I december debatterades bostadspolitiken i riksdagen. Det beslutades då att såväl räntebidragen som investeringsstödet skulle avskaffas. Förslaget har beretts av den tidigare socialdemokratiska regeringen, som kom till samma slutsats som den nuvarande rege-ringen:
Att avskaffa dessa kortsiktiga bidrag och stöd skulle inte ha någon långsiktig inverkan på produktionen. Dessutom konstaterades att varaktiga stöd snarare kom byggmarknaden än konsumenterna till del.
Trots det har frågan väckt ont blod bland vänsterblockets företrädare. Men ingen av dem har ett bättre förslag på hur byggandet ska finansieras. Deras enda svar har varit att räntebidragssystemet skulle förlängas till 2008, de har dock aldrig haft täckning för det i sin budget. I stället för att skapa fungerande marknader där producenter får konkurrera om villkoren, ska marknaden hållas under armarna med stödformer.
Detta har lett till att Sverige haft det bland det lägsta byggandet i Europa. När nu räntebidragen tas bort, kan det möjligen ha en kortsiktig inverkan på produktionen, men tillsammans med regeringens övriga åtgärder, kommer produktionstakten så småningom att öka avsevärt.
Tillfälliga investeringsstöd som förändras eller förlängs med kort varsel och som lämnar bostadssektorns aktörer i ovisshet om den nära framtidens spelregler är inte bra. I stället behövs det långsiktigt förutsägbara spelregler som gör det mer lönsamt och mindre problematiskt att bygga och äga alla former av bostadsfastigheter.
Våra huvudsakliga förslag för att åstadkomma detta är att ersätta fastighetsskatten med en låg kommunal fastighetsavgift och att förenkla plan- och byggnadsprocessen.
Om investeringsstödet och investeringsstimulansen verkligen hade varit nödvändiga för att få i gång byggandet, hade länsstyrelserna i landet varit överhopade med ansökningar. Men i stället har sådana saknats. Och mycket medel har fryst inne.
För 2005 och 2006 beräknades det ackumulerade anslagssparandet, det vill säga medel som inte hade gått ut, till 900 miljoner kronor. Trots att den tidigare regeringen anslog 600 miljoner kronor per år mellan 2003 och 2006 till investeringsbidrag för byggande av hyresbostäder var det bara 289 miljoner kronor som fördelades av länsstyrelserna under 2004. Detta faktum talar i sig mot investeringsstödens rimlighet.
Regeringen driver den politik som Alliansen vann valet på. Att avskaffa ett illa fungerande system till förmån för ett nytt system som ska ge stabilitet och långsiktighet och som på sikt kommer att leda till en bättre matchning mellan människors behov och utbudet på bostadsmarknaden.
Ett större utbud kommer också leda till att hyrorna hålls på en rimlig nivå. Tillsammans med regeringens politik för sänkta inkomstskatter, får vi en situation som blir mer gynnsam för konsumenterna.
Likväl ser regeringen behoven av att förstärka på konsumentsidan för dem med lägre eller ojämn betalningsförmåga och den har därför - på kristdemokratiskt initiativ - avsatt 100 miljoner i budgeten specialmärkta för dessa grupper.
Yvonne Andersson