i Turkiet vill att landet håller sig utanför samarbetet.
Opinionen både i Europa och Turkiet har sjunkit dramatiskt för att idag vara negativ gentemot ett medlemskap. Tyvärr sker detta trots att Turkiets medlemskap skulle få en oerhörd betydelse, och trots att EU med Turkiet som medlem hade kunnat spela en faktisk roll i världspolitiken.
Med sin historia och muslimska befolkning skulle Turkiet fungera som en bro inte bara mellan öst och väst, utan även mellan islam och kristendom. Det är kanske just som en länk mellan islam och kristendom som den största nyttan skulle uppnås.
Relationen mellan de två stora världsreligionerna, islam och kristendom, har alltid varit spänd, men under senare år har spänningen blivit än tydligare.
I Europa är det många som till exempel framhäver EU som en union bildad utifrån kristna värderingar och där Turkiet inte platsar. I Turkiet är det många som pekar mot EU och säger att det är en kristen klubb där inget muslimskt land borde vara med.
Vad som nu sker kan tol-kas som en konflikt, inte mellan Turkiet och EU, utan mellan islam och kristendom.
Denna vecka bör därför betraktas som historisk och ödesmättad.
Idag inleder påven Benedictus XVI ett fyra dagar långt besök i Turkiet. Besöket har benämnts som det viktigaste påven gjort under sina 21 månader vid ämbetet och det har en enorm symbolisk vikt. Varje steg påven tar och varje ord han yttrar, eller inte yttrar, kommer att analyseras till leda.
Påven har nu möjlighet att överbrygga de klyftor som finns mellan de två religionerna. Genom att uttala sig för ett turkiskt medlemskap kan han visa att EU inte är en "kristen klubb". Förhoppningsvis tar han vara på denna möjlighet.
Muharrem Demirok